Det här inlägget skulle kunna placeras i kategorin ”sparka in vidöppna dörrar” om det inte var för den lilla detaljen att folk ÄLSKAR kungafamiljen. Så här tycker väldigt många svenskar:
VI ÄLSKAR KUNGAFAMILJEN! INTE MADDE SÅ MYCKET, HON VERKAR LITE YTLIG OCH SLÖSAKTIG MEN ALLA DE ANDRA ÄLSKAR VI JÄTTEJÄTTEMYCKET, DE ÄR SÅ DUKTIGA OCH FINA OCH VI ÄR SÅ STOLTA. VICTORIA ÄLSKAR VI ALLRA ALLRA MEST FÖR HON ÄR SÅ DUKTIG DUKTIG DUKTIG OCH FIN OCH NATURLIG!
Någon i min familj, nämner inga namn, vill väldigt gärna se Året med kungafamiljen. I år var det mer pinsamt än någonsin eftersom de är fler nu=många som kan säga mycket som är pinsamt.
Klädda i vita byxor och leenden från ett lyft öra till ett annat promenerade de runt på Solliden och såg fantastiska ut. Mammorna red ponny med vagn med sina små och männen såg på. Allt var som en saga. Sedan öppnade de munnen.
Kungen tyckte att reportern tjatade om att han snart fyller sjuttio. Han försökte svara på den jobbiga frågan om inte Victoria ska ta över nu men det gick inte så bra. Varför kunde han inte bara utbrista ”För det finns så mycket mer pinsamt att säga!”
Silvia var tio grader från att bära Leonore uppochner och sa menlösa saker om att vara mormor samt berättade varför hon inte gick på utdelningen av Polarpriset till Chuck Berry (han var pedofil) men senare ändå dök upp på middagen (hon var hungrig)
Madeleine hotade att flytta närmare Sverige. Se upp NK!
Carl-Philip och Sofia satt på en trappa och låtsades vara vanlisar. De berättade också om hur de träffades. ”Vi pratade lite med varandra och sedan var det kört” NAAAAAAAW!
Victoria och Daniel fick frågan vad de skulle göra under sommaren. Victoria svarade att de skulle ta det lugnt. Reportern ställde även frågan till Daniel som svarade ”samma” varpå ett HAHAHAHAHA-skratt uppstod. För det hade ju varit så sjukt TOKIGT om han hade sagt något annat. Ja herregud så roligt man kan ha åt det lilla.
Nu fortsätter livet för oss republikaner som far illa i ett land kidnappat av en släkt som får fortsatt förtroende bara genom att födas och finnas till.
Hurra!