Jag: ”Jag ska åka till Stockholm på tisdag”
Mamma: ”Jaha, vad ska du göra då?”
Jag: ”Jag ska fotograferas för..”
Syrran: ”Slitz”
Pappa: ”Vau ej dej?”
Mamma: ”Som Playboy”
Pappa: ”Då får du se te å rauka lippen. Och kanske musen också”
Syrran: ”Den är redan välansad”
Pappa: ”Ysch”
Nu när den värsta värken släppt minns jag att det ligger en blöt tvätt i maskinen. Jag kommer in i tvättstugan och står plötsligt öga mot öga med en kärrspindel. Ja, öga mot öga. Vi är fan JÄMNLÅNGA.
Det här är typen av spindel som inte kryper som kryp gör mest. Det här är typen som galopperar.
Jag springer upp och hämtar flugsmällaren och kommer tillbaka till tvättstugan med hjärtklappning och handsvett. När spindeln får syn på flugsmällaren lägger han sig ner bland omaka strumpor och asgarvar. Han håller alla sina åtta armar för magen och kvider. Jag inser att han har rätt. Man kan döda 1.78 metersspindlar med flugsmällare lika lite som man kan strypa elefanter med bomullstråd.
Jag går ut ur tvättstugan, lutar mig mot väggen och tar ett djupt andetag. Sedan skriker jag så att en kissig madrass ramlar ner från tvättlinan, rusar fram mot spindelhelvetet och slår med ett ursinne råare än blödande råbiff. Ben långa som Gisele Bundchens flyger åt åtta håll och landar på stenväggarna. Jag slår tio gånger och är ändå inte övertygad om att han är död. Jag hoppar jämfota och gnuggar framdelen av foten över liket såsom man släcker en fimp på trottoaren. Det är över.
Om mitt livs stora kärlek som lämnar mig bland spyor och barn och åker till Trelleborg.
Joachim här: Malin ligger på toa och spyr. Hon hälsar att ni gärna får läsa dagens krönika som kommer att finnas på aftonbladets hemsida under dagen.
Joachim: ”Du borde varumärkesskydda ditt namn”
Jag: ”Vad är det för trams, vad skulle någon kunna göra med mitt namn”
Joachim: ”Sälja Malin Wollin-bindan eller Malin Wollin-analkrämen”
Jag: ”Är det allt jag kan sälja, mens och rövprodukter?”
Joachim: ”Malin Wollin-dildon”
Vilka jätteflytningar Gisele har. Det är skönt att se att hon har vanliga besvär det där tajtrövade aset.
Finn ett fel
kommer alltså från Sturkö, en liten underbart inavlad ö i Karlskrona skärgård. Pappa ersätter alla y med u och många e med i. Detta blir extra roligt när pappa berättar om sin grekiska sallad som han är så bra på att slänga ihop.
”I början tyckte jau inte alls om fitta. Men nu tycker jau fitta är redit gott. Var haur do fittan Anejta?”