Elin: ”Malin jag har en svart fläck på tutten, vad kan det vara?”

Jag går fram och klämmer på bröstet och kontrollerar noga en fläck alldeles i närheten av klyftan.

Pappa: ”Men Maulin, man ju tro att ni är lespar”

Det är måndag morgon. Barnen ska börja dagis för hösten. Solen lyser och kvicksilvret klättrar utanför fönsterrutan. Då ringer jag till dagis.

”Hej, vi skiter i dagis den här veckan också. Nu sticker vi till stranden”

Joachim och jag står i vattnet och poserar framför kameran som mamma håller i. Hon råkar komma åt knappen som tar flera bilder i rad och utbrister:

”Oj! Jag känner mig som en sån där Pavarotti”

Idag åkte vi över till Köpingsvik (någon som satt och spanade in mig där?)

Joachim tog bilen över bron tillsammans med barnen medan mamma, pappa, jag, syrran och hennes nya kille, socialdemokraten Johan, åkte båt med pappa vid rodret.

Solen lyste från en klarblå himmel men det var inte förrän syrrans nya kille tog av sig tröjan som vi tog på oss solglasögonen.

Mamma: ”Ni är inte snälla mot Johan. Du måste säga ifrån när de driver med dig Johan”

Jag: ”Säger du ifrån så slår jag dig på käften”

Lite senare sitter vi i fören och har väldigt roligt åt att Elin är väldigt bakfull. Bakfull som hon var så hade hon ändå ögon att syna min bikinilinje på nära håll.

Elin: ”Mamma, Malin är helrakad”

Mamma: ”MALIN”

Malin: ”Det är jag inte alls, jag har könshår, men jag har inte lust att bjuda stranden på Bobby Ewing”

Pappa: ”Vad prautar ni om?”

Jag: ”Mitt könshår”

Pappa: ”MAULIN”

Jag: ”Joachim, någon på bloggen vill att du ska beskriva mig med tre ord, seriöst”

Joachim: ”Jaha”

Jag: ”Jamen gör det då”

Joachim: ”Nu?”

Jag: ”Ja, Nu”

Joachim: ”Men det måste man ju tänka igenom lite”

Jag: ”NUU”

Joachim: ”Otålig för helvete, där har du ett ord”

Jag: ”Och mer?”

Joachim: ”Känslomänniska”

Jag: ”Okej, och så ett till”

Joachim tänker och tänker så att hans lilla fotbollshjärna blir alldeles varm mot kudden.

Jag: ”Erkänn att du vill lägga egoist till listan”

Joachim: ”Individualist”

Jag: ”Trevligt, tre fina omskrivningar för ärkeröv”

och letar efter fiskläder att äta frukost i, alltså svettkläder att ha innan man har duschat.

Joachim och barnen ligger i sängen.

Joachim: ”Kolla på mammas vita rumpa”

Men barnen är inte intresserade. Då fortsätter han med allvarlig röst:

”Malin, du har inte alls lika många celluliter som andra i din ålder har. Bara ett par stycken, det är faktiskt ganska imponerande.”

Jag går till bloggen, skriver ner det han just sa och så har dagen börjat.

Med en vit, imponerande slät röv.

När har du någonsin sett en youtube-film inlagd i ett inlägg här?

Nähä du baby, men insprirerad av ditt ”Så jävla simpelt att no-brainer Malin Wollin fixar det”-inlägg så försöker jag nu.

Med en Underbar länk från det förflutna.

Paul: ”Det är sjukdom malin har att hela tiden snacka skit om sig själv…för att vi direkt skall utbrista i en stor nejnej-kör..”

Svar: Min käre Paul, min röv är säkert jättefin sett till ett svenskt tvåbarnsmamma-genomsnitt. Nu är det emellertid som så att jag inte bryr mig om hur andra tvåbarnsmammor ser ut och hur långa deras rövar är. Jag vill se ut som en sjuttonåring, för när jag var sjutton såg jag inte ut som en sjuttonåring.

Tolka nu inte detta som att jag inte gillar Nejnej-kören, jag älskar Nejnej-kören. Men den kommer aldrig få mig att känna mig som en studsröv där jag vandrar strandremsan fram.

Snällaste raraste Paul, ta mina kroppskomplex med en nypa salt. Det gör jag.

Röven må vara på väg ner, men mitt namn är på väg upp upp upp på Bloggsök.se

Alltid något.

Tänk om jag går om Gynning. Flaxlapparna slår Café.

konstaterar Nanne och gnällapan Henrik håller med.

Skyll dig själv Nanne. Det är klart att du inte har ett topplag när du har världens finaste mittback på bänken.

Nu måste Joachim åka på fler B-lagsmatcher i Russintorp och Fjantberga. Jag viiiiill inte det Nanne.