nålarna

Var kan man se om ett inlägg har blivit anmält?
Varför anmäler man ett inlägg?

Varför har Godnatt-inlägget blivit anmält? För att jag var dum mot Joachim, eller för att jag skrev att det var borgerligt att säga godnatt?

Åsa, Anders och lilla underbara Fanny har varit på besök ikväll. Vi har bakat pizza med mozzarella och färsk basilika.

Medan jag och Åsa står och pyntar pizzorna pratar vi om Fanny, hur söt hon är.

Åsa: ”Hon är vårt lilla kärleksbarn”

Anders: ”Kärleksbarn?”

Åsa: ”Ja”

Anders: ”Mer som vårt knullbarn”

Två meter bort sitter våra barn och äter hemmagjort äppelmos och osötade skorpor.

Åsa: ”ANDERS”

Anders: ”Oj då”

Mamma, Elin och hennes nya kille, socialdemokraten Johan kom förbi.

Elin gav presenter till barnen, syrrans nya kille såg på. Mamma hade med sig en halv chokladtårta från ett konditori i stan. Barnen blev höga på socker bara genom att titta på den bruna glaserade fyrkanten i lådan.

När sällskapet skulle åka vidare mindes plötsligt Elin:

”Men mamma, du lovade ju tårtan till Johan”

Mamma: ”Oh HERREGUD FÖRLÅT!”

Johan mumlar något ohörbart i sitt röda skägg.

Jag: ”Nehej du lilla Johan, det blir ingen tårta till socialdemokrater idag”

Mamma: ”Varför håller du på med det där?”

Jag: ”Hej då”

Jag fick för mig att jag inte hade fått lön från Aftonbladet. Jag väntade lite och ringde. Väntade lite till och ringde igen. Och så en gång till.

”Så här får det inte gå TILL” gapade jag och Joachim nickade.

”Nej, så här får det inte gå till” mumlade han bakom senaste numret av Agrifack.

Igår fick jag så äntligen mina pengar och lugnade ner mig något. Tills idag. Då kommer ett mail från Helene på lönekontoret. Hon påstår att jag fick pengarna redan i juli och undrar om jag kan betala tillbaka pengarna jag fick igår.

”JAG BLIR TOKIG” skrek jag för mig själv och mailade argt tillbaka.

För ett par minuter sedan ringde jag upp Helene för att reda ut trasslet en gång för alla. Jag går samtidigt in på Swedbank för att kolla hur det såg ut på kontot i juli. Och när vi språkats en alldeles liten stund Helene och jag ser jag att hon har rätt. Hon har rätt och jag har fel. Pengarna hade kommit in.

Svaret var en knapptryckning bort, men jag valde att gorma och leva rövare som Leila K på hormonöverskott.

Nästa gång jag inte får lön kommer de inte tro mig. Och då blir jag utan.

För ett par veckor sedan läste jag en blogg som jag inte minns namnet på men som hade nummer 16963 bland Aftonbladets bloggar.

I bloggen berättade en man att han hade dödat en kvinna och hur han kände inför det faktum att han nu var en mördare.

Nu är bloggen borta. Varför? Var han en mördare på riktigt?

Vem mördade han? Kvinnan på campingen som de inte kan identifiera? Mannen skrev i bloggen att ingen skulle kunna identifiera kvinnan.

Eller är han borttagen för att man inte får skriva att man har dödat?

Torsdag kväll betyder nästan alltid filmkväll eftersom det finns SHITE att se på TV. Lobotomerade Jennifer Lowe-Hewitt är inte ett alternativ.

”Jag sticker upp och hyr en film nu”

”Kom nu för fan inte tillbaka med en fransk film till, jag ORKAR inte”

Så för att göra min älskade Joachim glad så hyrde jag en film som innehåller jättesnabba bilar, svordomar, grabbhumor samt sexuella anspelningar i VARJE scen.

Men nä, Talladega nights var ingen hit. Det spelar ingen roll att Will Ferell spelar huvudrollen, och då förstår ni hur dålig själva filmen är.

att ni vill veta vem ”fittan” är som jag önskade livet ur (observera: ingen snabbdöd utan en sån där utdragen död, typ när man fastnar i ett rör halvt under vatten så att man när man hittar personen inte vet om hon har dött av svält, drunkning, mosade inre organ eller skräck)

Jag inser att det är otroligt kittlande att skriva att man önskar någon ur livet. Men jag skrev redan från början att jag inte skulle berätta vem det är, och det står jag fast vid.

Ni får gärna fortsätta spekulera, det roar mig, men hittills har ni haft fel.

Joachim: ”Godnatt”

Jag: ”Förlåt?”

Joachim: ”Godnatt”

Jag: ”Vad fan säger du godnatt för?”

Joachim: ”Ett infall bara”

Jag: ”Lägg av med det”

Joachim: ”Sluta tjafsa”

Jag: ”Men vi har väl aldrig sagt godnatt förut?”

Joachim: ”Nähä”

Joachim vänder sig mot väggen och drar upp täcket under hakan. Eventuellt kryper han upp i fosterställning. Jag grips av en ångest svår. Böjer mig fram, utan att släppa Amelia, kysser honom på örat och viskar:

”Förlåt älskling, men vi ska inte ha några nya rutiner, och vi ska definitivt inte börja säga godnatt till varandra. Det är så borgerligt.”