Helt riktigt.

Jag älskar den röda Främling-kasetten.

Bästa låten är ”Det är dags att börja tänka om för tiden rinner ut den kanske snart tar slut. Å jag vet att det vi bygger upp nu det blir en dag det våra barn ska ha OÅOÅ OÅOÅ OÅOÅ jag vill så gärna haaa, en tro på sanningen, en tro på gemenskapen, en tro på” Sedan kan jag inte mer. Men den är Carolas bästa låt.

Lets go down memorylane. Vilken är din favorit med Carola.

Det är förstås ingen som har en länk till OÅOÅ-låten?

Kasettbandspelaren är i källaren, där finns inte datorn, och därmed inte jag.

Jag korar årets roligaste TV. Och därmed årets roligaste komiker.

Detta är roligt på så många sätt.

Snäckan är det slemmigaste slemmot med slem på jag har sett på TV.

Att starta en blogg hamnar mellan ”Härma en megakändis” och ”Gör en nakenchock”. Lite längre ner finns tips nummer tio; ”Göra något vettigt”

Jag känner mig så smutsig.

Och mjukt skinn

Satte mig ner med rumpan rakt på sandiga altanen med Jessika Gedins  recensioner i nya Elle. I ansiktet har jag spf 30, jag sitter där i fem minuter och när jag kommer in är jag röd i fejset.

FATTAR NI HUR JÄVLA FARLIG SOLEN ÄR?

Jag vill mörda ihjäl köpta forskare som menar att det inte finns belägg för att klimatförändringar beror på vårt sätt att leva.

Jag vill grilla dem.

Jag vill skära upp dem.

Jag vill rulla deras svedda och blodiga kroppar i lut.

Jag vill dansa på deras gravar.

Jag vill låta dem leva och låsa in dem i ett rum med Carola och Anna Book-medley och en pistol laddad med bara en kula.

kom när Carolas botoxskalle stapplade nerför trappan.

Ramla, ramla, ramla.

Men hon ramlade inte. Allt gick fint. Publiken ställde sig upp och gav henne jubel de luxe. Why, I´ll never know.

Så vänder hon sig ut mot publikhavet och skriker ”Tack Sverige!”

VEM säger så?

Om jag lever i tvåhundra år kommer jag aldrig förstå hur Carolas hjärna fungerar. Har hon en?

Om jag bara ska köpa en Frida Hyvönen-skiva, ska jag ta den med pudlarna eller den andra?

Och vilken Beth Orton-skiva ska jag ha, finns best of?

Och vilken Tori Amos?

Och vilken Katie Melua?

Och vilken Lisa Ekdahl? (Har första skivan)

Jag ska ta itu med ALLA tips jag fick in för en vecka sedan, men jag kan inte köpa trettio skivor på en gång. Jag får ångest när jag tänker på hur mycket underbar musik som jag inte har upptäckt ännu. Ångesten förstärks när man hör smörja. Som A little bit of love som P3 spelar exakt nu.

Slötittade lite på Specialprogrammet om Melodifestivalen igår. Och oavsett vad jag tycker om Anna Books ”viktras” och kässa sångröst så var det extremt onödigt att visa ett klipp där hon hugger en påse snacks och upphetsat skriker ”OSTBÅGAR”. Det är upplagt för soffkommentarer som ”Ge den till Ola Salo” och ”Move away from the cheese doodles”. Det måste funnits kilometer film att välja bland när man klipper ihop ett halvtimmes program om ett sexveckorsspektakel med 32 artister.

Ostbågsscenen var onödig.

Nu är det i och för sig upplagt för bloggkommentarar som; ”Det kanske bara fanns klipp där Anna åt ostbågar”

Men såna är inte ni.

Jag vet att jag har gått hårt åt henne flera gånger. Förhoppningsvis syns hon mindre nu framöver så att jag kan ta en paus.

Alltså hon verkar vara jättesnäll och genuin och allt det där. Men hon kan ju inte SJUNGA. Det är ett stort problem när man är sångerska.

Jag har inga problem med vad folk väger. Min egen vikt är det enda som intresserar mig. Men varför, varför, i hela fridens namn känner Anna Book att hon måste säga att hon rasar i vikt? Säga att hon har tappat sex centimeter i midjan?

Sarah Dawn Finer (underbara, fantastiska, störtsköna) är inte direkt pinnsmal. Men jag har inte hört någon säga käft om hennes vikt, eftersom hon själv inte babblar om sin kropp. Kanske om Anna själv slutade tjata om sin kropp så kanske folk skulle sluta fokusera på vikten och lyssna på henne istället. Eller, nej just det. Nu förstår jag.

”Till nästa pass har jag ändrat mittenpartiet”

Neej snälla gör inte det. Jag har ju precis lärt mig alla rörelser nu. Nästan.

Jag har gått på samma pass sex gånger. Jag kan det fortfarande inte. Det är så dansigt och dant. Om jag skulle bli inbjuden till Lets dance skulle jag för det första inte säga som Hanna Graaf; ”15000 i veckan är för lite, jag har barn att försörja” (Och nagelbranschen är lukrativ då eller?) För det andra skulle jag bli säsongens Lasse Brandeby, dvs gå till final med min skadeskjutna stil.

Det är så skönt att gå på pass med en kompis så att man kan skratta när man gör fel.

Idag gick jag ensam. Jag skrattade lika fullt.

Endast insane people skrattar allena.