Min kille gjorde mål förra söndagen.

Jag fick bilden av underbara Ulrika på Östran och gjorde sedan en förstoring som jag ramade in.

Sedan satte jag mig på skiten så att det blev en spricka i glaset.

Jag: ”Vad har ni för vegetariskt?”

Känningen:”Tomatsoppan”

Jag: ”Men har ni något annat?”

Känningen: ”Det kan vi fixa”

Jag: ”Men jag tar nog tomatsoppan i alla fall”

Känningen: ”Okej”

Jag: ”Eller vad tror du att de fixar för något?”

Känningen: ”Det vet jag inte”

Jag: ”Men jag tar nog tomatsoppan, jag älskar tomatsoppa”

Känningen: ”Okej”

Jag: ”Fast jag åt ju tomatsoppa igår”

Ungefär här visar känningen oss till vårt bord. Sedan försvinner han ut i köket, kommer tillbaka och berättar om det vegetariska alternativet.

Jag: ”Slajdspett?”

Känningen: ”Nej, sidespett”

Jag: ”Då tar jag det, eller nej, jag tar tomatsoppan”

Känningen: ”Men ge dig nu”

Jag: ”Okej, jag tar slidspetten”

Känningen: ”Med pasta, ris, potatis eller bulgur”

Jag: ”Vad är det för potatis?”

Känningen: ”Kokta”

Jag: ”Nej usch, ta pasta”

Känningen: ”Och dricka?”

Jag: ”Ja, vad dricker man?”

Känningen: ”Tja, vi har ju Loka citron..”

Jag: ”Jamen det låter bra, det tar jag”

Känningen: ”Vi har ju andra drycker också..”

Min lunchdejt: ”Men berätta för helvete inte om dem”

En mycket söt tjej som pluggar på Berghs gjorde en liten intervju över mailen.

På restaurangen träffade jag en gammal känning som serverade på en restaurang i Stockholm för tre månader sedan. Nu är han här. Jag glänste med mina kunskaper om att det minsann var Melker Anderssons krog han jobbade på.

”Men sedan jobbade jag på Pontus nya krog och den är ännu bättre” berättade känningen och jag låtsades som om jag visste vem Pontus är.

Lite senare tror jag att jag kallade känningen för en ”duktig servitris” samt beställde slidspett med pasta.

Nu har jag intervjuats av

samt lunchat med

En Barrolicious dag helt enkelt.

Stora tjejen: ”Jag har ätit för många rektariner, jag har fått halshäpnad. Nu får jag vänta ett par timmar innan jag äter fler rektariner”

Det är ju så himla gulligt att hon säger så, men det enda jag kan tänka är att rektariner borde vara detsamma som kånkelbär.

Jag vet att jag är sist på planeten att upptäcka underbara Sarah. Men så här är det på landet. Klockan 14 kommer lantbrevbäraren joddlande på sin damcykel och lägger youtubelänkarna i brevlådan. Sedan tar man hölasset ner till byn och betalar räkningar med ägg.

Joachim: ”Kan du inte försöka vara lite ödmjuk den här gången?”

Jag: ”I helvete heller”

Joachim: ”Amen Malin snälla”

Jag: ”Ödmjuk kan jag vara någon annan gång”

Joachim: ”När då?”

Jag: ”Om ett par år eller så”

Alldeles strax fyller Anders från Åsa och Anders år.

30 år.

För ett par veckor sedan hade Anders svårt att bestämma sig för hur han skulle göra. Stor fest eller inte? Skulle alla få plats? Har de tillräckligt med stolar? Måste man sitta ner och äta?

Nu har han bestämt sig. Det blir en herrmiddag.

Jag har alltså blivit utkvoterad från festligheterna för att jag har en snippa.

Nu har jag googlat Oksana. Hon kommer från Ryssland.

Jag ska alltså stämma Oksana tillbaka till Ryssland.