Kan ni tänka er

av Malin Wollin

Jag HÅLLER MED Linda

Varje gång jag har varit uppe på Aftonbladets redaktion (alla tre gångerna) så har jag sprungit på Ronnie lite på håll. Han har åkt samma tunnelbana till Globen, han har gått runt på redaktionen och sett trevlig ut och pratat med folk (han verkar vara väldigt omtyckt, vilket är märkligt eftersom han enligt pöbeln är ett vidrigt äckelkräk)

Jag har tänkt gå fram och presentera mig, men så har jag tänkt att jag kanske har haft fel, det kanske inte är Ronnie. Tänk om jag hade gått fram och sagt ”Hej Ronnie, jag heter Malin” och han hade svarat ”Jag heter Bert-Allan och är nattredigerare”

Vill du veta en hemlighet Ronnie? Jag var en lagon söt tjej som HATADE de snygga svinen som fick ligga. Jag var alltid kär i de som var vely special. Som ingen annan ville ha. De som är väldigt framgångsrika idag, lyckliga och fina. Jag visste verkligen how to pick them. Still do.

Eller förresten

av Malin Wollin

Jag vet att jag skrev i förrgår att Sarah borde vinna. Så känner jag inte längre. Sonja ska vinna.

The Ark är jättebra och det säger pang och blixt och glam och ”vilken show” och allt det där. Men Sonjas ballad är så oslagbart vacker.

The Ark vinner förmodligen, men tänk vilken finfin skräll om Sonja fick ta sin vindmaskin till Helsingfors. Men hon MÅSTE fimpa klänningen. Trekantsbikini upptill och traslooken på kjolen. Klänningen påminner om festkläder man hittar i såna där butiker där man kan köpa heta toppar och lågpriscigaretter.

Men tänk då

av Malin Wollin

att man kan få såna här mail för att väga upp alla Oves där ute.

”Du är helt underbar!!!!!

Jag älskar ditt språk din humor allt du förmedlar går rakt in i mig och får mig att må bra!!!

Din krönika idag fick mig att bli varm glad och gav mig ett skratt innan sömnen.

Blödig som jag är kände jag även en tår komma över din moderskärlek…Kram! Ditt stora fan”

”Hej Malin
Har just läst om när du inte hittade Joachim. Så fint du beskriver kärleken. En vacker vardagskärlek som man (tyvärr) ofta tar så för given och så plötsligt inser hur skört allt är. Mina tårar rann.
Du är bra”
 
”Jag brukar sällan maila i sådana här ämnen. Men Din krönika denna fredag var JÄVLIGT bra!!

Det var bara det jag ville säga.

Trevlig helg”

Det är detta jag tar med mig till sängen och drömmer söta drömmar om. Inte Ove. Men jag behöver dig också Ove, självklart gör jag det.

 

Mail

av Malin Wollin

Tänk att det alltid ska komma ett pissigt litet fuck you-mail.

”Hej på dig,

Jag råkade läsa din gästkolumnistartikel i Aftonbladet idag.

Det är tamejtusan helt otroligt att sådan trams publiceras.

Det är synd när det finns sådana som förgör det mediala allmänna rummet. Det är sådan skräp som gör att man slutar läsa kolumnisters artiklar.

Har ingen enda liten take ägnats åt att någon förutom dig själv och dina närmaste skall läsa skräpet?

Det är inte konstigt att kvinnor har svårt för andra kvinnor då kvinnor verkar himla bra på att förnedra och förlöjliga kvinnor.

Att kvinnor skulle vara en mer jagad art – vilket svammel.

Inte rättvist att kvinnor är skapta på annat sätt än män – är det inte rättvist att björnar har hår istället för fjädrar?

Ungt och tätt, hhmmmm…

2 barn är knappast någon större bedrift. Se saker i litet större perspektiv än din egen lilla lilla värld så kanske det går upp för dig att det bara vara 70-80 år sedan det var väldigt vanligt att kvinnor OCH män hade ett tio-tal barn i det här landet. Precis som det fortfarande är i stora delar av vår värld i dag (tänkte inte på det).

Jag visade upp din artikel för 8 personer och frågade: Vad tycker du om innehållet i denna artikel?

8 av 8 gav negativ feedback. Ingen uppskattade innehållet.

”Mycket trams”

”Hon mår nog inte bra”

”Självfixerad”

”Trams”

Var några av kommentarerna.

Skärp upp dig, tänk efter före du lämnar in artikeln eller sluta skriv!

Det bara förstör kvaliteten på tidningen vilket jag tänker framföra.

Hälsningar,

/Ove”

Hälsa Anders Gerdin från mig Ove

Alright then

av Malin Wollin

Bakpotatisarna står i ugnen, Joachim lägger barnen. Lets do it.

Jag tycker inte att pigavdrag som det hette i början ska vara ett prioriterat område. Det är mycket möjligt att det kan dra in sköna pengar till staten, jag har verkligen inte läst på, jag gör sällan det.

Så här känns det rent spontant:

Det är kvinnor som städar nu

Det är kvinnor som kommer fortsätta städa, både på jobbet och hemma.

Det är kvinnorna som kommer ordna med städerskan.

Kvinnor, kvinnor, kvinnor.

Ju rikare du är desto mer tjänar du på avdraget, rätta mig om jag har fel.

Det kommer inte bli en tjänst för alla.

I Aktuellt frågade man en välbärgad familj vad de skulle göra med pengarna nu när det blev billigare med städet. ”Odla våra intressen” sa mamman. Men varför tror jag henne inte? Varför känns det som att många skaffar städhjälp för att man inte kan komma överens om vem som ska göra vad, also known as; män vill inte städa, frun lackar ur, nu skaffar vi städhjälp or else skilsmässa.

Vi har bra ekonomi här hemma. Vi har haft både snickare, rörmokare och anticimex här. För att vi måste. Vi kunde utnyttja avdraget till en del, men vi hade gjort det vitt either way. Jag är en vit tjej som ni vet. Städhjälp behöver vi inte eftersom vi klarar av att städa själva.

Jag gillar inte det här. Det känns inte som ett steg i rätt riktning.

Men den här frågan är inte lika enkel som den om prostitution.

Men jag vill välja sida.

Och nu har jag precis gjort det.

Ni som verkligen prioriterar städhjälp; varför kan ni inte betala dyrt för det?

Om det ska vara skattesubventionerat så måste alla bidra, dvs lågavlönade ger pengar till högavlönades rena golv. Och oavsett hur många miljoner detta genererar; kan den lågavlönade skattebetalaren vara säker på att få del av den vinsten? Går det inte svara ja på den frågan har vi ett stort problem.

Underbara Lorraine

av Malin Wollin

”hej!
Bara ett dygn för att träna men här har du en ungefärlig översättning av Sonjas text på franska (är fransyska själv). Enjoy!”

Laisse des traces dans le sable
Et un vent qui caresse doucement
Je suis si heureuse de l’avoir trouvé
Le bonheur dont j’ai toujours rêvé
Viens plus près de moi
Laisse-moi te réchauffer

Parce que tu existe
Parce que tu peux
Tu pousses les vagues vers la rive
Tu ériges des murs contre le monde
Parce que tu vois
Parce que tu comprends
Maintenant le ciel où je vais est éclairé
Tu prends ma main et montre le chemin

Quand tu te tiens en face de moi
Tout est parfait
Viens plus près de moi

Parce que tu existe
Parce que tu peux
Tu pousses les vagues vers la rive
Tu ériges des murs contre le monde
Parce que tu vois
Parce que tu comprends
Maintenant le ciel où je vais est éclairé
Tu prends ma main et montre le chemin

Parce que tu aimes aujourd’hui
Parce que tu aimes comme moi

(parce que tu existes)
(parce que tu peux)
(tu pousses les vagues vers la rive)
Tu ériges des murs contre le monde
Parce que tu vois
Parce que tu comprends
Maintenant le ciel où je vais est éclairé
Tu prends ma main et montre le chemin

Parce que tu aimes aujourd’hui
Parce que tu aimes comme moi
Comme moi

Nu

av Malin Wollin

är det fredag. Jag ska läsa nya numret av Bamse med två barn som vill strypa varandra för att den ena är närmare tidningen än den andra.

Av den anledningen har jag inte tid att skriva ett långt och genomtänkt inlägg om varför jag är emot subventionerade hushållsnära tjänster.

Om jag ska ange ett argument så här i all hast får det bli det att jag tycker pengarna kan gå till viktigare saker. För det kan nämligen ingen säga emot.

Ja det är vidrigt

av Malin Wollin

detta

Tyvärr känns det inte helt oväntat. Nya horvindar blåser. Det ska vara okej att vara hora. Hororna blir rumsrena. Och det är kvinnorna som ska städa rummen rena. Och just det, det ska bli billigare att hyra kvinnor att städa rummen där horor ska knulla för pengar.

Vaför inte köra en ny kampanj nästa månad:

”Vinn en natt med en torsk”

Känn dig som en hora för en dag.

 

Presenter

av Malin Wollin

Joachim kom alltså hem från Spanien igår. Bearing gifts of course.

Barnen fick varsin överdimensionerad klubba med färgglada ränder, prinsesschoklad samt My Little Pony-armband. Han tog verkligen ut sig för att irritera mig så mycket det går.

Själv fick jag den obligatoriska jätte-tobleronen samt en parfym, DKNYs gröna äpple. Väldigt god och mycket bättre än det blaskiga skit jag fick förrförra året. Inte ens en farmorsmormor skulle komma undan med den fotogensmörjan. Bra jobbat älskling.

 

Glotittare

av Malin Wollin

Grannen körde precis förbi i 100 på barngatan. I sin nya SUV som han förmodligen precis har hämtat i en bilsalong.

Och jag ställde mig i fönstret och glodde menande. Hur man nu gör det på trettio meters håll, bakom skevade persienner.

 

Sida 724 av 817