Jag ligger i soffan med 38,5 i muntemp. Joachim har precis serverat en kopp grönt te.
Jag orkar inte resa mig upp. Vinklar koppen och skjuter fram läpparna så långt jag kan och DRIPP DROPP FRÄÄÄÄS, hett tevatten rakt på vänstra bröstet.
”JOACHIIIIIIM”
”Vad händer, vad gör du?”
”Jag spillde vatten på bröstet, det gör så oooont”
Här börjar jag gråta.
”Som om jag inte hade noooog. AAAAAJ min TUTTE”
Idag syns ingenting av skållad lök.
är det möjligt att Göran Persson var så bottenlöst söt som toddler? Det var inte utan att man började snegla lite misstroende på barnen.
Nu ska jag bara ta en Ibumetin, min sista, sedan får det vara slut på det här jävla tramset.
Att vara sjuk är ett stort irritationsmoment.
Joachim hade dubbla träningspass igår men var hemma däremellan, trots att han hade MASSOR att göra på jobbet. Så utöver feber, värk och vattenröv skulle jag ha dåligt samvete.
Klockan 15:
”Malin, nu måste jag sticka till träningen, är det okej?”
”Har jag något val?”
”Nej, inte direkt”
utan mig. Idag.
Vatten ur min röv. Kramp i min mage. Ulrik väntar runt hörnet.
Ensam med två barn som vattenbajsar och spyr försmäktar jag i detta dödens kedjehus.
Hjälp
Hjälp
Hjäl..
Hj..
Joachims syster J (så långt kom mr and mrs svärparents i alfabetet) ska separera från rumskompis S. Länge har hon letat och när bostadsbolaget ringer är det Joachims gamla lägenhet hon blir erbjuden. I den lägenheten…vänta lite.
”Joachim”
”Ja?”
”Släppte jag min första fis inför dig i din gamla lägenhet?”
”Ja”
Jo, i den lägenheten släppte jag min första parfis. Det skulle bara chocka mig milt om den fortfarande sitter kvar i väggarna.
Nu är det så att J bara har en ollonful hörnsoffa i svart tyg med blommor på. Den är verkligen skitful. Så kan vi inte ha det.
Är det någon här som har en klippan de vill bli av med för ett par hundringar?
På katthemmet står kattdamen och jag och språkar.
Hon: ”Har ni katt?”
Jag: ”Nej”
Hon: ”Funderar ni på att skaffa en katt?”
Jag: ”Nej. Eller inte jag i alla fall”
Hon: ”Nej, det är klart, det är ett stort åtagande”
Jag: ”Ja”
Hon: ”Det handlar ju ändå om femton år”
Jag: ”Men det är väl inga katter som överlever så länge?”
Hon: ”Nej, det är klart”
Jag: ”Vi bor dessutom väldigt nära vägen”
Hon:”Jag har läst att efter tre år så har de lärt sig att akta sig för vägen”
Jag: ”Detta bygger ju på att de inte blir överkörda under de tre åren”
Hon: ”Ja, det är klart”
Vad fult det är med panelgardiner. Så sabla genomfult. Pinnar i metall längst ner så att det verkligen hänger nazi-rakt. Nej, min panelbubbla sprack precis.
Söndagspass aerobics. Alone again.
Vi har kört passet, det är dags för stretch. Med ett knä under hakan drar vi ut rumperiet så att det blir långt och smidigt. Och som jag sitter där; En hand upp i luften och en ljudlig klatch på ena skinkan. Varför gör jag så?
går vi upp till Skälby och kollar på bortkastade kattungar. Har ni sett Shrek 2? Så kommer katterna på Skälby se ut. Och jag kommer vara ensam om att säga NEEEEJ.
Inga uppspydda hårbollar på mitt golv. Ingen analsäcksträng över mitt bord.