Under middagen igår kväll framkom chockerande uppgifter om Henrik Gnällapan Rydströms och vackra Sophies förhållande.

De hävdar att de aldrig har fisit inför varandra. Aldrig någonsin.

”Men Henrik, du måste ju ha blivit fisnödig när Sophie har varit i närheten?”

”Nej”

”Vadå nej?”

”Nej, det har jag inte”

”Men det är ju inte normalt. När Joachim och jag hade varit tillsammans i ett år firade vi metan”

Då hävdade både Henrik och Sophie att det är Joachim och jag som inte är normala. Att vi är äckliga.

Henrik vred sig i våndor varje gång jag sa ordet gas eller analöppning.

Nu vill jag veta: Hur många här fiser tillsammans med sin älskade?

Den tionde december åker Joachim och jag till Stockholm. Joachim ska bjuda på flott hotell och konsert, någon Bruce Springsson eller vad han hette.

Jag tycker det låter trist.

För kännedom:

Varje irriterad kommentar om att jag länkar till Linda leder till att jag febrilt letar efter fler anledningar att länka till Sveriges bästa krönikör

Den HÄÄÄÄÄÄR också. Lika underbar.

Igår hade vi besök av den gnällande apan Henrik Rydström och hans alltid lika vackra flickvän Sophie Johansson, samt dottern som ser ut som någon tryckt Henriks uppsyn i en stor genpoolskopiator och tryckt print.

Jag frågade, mest för att vara artig, om killarna önskade vin till maten. Joachim tackade myndigt nej och påpekade att de hade ett viktigt träningspass framför sig på lördagsmorgonen. Henrik däremot skrek HELL YEAH och hällde i sig som om det inte fanns en morgondag. Kvar av vinboxkartongen fanns senare bara just kartong.

”Men tänk på fotbollen Henrik” försökte vi

”Fotboll är bara trams, vem bryr sig” sa Henrik och kissade på en krukväxt.

 När kvällen var slut fick vi bära ut Henrik till bilen.

Det sista han sa innan vi slängde igen bildörren var ”Heja Öster”

Melodikrysset hade idag lyft på en underbar liten popsten och låtit Frida Snell krypa fram med sin ljuvliga one hit

Lägg märke till Martina Haag i obehaglig roll som tragisk mamma.

Joachim och jag bråkade tidigare idag och la på luren med ett simultant KLICK när det hela kulminerade. Det är intressant hur jag på mitt jobb kan skrika okvädesord på högsta volym medan Joachim bara kan säga ”Okej älskling” eftersom han har kollegor en glasvägg bort. Intressant och underbart.

Efter vårt KLICK mailade jag Joachim och så löste vi saken interaktivt, som vuxna och framförallt moderna människor.

Eftersom Joachim visste att det var han som hade fel så erbjöd han sig att hyra en film. Jag bad om Last Kiss.

”Hade de Last kiss?”

”Jag vet inte, jag orkade inte fråga”

”Ameh! Jaha vad blev det då?”

”Jag bara tog något”

”Bara tog något, JOACHIM”

”Malin, du har bestämt varenda film sedan vi träffades”

Jag stegar bort till hans jobbväska i nylon, beredd på att med all rätt bråka lite till.

I en liten påse i ytterfacket ligger Music and Lyrics.

”Den finns med på min blogglista!”

”Herregud”

Stå still hundjävel. Annars blir det kinesiskt på menyn ikväll.

Äh pappa, vi skiter i Hugo va? Tjejen på kenneln sa att vi kan lämna tillbaka honom om vi ångrar oss. Han kommer bara tigga vid bordet och skita i din jobbväska. Och han är ju rätt ful om man tänker efter.