Det har varit lite slött på bloggen idag. Det beror på tre saker;

1. Jag har deadline till ab-krönika ikväll och har ägnat dagen åt att sjunga in låtar på mobilen. Jag avslutade precis med Dolly Partons I will always love you.

2. Det har varit mycket med nya jobbet, ni vet drömjobbet.

3. Jag blev lite ledsen av gnället som låg och väntade i bloggen i morse. Jag hatar att börja dagen så. Varför är ni här om jag bara skriver kön? Jag funderar på att ta bort kommentarsfunktionen, men det är så jävla fult mot alla som skriver fint/konstruktivt.

Grattis Eva och Bagarn till en underbar mini som kom igår natt.

På galan berömde alla Eva att hon hade den goda smaken att vänta till säsongen var över.

Lasse Johansson: ”Det är så en riktig fotbollsfru gör, väntar tills sista matchen”

Jag: ”Till skillnad från mig som föder mitt under match?”

Lasse: ”Ja”

Syrrans nya kille, socialdemokraten Johan och jag spelar steg för steg i Östran. Han tror att han är så smart den lille gråsåssen. Tror att han kan mer än jag bara för att han sitter i barn- och ungdomsnämnden. Som om det skulle vara något, de hyr säkert in stolfyllare till mötena.

Johan ställer en fråga, jag tittar upp och ger honom en blick fylld av..vad? Jag kan inte bestämma mig för om det är en blick fylld av hat eller beundran.

Jag slår honom med en poäng.

Syrran: ”JOHAN! Jag hade väntat mig mer av dig”

Jag: ”Skulle inte jag slå den där lille smygkommunisten?”

Johan: ”Det var bara en poäng”

Jag: ”Håll käften”

blir aldrig klar eftersom jag sitter och spelar in mig själv på mobilen när jag sjunger What goes around.

Jag spelar in. Lyssnar. Raderar. Spelar in. Lyssnar. Raderar. Och så låtsas jag att jag är med i Idol.

Jag borde jobba. Men det här är mycket roligare.

De tog Ann Söderlund istället.

Ah well.

Idag har jag lunchat med min före detta chef Pelle Johansson. Han ville inte gå till restaurang X eftersom han hade ”sett äckliga saker där”.

Var det någon som ollade fettan, var det första jag kom att tänka på. Jag sa ingenting till Pelle då, men kände mig nödgad att berätta om det senare under lunchen.

”Du vet när du berättade att du hade sett något äckligt på X?”

”Ja?”

”Då tänkte jag att någon hade ollat fettan”

”Jaha”

När vi reser oss för att lämna bordet hittar Peller smulor på stolen. Han tycker det är konstigt eftersom de inte låg där när han satte sig.

Jag: ”Det kansk..”

Pelle: ”Du behöver inte säga, jag vet vad du tänker, det är jätteroligt”

Jag: ”Det kanske var den grekiska bullfettan du åt”

Pelle: ”Och så sa du det i alla fall”

De vill att jag ska diskutera en het potatis i soffan och jag börjar genast stänka i trosorna. Jag är så bra på det jag gör. Jag är nog lite mindre bra på att debattera viktiga ämnen.

Asså jag vet inte. Jag är inte så smart som jag verkar.

Jag tänker så här:

Måns, Danny och Ola. De är alla födda på åttiotalet. De gjorde Idol. De är väldigt söta. De har alla femtonåriga snippor som i en liten rosa dateask. Nu vill de ha 30 plus-snipporna också. Hur göra? Vräka ut åttiotalsmusik.

Natalie, SoS, Tokyo. Play it for the girls, och så detta:

Men jag köper det. Inte skivorna, men konceptet. Jag älskar Brother oh brother. Närhelst den spelas på bilradion på väg till Coop höjer jag så att småhåren mellan mina veckade tuttar reser sig och svajar i takt till dunket. Tills det går förbi en ung människa med trendiga jeans. Då sänker jag och ber en bön att det inte hörs ut att jag hårddiggade till en låt som har lika lång livslängd som Ulrika Jonssons senaste äktenskap.

”Om Joachim och jag skulle dela på oss (vilket inte kommer hända eftersom ingen annan skulle stå ut med en flickvän som skriker könsord på middagar)”

Som vanligt tänker du BARA ur eget perspektiv. Har det i din enfald slagit dig att även om du aldrig skulle få för dig att lämna Joakim, kanske Joakim lämnar dig och att du då får sitta och skrika könsord alldeles ensam vid ditt bord?

Gudars vad trött jag blir på alla dessa självgoda fullblodsegoister vars hela värld snurrar runt dem själva. Sådana som du, Malin.”

Svar: Men det här är min blogg, vilket annat perspektiv rekommenderar du? Och om Joachim lämnar mig så tänker jag inte sitta ensam vid mitt bord. Jag sitter med mina barn, just nu provar vi de nya pennorna stora fick på födelsedagen.

Att skaffa barn med olika pappor är inte förkastligt i sig. Om jag skulle såga alla barn som kommit till med pappa nummer två eller tre så skulle jag ignorera halva Sveriges befolkning.

Det går inte att generalisera; Mitt första inlägg handlade om Ulrika Jonson, och det gör det fortfarande. En kvinna som pratat i dokusåpa om sitt sexmissbruk, vikt ut sig med barnen i tidningar och samtidigt berättat att hon vill ta livet sig, haft en otrohetsaffär med Svennis och skrivit om det, gift sig och skiljt sig, gift sig och skiljt sig och gift sig igen. Jag förstår inte varför hon väljer att skaffa ett barn till.