är jag allt lite.
På vitt vin från de soliga kullarna av äh vem fan bryr sig. Vingrejen är så jävla överskattad. Drick och håll käft. Spelar roll om det smakar ekfat eller kattpiss, bara det värmer.
HAHAHA jag är helt TOOTSIE som jag sa en gång fast jag menade TIPSY.
Detta tror jag dessutom att jag har berättat en gång förut vilket bara är ytterligare ett bevis på att jag är very very TOOTSIE.
Schkåål min söta nät-älsklingar.
Varje dag dammsuger jag här hemma. Dammsugaren står alltid framme. Barnen snubblar över den. Han svär över den. Den luktar illa. Alltså; vi har hund.
Och denna förbannade fäll-matta med tusen ziljarders vita ullbollar som rullar över stavparketten. Jag nöter och nöter med sugaren och varje gång man vänder upp munstycket för att plocka bort fluffet är det som att stirra father christmas rakt in i skäggläpparna.
att de allra flesta säger ”vem?” när jag berättar om min största idol Cat Stevens.
Det är samma sak som att undra vem the heck Elvis, Beatles, Simon&Garfunkel och Michael Jacksson är.
Cat är störst. Han stal mitt hjärta när jag var ett litet barn. Mammas sönderälskade skivor blev mina och vid det här laget är han så sönderälskad hela han.
är den mest ytliga människan i Sverige, tillika den 28:e sexigaste kvinnan i världen enligt någon lista som jag inte orkade kolla upp.
Men titta noga på lilla nk-bruden. Hon är fyra år yngre än jag och hennes panna ser ut som en nyharvad åker hemma på gården. Det är priset man får betala för alla veckorna i Saint Tropez.
Haha är allt jag tänker säga. What goes around comes around, som Allison kom underfund med i gårdagens Medium. Visst är Madde snygg, hon är förbannat snygg even, men hur roligt är det att se ut som Silvia age 30?
Är en jävligt påhoppad man. Och det finns egentligen bara ett enda återkommande argument att hata Martin. Det är hans låttext.
Hur dååålig den är. Hur patetisk den är.
”Bäras ut på bår” så jävla dåligt, säger de. Vadå på bår? säger de.
MEN HALLÅ. Han menar nog inte bäras ut på bår. Det ska rimma på raka av mitt hår. Låt honom vara för helvete. Visst dissa på, men dissa det sämsta inte det näst sämsta eller näst näst sämsta.
Dissa Marie Serneholt. Varför fick hon sjunga ”I need a kitchensink” ostraffat, medan Martin Stenmarck inte får släcka elden på berget?
Perspective people.
Men vad det ska tjatas om mobbing. Och det är väl jättebra. Men inte i samma andetag som det tjatas om mobbing på nätet. Jag fattar inte vad folk gnäller om. Om man inte kan ta gnäll och pissiga kommentarer ska man väl heller inte välja ett liv i offentligheten, eller starta bloggar. Jag har inte fått ta mycket skit som bloggare, fast det lär väl bli ändring på det snart misstänker jag. Men inte tänker jag gå runt och må dåligt för det. Jag tänker fortfarande på min barndom och vissa scener ur denna. Jag är vuxen nu. Jag kan ta skit. Way back gick inte det. Diss, likväl som hiss är ju det som eggar.
Jag tror att jag har mer att säga om detta. Det blev inte så välformulerat alls det här.
Jag återkommer. Nu blir det dusch och fika.
Inte en enda har frågat vad jag menade med mitt pöänglösa inlägg om skavande snippor.
Självklart skulle det vara en länk med i inlägget. En länk till en artikel om att man kan förlora sin känslighet i snipperiet av cykling. Nu hittar jag naturligtvis inte artikeln.
Men det är egentligen skit sak samma. Det tål att sägas gång på gång på gång: Var rädda om era snippor.
Man SKA inte sitta och skava i underlivet. Akta snippan.
Fast en gammal hederlig bred damcykelsadel kan inte vara farlig. Men inte baguette-sadlar.
Och inga stringtrosor.
Och inga för små jeans.
Och inte helrakat.
Rödljusen har varit trasiga i stora korsningen i flera veckor. Men det är ju huvudled så alla vet ju vad som gäller. NOT. (Borat-skämt)
Jag kör rakt fram i korsningen och precis då kör en puckad flamsa ut rakt framför oss. Det var på det berömda hittefåret.
Jag tutade som en rubbad människa i flera sekunder och pekade med alla möjliga fingrar åt flickebarnet, som hade diadem (SÅ nära var det)
– Det var fan vad snabb du var på tutan, har du använt den mycket tidigare eller? frågar han och jag tittar frustrerat rakt fram på den våta asfalten.
Hur ofta lämnar man in bilen för utsliten tuta?