Det bästa med söndagen var alltså inte mannen som var gift med kvinnan med dåligt omdöme.

Nej.

Det bästa var det som hände när Joachim till slut gav upp och tog på sig rocken. Joachim bar vagnen ner för trappan och jag kom efter med Lasse inbakad i en brun filt. Nere i foajen står femtio eller fler fans. Klockan är närmare två på natten och de har stått där och väntat. Så otroligt vackert med fans i klunga. Så fort de får syn på Joachim börjar de sjunga.

”JOCKE LAAANTZ JOCKE LAAAANTZ”

Jag blir så stolt. Det finns en Joachim Lantz-sång.

Och så plötsligt;

”FOTBOLLSFRUUUN FOTBOLLSFRUUUN”

Egentligen hade jag kunnat lägga mig ner och dö.

Nu behöver jag inte uppleva mer i livet.

Det bästa med hela denna guldgegga var isterbandsmiddagen på stadshotellet på söndagen. Inte isterbanden i sig, jag betackar mig för trasig korv som ser ut som ett rånmord.

När klockan var 01:00 tyckte jag att det kunde vara nog. Då hade bandet börjat spela precis intill vårt bord och jag stod utanför festsalen och bytte gasbralla på Lasse.

Joachim sprang fram och tillbaka som ett upphetsat gossebarn medan jag samtalade med Magnus Herbertsson från Aftonbladet, som är en gammal barndomskamrat till Joachim.

”Prata med Hebbe en stund” sa Joachim och valsade tillbaka till dansgolvet. Kom tillbaka efter tio minuter.

”Prata med Hebbe en stund”

Som vi stod där Herbertsson och jag så kom en medelålders man fram och tog mig på axeln.

”Jag har också spelat i Nybro, precis som Joachim”

”Joachim har aldrig spelat i Nybro”

”Jo. Förresten så läser jag det du skriver och du är så himla bra”

”Åh tack”

”Min fru brukar säga; Hur FAN kan du läsa den där jävla skiten?”

Lasse och jag hänger med KFF-bussen upp till Fotbollsgalan på måndag. Vi ska sitta längst bak i bussen och fisa i kapp med Petter Wastå. Under själva galan sitter vi fotbollsfruar på läktaren och tittar på när laget äter middag.

Wegerup har valt ut årets vinnare.

Hon har helt rätt på minst tre punkter.

Alla vill veta; Ska Joachim skriva på nytt kontrakt?

Inte fan vet jag, jag bor bara här.

I Barometern kunde man för ett par veckor sedan läsa att Joachim säkerligen skulle erbjudas en fortsättning. ”Frågan är vad Lantz själv vill, han fick precis sitt tredje barn”

Underförstått; Malin Wollin bestämmer.

Jag satt i bilen med Lasse härom dagen och lyssnade på ett samtal om stora näsor på radion. ”Gör ett bildsök på stor näsa på Google” sa programledaren. ”Vi säger inte mer, men sök stor näsa så får ni se vad som är det första att dyka upp”

Plötsligt grips jag av panik. Tänk om det är JAG som är nummer ett bland stora näsor på Google. Nej, det är ju sjukt.

Så kom jag hem, sökte och fann att jag självklart inte var nummer ett bland stora näsor.

Jag var nummer tre.

Jag missade fars dag i söndags eftersom vi hade annat för oss.

Jag missade Joachim och jag missade pappa(som har namnsdag idag)

Så idag fick Joachim en blomma budad till kontoret.

Lyxvarianten av den här:

Kajsa: ”Jag njuter fortfarande av stämningen på Örjans Vall i söndags. Vilket ös och vilken lycka! Och du var coolast, vem annars stormar planen med barnvagn?”

Svar: Till och med de väldigt fulla supportrarna utropade förfasat ”Det är väl inte ett BARN i vagnen?”

Men jag var aldrig orolig. Jag vågar inte gå ut med barnvagnen när det är mörkt, jag är orolig nästan jämt och tror att Lasse ska råka ut för en Klintbergare om jag släpper honom med blicken om så bara för en sekund.

Men inte i söndags.

Inte på en gräsmatta så full av kärlek.

Efter guldfesten på slottet kom jag hem fem i tolv på natten. Innan förtrollningen var bruten med andra ord.

Jag gick och la mig med fyra trisslotter och en trött Lasse vid bröstet. Skrap skrap skrap. När alla är skrapade och jag har vunnit tre nya trisslotter ser jag att allt skrap har ramlat ner i Lasses öra.

Tar det imorgon. Somnar. Vaknar klockan fyra för mer amning. Drar och drar och drar i tutten. VAR ÄR MUNNEN? Har jag ammat nacken igen? Tänder lampan. Nej, jag har ammat örat. Så nu är Lasses öra fullt av mjölk och vinstchanser. Och min högra bröstvårta ser ut att vara doppad i konfetti.

”När slutar man fira ett guld?” vill någon av er veta.

Var tar universum slut?

Finns gud?

Vad är meningen med livet?

Meningen med livet är SM-guld i fotboll.

Svaret på frågan är; aldrig.

”DU är INGEN FOTBOLLSFRU!!!! Ni är inte gifta, fatta det miffo”

Svar: Guldmiffo om jag får be.

Foto: Jimmy Wixtröm