Bibedi babedi bebis
avJoe Labero har fått barn.
Snacka om att trolla med knäna.
Joe Labero har fått barn.
Snacka om att trolla med knäna.
Tänk att jag skulle bli så glad av att höra ordet Nej.
Jag hatar Nej. Nej som i ”Nej Malin, du har inte röv som en sjuttonåring” ”Nej Malin, det blir ingen tomteranson i år heller” ”Nej Malin, det blir inga fler bebisar just nu”
Nej nej nej. Sabla skit-nej.
Men så fina rara Nej ni har inkommit med.
Då vet jag.
Bloggen fortstätter.
”kan du bara lägga ner din blogg”
Svar: Javisst, det är den enklaste sak i världen.
Tillägg: Vi hör efter; är det dags för mig att lägga ner bloggen?
Jag kommer inte på något att skriva eftersom galan var exakt likadan som förra året. Jag tänkte länka till mitt inlägg om galan från förra året, men det fanns inget. Förra året var galan nämligen likadan som året dessförinnan. Jag har fan finnar som har varit med varje år.
Någon som var där som kan berätta? Vad hände när Joachim och jag hade åkt?
Idag har jag:
Kört ut till Skaftnäs och hämtat barnen
Åkt på ett lass stockar (inte såna stockar) tillsammans med barnen efter gårdens äldsta traktor från 1940.
”Du kan ente setta däer oppe ej dejna klejder, di bli festöurda”
”Så barnen ska sitta ensamma uppe på ett högt lass stockar som när som helst kan börja skena?”
”Äh vau prautar du för domhejter”
Det är ett under att jag överlevde min barndom.
Jag minns åkturerna efter traktorn. Jag brukade låtsas att jag var en bosnisk kvinna på flykt från kriget. I famnen hade jag en nalle som jag ammade. Jag svalt och var rädd, men jag kände att jag var på väg mot en bättre framtid där uppe på stockarna. Efter en stund lade pappa i bromsen och gapade, utan att ta av sig hörselskydden:
”MAULIN DU HJÄLPER MAJ LITTE HÄER IN STOND”
”Mamma säger att jag inte får, att det är för farligt”
”ÄH VAU EJ DEJT FÖER DOMHEJTER”
Nyfniken: ”Hej! Kan du inte hälsa din syrra att det vore roligt att få prata med henne på klassfesten för Kalmars högstadieskolor den 8 mars! Läckert andra namn hon har…”
Svar: Åttonde mars är internationella kvinnodagen så då är hon säkert ute och knackar någon stackars gubbe mellan ögonen.
Javisst har hon ett underbart andranamn! Det delar hon med min yngsta dotter. Coolare än Ingeborg.
När vi var barn roade pappa sig kungligt med att påminna Elin om att just detta namn betyder ”hon som stannade på gården” och att Elin alltid skulle stanna hemma. Då bröt alltid helvetet lös.
Ps. Om Elin går på träffen och om du skulle springa på henne; Prata inte om mig. Då blir hon sur. Med alla andra får du gärna prata om mig och maila vad som sas.
Nej, jag kommer inte behålla klänningen. Den var inte så rak i modellen som jag hade önskat. Den var något utställd och när jag har högklackat är jag nästan en och nittio vilket ser märkligt ut. Det blir lite jättebaby möter långben av det hela. Och kommentarer av den typen kan jag verkligen vara utan eftersom det närmaste året kommer handla mycket om när jag skämde ut mig själv och kommande generationer i Jeopardy.
Skorna jag la ut på bloggen var för stora. Det har aldrig hänt mig förut.
Enda gången jag har för stora skor är när jag lånar pappas träskor för att gå över till Eva och Lasse och låna mjölk, bröd, mjöl, film, toapapper, salt, socker, grädde eller vin.
Efter en stund skallar ropen över gården: ”VAUR EJ MEJNA TRÄLLER?”
Så skorna med 10,5 cm klack var alltså för stora. Tjipp tjipp lät det när jag halkade runt på parketten medan barnen målade askar.
Vilken tur då att jag beställde ett par ”om-ut-i-fall-skor”
Godkänt?
”..jag kan inte det, jag ska upp till Stockholm i nästa vecka också”
”Vad ska du göra då?”
”Vara med i ett TV-program”
”Vilket TV-program?”
”Gynnings”
”NEJ inte sån skit”
”Vadå?”
”Beblanda dig inte med bimbosarna”
”HAHA jag kommer skriva på bloggen att du sa så”
för idag.
Jag vet bara när Jeopardy spelas in. När det sänds har jag ingen aning om och lita på detta mina vänner: Om det går åt HELL så tänker jag inte tala om när det sänds. Inte för Joachim, inte för någon.
Om jag märker att det börjar gå åt förnedringstown kan jag ju dra till med Alice Timanders klassiker och låtsas att jag kan allt men att min knapp är trasig.
”MIN KNAPP ÄR TRASIG JAG TRYCKER HELA TIDEN”