Matilda och jag jobbade ihop på ÅxÅ-bilagan för ett par år sedan. Jag minns henne som en glad tjej som var snäll och hade ett smittande skratt.
Det är alltid roligt när folk från förr skriver ett par rader. Som tack vill jag gärna ge dig lite nya läsare, fina Matilda.
Läs Matildas blogg
Ps. Ska vi ta en fika någon dag?
Att bo hos faster Birgitta, häxaset, har sina fördelar.
Birgitta cyklar alltid ut till Rosendahl och handlar bröd och grönt. Hon hatar billigt skräp och vill skjuta människor som handlar på Lidl och Netto.
Hemma hos Birgitta får man alltid dyrt te från NK. Hemma hos Birgitta är det alltid kvalitet, fina råvaror och en JÄVLA massa tjat.
”Ta inte för mycket parfym”
”Jag gör inte det”
”Det är så lätt att ta för mycket parfym”
”Ja, men jag gör inte det”
”Jättelätt hänt att man tar för mycket parfym och så stinker det”
”JAMEN JAG GÖR INTE DET”
”Den är himla god den där doften du har på dig, otroligt god”
”Tack”
”Ta inte för mycket bara”
Att besöka Birgitta är som att vara på ett Hypokondrikerkonvent. Hon sitter och maler om vad hon lider av och vilka brister hon har.
”Jag har alltid haft en dålig kalkspegel”
”Vad fan är en kalkspegel?”
”Ja, alltså kalkbalansen”
”Men varför sa du inte det?”
”Tja, det är kanske ett uttryck man inte använder så ofta nu”
”Nej, så gör inte det”
”Det finns ingen i HELA VÄRLDEN som har ätit så mycket ost som jag”
Att Agneta Sjödin är hysterisk och förmodligen labil.
Att Magnus Uggla är en galet skön snubbe. Hade Magnus varit min pappa hade jag addat honom. Min pappa vet inte ens vad facebook är.
”Fejs?”
”Facebook”
”Var det han som fejs menar du?”
Gunde Svan FUSKADE. Jag hade också kunnat hålla mig för skratt om jag suttit och gapat som en Paris Hilton-snippa i fem minuter.
hos häxan på hjul, faster Birgitta, som står i köket och pratar med sig själv.
På tåget upp satt jag på en lyxig singelrad och hade ingen uppkoppling(därav ingen blogg) Plötsligt står en hysterisk kvinna alldeles intill och flåsar.
”Det här är MIN plats”
”Din plats?”
”Ja, plats 28, vagn fyra”
”Är det här vagn fyra?”
”JA”
”Jaha” säger jag och börjar packa ihop mina saker.
Då reser kvinnan framför sig om och förklarar för hysteriska kvinnan:
”Det här är vagn två”
”Är det?”
”Ja, vagn två”
”Jaha, förlåt då”
”Det gör ingenting”
Det är en jävla tur att okända människor håller koll åt mig. Hade en hysterisk kvinna kommit fram och påstått att jag satt på ett tåg mot Bolivia så hade jag tagit det för sanning, hoppat av i farten och letat efter bananbåten mot Kalmarsund.
Klockan 15 och någonting ska jag sätta mig på tåget till Stockholm. Jag har feber och värk i kroppen. Redan i tisdags skulle jag varit uppe för möten och fotografering. Då ställde jag in på grund av vattenröv. Jag kan inte ställa in en gång till. Jag är livrädd att folk ska tro att jag hittar på sjukdom.
Alltså, jag ska sätta mig på tåget om tre timmar och jag behöver hjälp. Vad gör ni när ni ska kurera er?
Den som ändå hade en bebis att lägga i den här
skriver en otroligt bra debattartikel som jag tar till mig.
Joachim är på herrmiddag och jag sitter hemma i nattlinne och 24-timmarssvett. Om en halvtimme kastar, förlåt, lägger jag barnen och tittar på Svensson Svensson med honungste och marabou/daim. Sweet.
Vad gör ni?
Långt in i småländsk skog åkte vi för att träffa Mia och hennes mamma Agneta. Mia och jag gick gymnasiet i Växjö tillsammans, estetiska programmet, inriktning teater. Mia ville bli skådis, jag ville bara flytta hemifrån. Det är så olika vad man har för ambitioner här i livet. Nu, tio år senare, är Mia scenskolad och klar. Se henne som Maria i Trettondagsafton på stadsteatern i Borås.
Mia vacker
Mia i en pretentiös hög
Mia och fotbollsfrun som bara står bredvid bedövande vackra människor när de råkar göra en mindre smickrande min.