I förmiddags satt jag och läste något på nätet som gjorde mig vansinnig. Jag tänker inte berätta vad. Men jag tänker berätta vad jag sa.
Jag sa ”Jag hoppas att du dör, din fitta” högt och tydligt ut i luften. (Barnen var på dagis)
Det var inte min finaste stund. Det var inte särskilt moget. Men det var SKÖÖÖÖÖÖNT.
Slut på bekännelsen.
när jag är med i Lokaltidningen
som läser mig i den här tidningen?
Livet med fotbollen i vardagen, så får det bli.
Tack tack.
Får ett mail från Stefan som är min chef på Fokus. Han undrar om jag kommit på någon bra idé till nästa krönika. Sedan faller något jättetungt på Stefans huvud för nästa mening i mailet ser ut så här:
”Deadline är den 4/9”
Det är mindre än tre veckor.
Nu får ni komma på vad krönikan ska handla om. Eftersom jag skriver i egenskap av fotbollsfru och tidningen görs tillsammans med Kalmar FF så måste det finnas en FF-vinkel.
Vad säger ni?
Åh så poppig jag tyckte att jag var i min lilla blingbling-ring från HM och skärp i midjan. Och min pose sen då, fan vilken heting. På det lökheta sättet.
Jag: ”MEN HUR SER HÄR UUUT, JAG BLIR HELT GALEN, DET SER UT SOM EN SOPTIPP, NEJ DET ÄR INTE SNÄLLT MOT SOPTIPPEN ATT SÄGA SÅ. HÄR ANSTRÄNGER MAN SIG FÖR ATT GE ER FINA RUM OCH NI BARA SPOTTAR PÅ DET. JAG VET INTE VAR JAG SKA TA VÄGEN. DETTA ÄR ETT SKÄMT”
Fyraåringen: ”Mamma, du är ett skämt”
Joachim ligger och läser Populär Historia och jag har mitt nya nummer av Amelia (det nummer där Linda Skugge säger att jag är hennes favoritbloggare)
Joachim är förlorad i en artikel om Kalmar.
”Ameh FAN vad många faktafel!”
”Joachim, jag förbjuder dig att skicka in ett rättningsbrev till redaktionen”
”Det borde jag verkligen göra”
”Läs upp två fakta ur texten, ett som är korrekt och ett som inte är det så ska jag gissa vilket som är fel”
”Okej, blablablablabla fängelse blablablablablabla och blablablablabla brand blablablablablablablabla”
”Då tror jag att fängelset är fel”
”Malin, fängelset var det som var sant. Har du varit på slottet? Du gick väl bara omkring och tänkte på bloggen och tuggade tuggummi”
Jag vänder upp en ny sida och försöker lösa krysset. Joachim ligger kvar en lång stund och muttlar om bränder och gamla stadskärnor.
Om Leo genom en olyckshändelse skulle ramla ner i vår säng;
låt oss inte sparka ut honom.
Jag minns inte om jag har länkat till Jim tidigare, men det är egentligen skit samma. Det spelar ingen som helst roll hur många gånger jag ser det här klippet, jag skrattar lika överraskat varje gång. Men så äter jag ju ingen fisk heller.