Samma klänning
avsom förra nyåret. Som förra julafton. Som mammas femtioårsfest. Men den funkar ju så bra. Och jag kommer fortfarande i den. Det är konstigt.
Joachim: ”Stämmer vår våg?”
Jag: ”Förhoppningsvis inte, hurså?”
Joachim fick återigen sin buffémin och utbrast: ”Babsan och jag”
Nu över vintern muklar han på sig i gymmet. Sedan kommer januariträningen när de springer runt, runt på B-plan. Då blir han smal som en sulfid igen.
Jag ska också börja springa runt, runt.
Och ja, ja jag är fin som jag är och utseendet är inte viktigt. Jag ska bara bli vacker som en brud först. Sen ska jag också på allvar resonera så.