hade vi en mysig grillkväll vid stranden med Liza och Kristoffer samt deras rara barn. Kristoffer hade fixat sojakorvar och varit så gullig men envisades med att olla dem med sin tjocka bratwurst. Jag sa att det var okej, åt korven och höll god min.

Mellan toan, duschen, tvättmaskinen, torktumlaren, moppen, hinken och renbäddningarna springer jag till datorn och försöker skriva färdig krönikan till morgondagens Aftonblad. Till detta måste jag ha underhållning och idag behöver jag kärlek. Kärlek svår och otillgänglig.

Detta är min favorit. Ge mig romantiska musikvideor.

Ett flickebarn, ålder 3 år, tre tuggor korv samt en deciliter magsaft med slem och ketchup.

Morgonen följdes upp med sprutande vattenstjärt och mer korv på parketten.

Livet är underbart.

Av någon anledning vill Barometern fota mig och den jävla gnällapan Henrik Rydström tillsammans under morgondagen. Via reportern får jag veta att kung Henrik har en ”lucka” klockan 14:40.

HAHAHAHAHA

Detta kommer från en man som har en blogg som handlar om att dricka kaffe. En lucka. Klockan 14:40.

Jag sms:ar alla Henrik i telefonboken och hoppas komma rätt. Kan hans gnällighet tänka sig ta en paus från kafferasten och fotas under lunchen?

Efter en halvtimme utan svar sms:ar jag den vackra Sophie och ber henne hälsa sin man att svara på sms. Svaret kommer snabbt.

”Märker du inte att vi försöker undvika dig? Precis av samma anledning som du inte vill fastna på samma bild som mig så bör du inte heller fastna på bild med Henrik, men okej, jag ska säga till honom.”

Jävla apa.

Jag gillar den här låten

Terri har gjort ett jättekul test vars resultat var lika nära sanningen som jag är en befruktning.

Jag blev den coola föräldern.

Ja, om det är coolt att:

Glömma att osa till ett barnkalas och sedan lägga en lapp på födelsedagsbarnets dagishylla och skriva att man jättegärna kommer. Att tappa bort inbjudan med info om tid och plats. Att göra ett föräldratest och sedan hitta inbjudan under ett päronskrutt och inse att kalaset var i lördags.

Supercoolt.

Nu har jag haft mysigt långmöte med trevlig mediaperson vid mitt köksbord som ser ut som på ett dagis.

Vi har diskuterat, skrattat och skvallrat. Vi hade så trevligt tills jag skulle beskriva hur mitt jobb känns.

”Ju fler läsare jag får desto högre blir kraven, med all rätta, jag måste vara bra, annars har jag inte här att göra. Det är ju samma sak som med tillexempel..statsministern, han får ju ta massor av skit men så är det.”

Mediapersonen tittade ner i vaxduken och gav mig utrymme att smaka på vad jag just sagt, nämligen att mitt jobb är att jämföras med statsministerns.

Hon åkte för en stund sedan, den där mediapersonen. Och jag har en kuslig känsla av att jag aldrig ser henne igen.

Nu blir det såna där snigelspår på min skrivbordsstol igen

Ändring: Djävulen sitter i min lilla rövlåda, inte jesus.

Tillägg: Hela gården kostar 3,3 miljoner och ligger blott 2 mil från brofästet.

Inte bara för att HAN GJORDE MÅL ganska nyligen, utan för att han har tittat på Last night of the proms, eller Last night of the TRAMS som jag lite skämtsamt kallar det i brist på bättre uppslag.

Nu står han och diskar grytor nynnandes klassiska örhängen,

Jag vet att uppskatta vacker musik, men jag avnjuter den på avstånd så att jag slipper idioterna som far upp och ner på sina brittiska fish and chips-rövar.