Idag har vi kört svennebananracet på redigt.
Först lunch på Burger King och så Ikea på det.
Jag tyckte att vi skulle äta på Ikea, men Joachim anser att det är lika packigt att äta på Ikea som att äta på Burger King. Så då gick jag med på Burger King i syfte att på allvar bejaka packigheten i oss.
På Ikea lämnade vi barnen i lekrummet och det var som vanligt inga problem. Jag är övertygad om att vi skulle kunna lämna barnen i ett svart hål som luktar avföring, de skulle bara vinka och springa rakt in i det okända.
Inne på Ikea kom en man fram och tittade på oss. ”Ett FF-fan oh no” hann jag tänka innan han tittade på mig och utbrast:
”Dig känner jag igen!”
”Oj då”
”Jag läser din blogg varje dag”
”Eh..Grattis”
Och så går vi vidare.
”Grattis, varför sa jag Grattis?”
”Haha”
”Joachim, var jag otrevlig mot honom nu? Säger du ja så kommer jag inte kunna sova på flera nätter”
”Ja, det var du”
”JOACHIM”
Jag vill verkligen inte verka otrevlig, men jag blir så blyg när någon kommer fram. Herregud, alla dumheter jag har skrivit här. Det är ju skillnad om någon kom fram och berömde mina barn.
Men fortsätt för all del att komma fram, det är inget stort problem, nåt sabla spring är det då verkligen inte tal om.