Så, ni tror på allvar att jag skulle köpa ett luftgevär för att skjuta en oskyldig katt som gått in på vår tomt?

Självklart lånar jag ett av pappa.

Jag är så svag för Brandy. Jag vet inte varför, hon är väl egentligen en parentes i musikvärlden, men jag är lost i Brandyland. 1998 förälskade jag mig i den här

Sedan kom Full moon, som inte kan lyssnas på över tuben.

Och nu; medryckande Right here, som inte får inbäddas.

Johanna: ”Hur länge har du tänkt hel- resp delamma?”

Svar: Jag tror att jag har blivit amningsberoende. När Lasse gnyr vill Joachim alltid utesluta andra alternativ innan jag öppnar blusen. Kanske är han trött, vill ha uppmärksamhet eller är blöt på lilla stjärten? Men jag vill bara amma.

”Han är hungrig, ta hit honom” säger jag och kryper upp i ett varmt soffhörn med blottad bringa.

Jag älskar amning just nu. Det är så back to basic, ingenting kan vara mer naturligt.

Det sitter en katt i syrenhäcken och skvätter med sitt rövhål. Den springer fram och tillbaka, lyfter svansen och sprutar osynlig vätska med sin kattstjärt. Nu springer den in i lekstugan, nu upp på dörren, och nu på taket. Är den kåt? Eller sjuk i huvudet? Kanske har någon backat på den här katten?

Jag ska skaffa ett luftgevär. Jag vill inte ha kattkönssprut i min syrenhäck.

Här

Idag blir Lasse fyra månader. Det har han ingen aning om. Lasse tror att han är en för tidigt född spädgris som behöver föda varannan timme dygnet runt för att överleva. Lasse väger åtta kilo och äter som om varje tuttslask är den sista måltiden.

Natten: SUTT SUTT SUTT SUTT SUTT SUTT SUTT SUTT OCH SUUUUUUUG.

FF-gala och vad gör jag, ammar under en filt. Parteeej.

”Hej!
Läste på Rydströms blogg igår att tydligen så är det ingen som vill
sova i samma rum som din sambo pga extremt höga snarkningar. Får han
ett eget rum nu då? Eller vem blir stackarn som får sova med
hörselkåpor?

Kram Manda

En jättebra blogg förresten!”

Svar: VAFALLS? Att sova med Joachim är ju bara ett handslag från att sova med mig. Om något så är det en ÄRA att sova med Joachim. Det borde dras lott.

Dessutom: Den som delar rum med Joachim får vara med och titta på Planet earth-boxen samt två South park-boxar som han fick av mig i julklapp.

”Hej, jag vill ha ett pass”

”Till dig själv?”

”Nej, till honom i vagnen”

”Har du fyllt i pappret?”

”DOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOH”

Nu måste jag in med bebis i bil, åka och få Joachims underskrift(med vittnen), in med bebis i bil, till polisen, ut med bebis i bil. 

JAG TYAR INTE. 

Vad är det med alla sabla regler om att båda föräldrarna ska skriva under? När jag startade sparande till Lasse så måste jag ha Joachims underskrift för att göra ändringar. Men om jag hade startat ett sparande till mig själv fast det egentligen var till Lasse, hur ska de komma åt mig då? Tänk om jag gör det bankfolks? Vad säger ni nu va? Om alla de där pengarna som jag för in och ut och fram och tillbaka UTAN Joachims tillstånd, tänk om de pengarna är Lasses? HAHAHAHAHA in your byråkratfejs.

Jag blir helt utmattad av allt papperstrams som bygger på att föräldrar beter sig som fifflande patrask. Om alla hade skött sig, som jag, så hade underskrifter hit och dit inte varit nödvändigt.

Vad är det för poäng med att kräva båda föräldrars medgivande till pass? Jag kan väl rymma med barnen till Uzbekistan ändå när jag väl fått passet.

Jag ska göra det.

Jag ska fly till Uzbekistan.

I Uzbektistan får man pass lätt som en plätt.

Har jag hört.