Vi har varit och fikat hos Therese och Sudden på Öland i eftermiddag. I hallen osar jag tjejfesten på fredag. Jag var osäker på hur det skulle funka med en skock babblande brudar samtidigt som jag ska titta på Idol och skriva analys.
Jag: ”Jag hoppas att det går bra?”
Therese: ”O ja, alla de andra tjejerna sa..”
Jag: ”..att det skulle bli så roligt om jag kom”
Therese: ”Eh..att de också alltid tittar på Idol”
Telefonen ringer.
Jag: ”Hej det är Malin”
Faster Birgitta: ”Hej det är Birgitta, slog jag rätt nummer nu?”
Jag: ”Nej, nu blev det fel, hej med dig”
Avd. Om rätt person svarar så kanske det kan kvitta vilket nummer man slog.
Favorit i repris.
”Polisen har hittat ett tandlöst kvinnolik med skrumplever, skitiga fötter, hängpattar + extremt slapp mus å hårig röv. Skicka ett sms så att jag vet att du lever”
Från Ölands Butikscenter, Danmark filial i Stockholm.
Ajabaja sms:a från företagstelefonen.
Och förresten så HAR jag inte skrumplever.
JAG tyckte att det var väldigt roligt att en norsk tidning skriver om MIN julkalender där JAG är huvudpersonen. Det roar MIG. Det viktigaste i mitt liv är JAG och bara JAG. Att JAG blir underhållen är allt för MIG.
Att Joachim spiller i försvaret är inte roligt. Det är förtal.
Detta är vansinnigt roligt.
Men norrmuppar; Joachim spiller fan ingenting i försvaret.
En man berättar om hur han följde en gammal man leta upp sitt barndomshem i Kanada. Han berätttar ingående om upplevelsen och hur de kommer närmare och närmare huset mannen bodde i för 111 år sedan.
”..Herbert kommer ut ur skogen och ser på mig och då bara viker sig knäna på honom”
Christer: ”För att han var så rörd?”
”Nej, han hade så himla dåliga knän”
HAHAHA I love Christer.
Av de här gulliga tjejerna ska jag få en volummaster så att jag kan säga något dräpande och vända mig om med ett hårigt knyck.
Coola tjejer som driver företag och lever på sin dröm. Heja.
Hjälp, jag börjar låta som du Linda
För en halvtimme sedan svängde pappa upp på vår gata med sin blå fondbuss. Fondbussen är den pappa använder när han åker och hämtar tanter och farbröder till gudstjänsten på söndagarna.
Nu har vi suttit och samtalat om ett program han såg på Kunskapskanalen. Pappa älskar Kunskapskanalen. Och han älskar att berätta om vad han har sett på Kunskapskanalen.
Solen skiner in genom köksfönstret och när pappa ska gå säger jag:
”Då har man fått en stund i solen”
”Jau begrejper maj ente pau daj”
”Hur menar du nu?”
”Att du ente kan vaura utte i natöuren”
”Men det finns ju aldrig något att göra. Vad föreslår du? Att jag bygger brygga?”
”Jau begrejper det ente. Ni skolle flytta ut te uss”
”Adjö med dig pappa, tack för titten”
En gång om året kommer Joachim på att han behöver telefonkatalogen. Han springer omkring i alla rum och vänder upp och ner på madrasser.
”VAR FAN ÄR TELEFONKATALOGEN? DET ÄR JU FAAN OCKSÅ ATT MAN INTE SKA KUNNA HITTA NÅGOT JAG BARA ANVÄNDER EN GÅNG OM ÅRET”
För oss andra, normala och internetbaserade människor, finns nu möjlighet att tacka nej till ett kilo telefonnummer man aldrig kommer ringa.