Malin vad väljer du?

Om du bara får:

Äta bananer eller äpplen under ett år (när det gäller frukt)?
Svar: Äpple

Bara får se på nyheterna eller hyra film i två månader?
Svar: Film

Åka till London eller Paris?
Svar: Paris

Döpa en son till London eller Paris?
Svar: London

Ha en hund eller fem katter?
Svar: Hoppa från Ölandsbron

Leva utan tvättmaskin eller utan mobiltelefon?
Svar: Lätt. Mobilen, det är aldrig någon som ringer.

Om du var tvungen att vara en av prinsessorna, madeleine eller victoria, vem skulle du välja och varför?
Svar: Victoria, sedan skulle jag avskaffa monarkin. Den makten har inte Madeleine.

Om du vann os-guld i en sport, vilken sport skulle det vara, du måste välja en, vad vill du helst ha ett os-guld i ?
Svar: Simning. Fan vilken röv jag skulle ha.

Om du fick tre önskningar vad skulle du önska?
Svar: Ren planet, noll svält, noll krig. Efter det skulle jag föra ett jävla liv tills jag fick tre önskningar till eftersom tre är ganska fjuttigt. Då skulle jag önska mig vacker hy, ro i kroppen samt ett hus vid havet med bredtiljade trägolv.

”Polisen har hittat ett tandlöst kvinnolik med skrumplever, skitiga fötter, hängpattar plus extremt slapp musoch hårig röv. Skicka ett sms så jag vet att du lever”

Tänk att hon kan vara så snygg och samtidigt ha humor. Dödköttet Rydström är hennes ok att bära.

Jag sätter mig ner för att fundera ut ett witty svar som sätter apan på plats.

Jag tänker att jag kan ge tillbaka med samma mynt. Börjar skriva.

”Polisen har hittat ett vackert lik med stora börst, välmålade naglar, ansad mus och studsig röv. Skicka mig ett sms så att jag vet att du lever”

Det blir inte lika kul.

Sedan tänker jag att jag ska spela på hennes dåliga samvete.

”Så såg min mormor ut när hon dog”

Men då blir mamma arg.

Så då skiter jag i att svara.

Nu kan hon sitta och tro att jag är död.

Ungefär en gång om dagen får jag ett Facebookmail där det står att den och den har svarat på min question. Det är ju jättetrevligt med svar. Svar är bra. OM MAN HAR STÄLLT EN FRÅGFAN.

Och det är inte själva Facebookmailen  i sig som är det jobbiga, det är det faktum att Facebook får mig att känna mig trög. Jag är väldigt bra på att få mig att känna mig trög, Joachim är fantastisk på det, ni är helt otroligt duktiga på att få mig att känna mig hjärnlös. Jag behöver inte EN INSTANS TILL.

Så, alla Facebooklovers of mine, ge fan i att svara på frågor jag inte har ställt.

Hur slutade det?

Jag drömmer fortfarande mardrömmar om den där styckningsscenen i köket. Jag har inte sett Sopranos den här säsongen.

Vad jag egentligen vill veta är om Tony dog och i så fall hur, var och om hans familj såg det. Samt om han led.

Klockan är 4:42. Jag vaknar med ett hysteriskt ryck. Det är så mörkt att svart känns som en blaskig beskrivning. På varje vårtgård står en hård tass. Hugo är över mig och hans tredje tass är placerad rakt på snippan.

”Jävla hundjävel” väser jag.

Han slickar mig och börjar promenera omkring på barnens huvuden.

”Gå ner förbannade hundas” 

Ingenting. Barnen vaknar och gråter.

”EEEEELIN. HUNDEN”

Vems jävla idé var det att köpa en hundvalp till pappa?

Javisst ja. Min.

”Kul att du säger att ”mina barn är ett vandrande aphus”. Barn blir det de blir uppfostrade till.

Har själv tre barn och jag kan garantera dig att de skulle kunna släppas in i nämnda lägenhet utan problem.

Det är dags att dagens föräldrar börja vara vuxna vuxna (nej, har inte skrivit fel)”

Svar: Mina barn är sjövilda och inte är det jag som har lärt dem att slå varandra i huvudet och pilla på ALLT som är pillbart, inklusive en hel del opillbara grejer. Mina barn är inte ouppfostrade. De säger alltid tack för maten, tar ut tallriken, säger kan jag be och få och så vidare. Men mina barn är CRAZY. De är verkligen ett vandrande aphus. Men de är mina jävla apor, och jag älskar dem precis som de är. Det är mycket roligare med apungar.

En fråga bara: Nu vet jag inte hur gamla dina barn är, men om de sitter i en tvåa där det finns noll leksaker och noll filmer, vad gör de då? Sitter och glor in i väggen tills du säger att de får släppa en fis?

Var detta

Svärmor och svärfar var oroliga och undrade om svägerska Johanna eventuellt låg underst. Jag kunde inte sluta skratta.

Vi pratade om detta igår, på fotbollsfrufikat, att börja skratta när man inte får. Som på begravningar, eller när man bråkar med Joachim eller får en utskällning av chefen. Fast jag har inte fått utskällningar av chefer sedan jag jobbade på förskola i Stockholm. Jag förde ett sabla väsen när jag inte fick som jag ville. Till slut fick jag kicken. Nu för tiden får jag bara mail från chefer där det står att jag är briljant och där de undrar om jag vill ha mer betalt.

I eftermiddag ska vi på träff med fotbollsfruarna. Det blir våffelkalas hemma hos Helena Karlsson som är tillsammans med socialdemokraten Lasse Johansson.

Helena är förmodligen världens trevligaste person. Därför är det väldigt synd att hennes lägenhet kommer bli förstörd bortom igenkänning. I en lägenhet där det inte bor barn ska vi släppa in: En sjuåring, en femåring, en fyraåring, två treåringar, en ettåring samt en åttamånaders. Bara mina barn är ett vandrande aphus.

Av dessa sju barn plus en niomånaders gravidmage är sju brudar. FF-spelare får bara döttrar.

Tusen tack för hjälpen. Jag tyckte om samtliga klänningar, men jag älskade ettan. När jag skulle gå in och beställa var den dock slut, vilket i och för sig var väldigt skönt eftersom den kostade 1500 kronor.

Så då blev det den här istället.

Klockan är 22:15. Jag sitter och skriver Idoltext under stor press Joachim sitter i vardagsrummet och tittar på Musikbyrån med Sahara Hotnights live på hög volym.

Face to face, cheek to cheek bla bla bla on my babys mind

Plötsligt:

”M- M – M”

Jag: ”Vad sa du?”

Joachim: ”Sa jag något?”

Jag: ”Ja”

Joachim: ”Vad sa jag?”

Jag: ”Du sa M-M-M”

Joachim: ”Hörde du det?”

Jag: ”Ja”

Nu överdriver jag inte, jag kan höra in till gästrummet hur han sitter och rodnar i soffan. Han tog för givet att hans privata M-M-M skulle drunkna i skvalet. Så efter en stund:

”Det var baistens röv”