Jag har aldrig och kommer aldrig att godkänna kommentarer från någon som kallar sig Sug min kuk.

Jag älskar att bo i Kalmar. Jag kommer med stor sannolikhet att dö här. Någonstans. Helst inte på gatan eller så, men ändå, i kommunen. I senaste numret av magasinet Kalmar skriver jag om vad som gör Kalmar så bra.

Om du bor i Kalmar får du den säkert i lådan. Om du inte bor i Kalmar, flytta hit! Eller läs tidningen här

Ni kanske inte känner till det men jag har ett företag som heter Fotbollsfrun AB. Tydligen ska man ha det, ett AB. Och så har jag tänkt mig att jag ska investera i något. Tydligen ska man det.

Det är ju inte så att jag har arton miljoner eller så. Men ändå, jag tycker att pengar som ligger är skräp. Nej, det tycker jag inte. Jag tycker att pengar som ligger är härlig falsk trygghet. Om ryssen anfaller så kommer det ju inte ge mig så mycket trygghet att räcka fram ett papper och skrika ”HÄR TA MINA FEM TUSEN I RÅVARUFONDEN”

Så vad gör man med sina pengar som man vill investera? Köper guld? En travhäst? En fastighet?

Nej, jag är ny sponsor för min älsklingspod!

Hur coolt är inte detta? Jo förstår ni, det är så satans coolt.

Och vilken bra investering sen då!

Liksom kolla på de här två killarna, hur kan det INTE vara en genialisk placering av pengar?

Så ladda ner acast eller podcaster eller något annat och lyssna på Sveriges och världens roligaste pod.

Eller så klickar du här och lyssnar via din dator.

Det här har jag tänkt på:

Män är besatta av sina knivar.

När jag är hos en man och upptäcker att en av hans knivar är slö och påpekar detta utbryter alltid panik.

Om någon påstår att en av mina knivar är slöa kan en uppsjö av reaktioner uppstå:

”Det är du som är slö”

”Och? Ta en annan kniv”

”Men vässa den då”

”Du kanske håller den upp och ner”

”Jag vet, alla våra knivar är jätteslöa, ta smörkniven den är skarpare”

”Jag vet, jag vill ha Globalknivar MEN JAG BLIR ALDRIG GIFT SÅ JAG KAN INTE ÖNSKA MIG”

Och så vidare.

En man som får höra att hans kniv är slö reagerar så här (statistiskt säkerställt efter ytliga studier av två män):

”MEN HERREGUD! DEN VAR JU VASS I MORSE!”

De rusar fram och sliter kniven ur handen så att man får ett stort köttsår över handflatan och börjar sedan vässa den mot diverse metallstänger så att gnistor yr. De räcker försiktigt tillbaka kniven och visar med en nickning att man kan fortsätta hacka tomaten. Tomaten faller i sär med enkelhet, livet fortsätter och spänningarna släpper.
Sedan får man liksom den där diffusa känslan av att de är jätterädda att man ska sprida ut på stan att deras kniv är slö.

Vad handlar detta om? Vad är det med knivarna?

För ganska exakt ett år sedan tipsade jag om ett coolt hus i Ronneby.

Nu är det till salu igen och jag förstår inte riktigt. För det är ju samma möbler, till och med samma lakan. Så man använder samma bilder? Eller såldes aldrig huset för ett år sedan? Jag drabbas av nyfikenhet.

vet jag ingenting om. Men någon slags makt har jag och nu har jag fått det i tryck.

Stor köttig intervju inför min placering finns här

Foto: Helene Edwall

Like a baws.

I för stora byxor som måste hållas upp med händerna. Men håret är nylagt och blicken är stadig. Nagellacket är mörkt och framtiden är ljus.

Vi lyssnar på en radiodokumentär i P1 och pratar om ditt och datt på vägen hem från fotbollsträningen. Hon tittar ut genom rutan och svarar fåordigt som barn gör. Svagt i bakgrunden hör jag om en man som bor i en stuga i den norrländska obygden. Han har valt bort sällskap och kvinnor. Han har sett mycket och har tröttnat på hur människor är.

Han berättar om åren då han arbetade som dörrvakt på en porrklubb. Det var skit och mänsklig misär. Han säger:
”Det luktade kön. Och inte på det bra sättet”

Vi åker vidare genom stan. Vi är hemma. Jag stänger av motorn och jag tittar på henne. Hon plockar ihop sina skor och vattenflaska och tittar tillbaka. Så söt hon är.

”Det luktar kön HAHAHA”

Av allt vi har pratat om, allt hon har sett genom rutan, allt hon har tänkt när vi susat fram, allt annat som vi hört av dokumentären. Givetvis är det detta hon lägger i sitt lilla arkiv. Givetvis.

”Det luktar kön!”

”Så, det räcker nu, inget mer om detta när vi kommer in”

Vi kliver in genom dörren och släpper ner vad vi har i våra händer på dörrmattan. Pojkarna springer emot oss, Joachim läser tidningen vid köksbordet.

”DET LUKTAR KÖN! OCH INTE PÅ DET BRA SÄTTET”

men ibland är jag helt övertygad om att Grotesco tagit över P1 Morgons studio. Att Katherine Zimmerman sitter under studiobordet med munkavle och svettig panna medan vilda komiker gör sig lustiga över dagens nyhetsflöde.

Idag var en sådan dag.

En man som heter Lars Markstedt från Folkpartiet föreslår att vi ska införa dagvårdare till våra barn när de är sjuka så att vi kommer tillbaka till arbetet snabbare.

Det är så många fel med det här sinnessjuka förslaget att jag inte vet var jag ska börja.

Här följer ett axplock:

Det handlar bara om pengar.

Det handlar bara om företagens bästa

Barnen ska vara med sina föräldrar när de är sjuka.

Barnen känner inte de som kommer hem.

Och så vidare och så vidare.

Åh vad jag vill se någon annan folkpartist, alltså verkligen vem som helst, träda fram och hålla med Lars Markstedt om att det är en jättebra idé eftersom Lars hade dagvårdare till sina barn när de var små. Det var för övrigt ”damer i femtioårsåldern som ALDRIG skulle fått ett jobb annars”.

Grotesco, släpp Katherine lös nu så att vi kan gå tillbaka till det normala.

1. Nu har jag lyssnat ännu en gång på Eric Saades låt och nej, den var inte särskilt bra. Alla var så säkra på att Eric skulle gå till final men det var ju bara givet eftersom fem andra låtar var sämre. Sting betyder bränna, visst? Ja, i mitt öra.

2. Jessica Andersson var bäst. I både låt, sång och framträdande så still hon stod.

3. Och nog om Molly nu och ”offer för appen med likes”. Jag hejade på Molly SÅHÄR när hon tävlade i Idol. Jag gillade henne SÅHÄR mycket. Men det var ingen bra låt. Och vad mer: den gjorde Mollys röst inga tjänster. Molly kommer vara med igen, med en bra låt och då kommer hon gå till final och göra succé osv.

Det är ett märkligt sociologisk experiment ändå vad melodifestivalen gör med till synes normalbegåvade personer.

Melodifestivalen är underhållning och jag tycker att det är jätteroligt att titta och kommentera. Men det är ju bara ett jippo, det är på skoj. Det är inte valet.
Vi tittade igår, barnen hejade på Eric Saade, jag hejade på Jessica Andersson och tyckte att Daniels pappalåt var vansinnigt vacker i verserna men framförd på ett parodiskt sätt. Rent melodiskt var den ett litet smycke. Eftersom jag har barn i känsliga åldrar så låter vi bli att berätta för varandra hur deltagarna ser ut och vad vi tycker om det.

I morse gick jag in på Facebook för att se vad gårdagskvällens snackis var.

Hat stod på menyn.

Mot Filippa Bark.

Folk är inte riktigt kloka.

Filippa Bark var oavgjort det roligaste med hela sändningen. Att artisterna sedan inte kunde skärpa till sig och glömma sina egon för en försvinnande liten stund, DET var pinsamt.

Låt detta vara en läxa till artister i kommande deltävlingar: LÅT SISSELA SKÖTA SITT JOBB, OM HON STÄLLER EN RETORISK FRÅGA SOM ÄR ETT SKÄMT: MOTSTÅ KÅTSLAGET I ATT SVARA OCH LÅT BLI.

Utöver detta var publiken så fruktansvärt trist som inte kunde fatta Sisselas smarta humor eller åtminstone låtsas att de gjorde det. Det var större stycken pinsam tystnad än på guldbaggegalan OCH DET VILL INTE SÄGA LITE.