Som snart är sju månader.

Joachim ligger i gästsängen och pratar med sin gamle vän Jens. När han har pratat i en timme ropar han ut till vardagsrummet:

”Malin?”

”Ja?”

”Det var inget”

Nu blir jag nyfiken. Jag går in i gästrummet.

”Varför ropade du?”

”Det var ingenting”

”Jo”

”Jag skulle bara kolla om du tjuvlyssnade”

”Varför då?”

”Jag berättade för Jens att det går bra att bli ihop med knäppa brudar, man lär sig hantera dem efter ett tag”

Så, Joachim ligger alltså och pratar om sin knäppa brud och hur man tämjer sådana.

Jag böjer mig fram mot luren och ropar:

”Det enda som är viktigt är att de har en TRÅNG SNIPPA, kom ihåg det Jens”

Sedan var samtalet om knäppa brudar slut.

Låtom oss diskutera.

Om Joachim och jag skulle dela på oss (vilket inte kommer hända eftersom ingen annan skulle stå ut med en flickvän som skriker könsord på middagar) så vill jag inte skaffa barn med någon annan. Jag tycker det är rörigt som det är, och svårt nog att känna att jag räcker till. Men det är mitt liv. Alla andra gör ju som bekant vad de vill med sina liv.

Susan:

”Exakt vad är det som är white trash? Att hon väljer att föda barn? Att hon har RÅKAT få 3 barn med 3 olika pappor? Att hon inte la sig ner och dog när hon insåg att det första förhållandet med den första pappan inte höll? Vad menar du? Är det så om man inleder ett förhållande, får ett barn, förhållandet kraschar; är man slut då? Får man inte tro på att det kan bli bättre? Förresten, är hon en sämre mamma om hon skaffar barn med olika pappor? Jag undrar, eftersom att jag själv är dotter till en kvinna som fick 3 barn med 3 olika pappor. I mina ögon är vi ganska ok, och white trash skulle jag verkligen inte kalla min mamma. Hon har fan kämpat mer i livet än vad du nånsin kommer att göra.”

Svar: Snälla förklara för mig hur det går till när man råkar föda fyra barn med fyra pappor. Man råkar skicka sex-sms till mamma, man råkar inte föda barn. Självklart ska man inte ”lägga sig ner och dö” om det inte håller med barnafar nummer ett. Men tycker inte du att en mamma borde ha en moralisk gräns? Eller är det okej med sju barn med sju pappor? Eller tio barn med tio pappor? Var går din gräns?

Barn, barn, barn till varje pris. Jag gillar inte det.

Den 6/12 klockan 17 säljer jag kramar på Maxi i Kalmar för att samla in pengar till Röda Korset. Varje kram kostar 20 kronor. Insamlingen går till de ofrivilligt ensamma.

För 20 miljoner kysser jag med tunga.

Mina platser på flickvänsläktaren är placerade mellan Mikael Eklund och Artur Sorin. På Arturs platser sitter en kvinna som jag tror är fransyska och som har hjälpt Artur att känna sig välkommen i Kalmar. Hon är väldigt trevlig den där kvinnan, och jag är svag för fransyskor, om hon nu är det vill säga.

Jag: ”Jag har fått den här låten på huvudet”

Och så sjunger jag rakt in i örat på kvinnan: ”BLEU BLEU L’AMOUR EST BLEUUUU”

Kvinnan: ”Eh jaha”

Hon pausar. Hon undrar vad hon ska svara.

Kvinnan: ”Har du lyssnat på den idag?”

Jag: ”Nej, det är det som är så konstigt, jag har inte hört den på FYRA ÅR”

Nu låtsas kvinnan att det händer något på planen.

Det är verkligen en underbar låt.

White trash

Anonym:

”- Åh, Gud nej, tjejer ska inte spela fotboll. Det är patetiskt och tråkigt, tycker Sophie.”

Va fan! Det räcker väl med att killar klankar ner på oss, ska tjejer oxå börja… (väl medveten om att det inte är du som sagt..)

Svar: Nej, så skulle jag aldrig säga. Det är självklart patetiskt och tråkigt med ALL fotboll.

Den vackra Sophie och jag stod tillsammans och väntade på att laget skulle anlända till hyllningsscenen på Larmtorget igår kväll.

Jag: ”Det här känns lite beige”

Sophie: ”Ja”

Jag: ”Varför ska vi stå här som fån?”

Sophie: ”Ja exakt, vi borde sitta borta på Stadshotellet i ett viprum och vänta”

Jag: ”Ja verkligen. Istället står vi här bland packet som vore vi vem som helst”

Sophie: ”Vi ska väl inte behöva stå här mitt bland alla vanliga människor”

Jag: ”Det är inte rätt det här”

Sophie: ”Nej”

Jag: ”Jag bara skojar”

Sophie: ”Jag med”

Med fotbollsfruar gånger fyra.

Pappa: ”Jau hörde att du vau i Stockholm i förra vickan”

Jag: ”Ja”

Pappa: ”Vau gjorde du däej?”

Jag: ”Jag fotograferades”

Pappa: ”Fanns dejt ente in kaumera i Kalmar?”