Den 29:e november är det köpfria dagen. Då ska jag sitta i vardagsrummet och provocera Joachim med min amning, långt bort från nätets förödande handlarträsk.

Det har varit så mycket på sistone. Jag köpte höstskor till barnen för en månad sedan och de är redan utslitna. Det är hål, spruckna sulor och trasiga kardborreband. Nu har jag handlat dyra skinnkängor och försöker få Joachim att tro att Lasse kommer kunna ha dem om fem år.

Igår kom Årets krönikör-klänning hem. Joachim stod och lagade middag när jag klicketiklackade in i köket i nya klänningen och nya Årets krönikör-skor.

”Vågar jag titta?” undrade Joachim och lyfte sakta blicken.

”Tadaaa!” (Snurr snurr åm åm)

”Barn, gå in på era rum”

”JOACHIM”

Men han har rätt. Den är så vansinnigt snygg att jag blir blyg när jag ser mig själv i spegeln.

Men shoppingen tar inte slut där.

Jag kan inte åka till Stockholm med Lasse i vagn och ha rullväska. Jag måste ha en ryggsäck. En stor, snygg men praktisk. Vilken ska jag köpa?

Idag plockar jag ihop Lasses 56-kläder.

Ner i klädkammaren i källaren ska de. Kanske kommer de aldrig upp igen. Kanske kommer de inte fram förrän Joachim och jag bärs ut på en dubbelbår 2089.

Usch för tiden som går.

Här

till tonerna av IQs film.

Se den här

Och kolla in den otroligt snygga blondinen som är min bästis Maria Alm-Norell.

Sms till Mia; ”Är det du som är med i IQ-filmen ditt fyllo?”

Mia: ”Visst är det likt?”

Men jag ser att det är du Mia. Ingen är så vacker. Du kommer gå så långt.

Mia gjorde allvar av våra teaterstudier för tretton år sedan. Själv satt jag på ett café och rökte, åt mjölkfrallor och tyckte synd om mig själv.

Så kan det gå.

Först: Nej, det är alltså inte mina trosor som syns i Kalmar FFs logga. Det är Wastås tanga.

Så, utan minsta överdrift kan jag konstatera att lördagens match bjöd på elva miljarder målchanser. Men när matchen är över har Göteborg vunnit med årets PISSMÅL.

Tobias Carlsson utanför omklädningsrummet: ”Vilket jäkla skit”

Jag: ”Ja, men den som vinner vinner”

Tobias: ”Ja”

Domaren hade åkt raka vägen från Masthugget till Fredriksskans. Domaren blundade när David tacklades så hårt att mamma Ulla fick ont. David flög hela vägen till Broakulla och landade under äppelträdet i sin barndoms trädgård. Men det var A-okey med herr domare.

Men, den som vinner vinner.

Joachim fick en boll rakt på sitt söta öga och har nu en rar liten blodutgjutelse på sitt fina ögonlock.

Jag försökte att ömt kyssa bort det onda. Men ju bättre ögat mådde desto tydligare kändes smaken av bitter förlust.

tack tack tack

Sällan eller aldrig har jag läst något så sant och så vackert.

Jag har köpt firm shaping trosor att bära under galablåsa. NÄR SKA JAG ANVÄNDA DEM KALMAR FF?

Pappa kommer förbi. In i hallen kliver han klädd i blåställ och med ny dödgrävarmedarbetare vid sin sida. Jag har inte hunnit duscha, inte borstat tänderna. Jag har Joachims blekta T-shirt från 1992, mysbyxor samt skyhöga pumps som jag försöker gå in. Fästad vid mitt högra bröst hänger Lasse med ett sugande smack.

Så där står jag och där står de, min pappa och en man jag aldrig träffat förut. Då ringer pappas mobil. Det är en kvinna som undrar om en grav. Pappa pratar på. Jag sitter oduschad i porriga pumps och blottat bröst och försöker låtsas som att detta är en bekväm situation.

Mannen som är pappas kollega tittar rakt fram, ut på altanen där Joachim har samlat höstens äppelskörd. Jag har aldrig i mitt liv sett en människa hålla blicken så stadig.

Pappa lägger på.

”Ditta ej Stejfan, han haur jubbat pau Fåssejda”

”Aha”

Hur vet man vilken mamma som har fött tre barn?

Den som ammar sin bebis gående på stan.

Jag.

En extra bonus när man promenaddiar är att man kan provocera på många platser på kortare tid.

”Varför nämner du dina tuttar i nästan alla inlägg på bloggen?”

Svar: Därför att bloggen handlar om saker jag älskar.