Om någon verkar död ska man ju som bekant lägga två fingrar på halsen nedanför örat, det är sedan gammalt.
Men pulsen finns ju överallt. Det finns inte ett ställe där jag inte har känt puls, möjligtvis ögonvitorna.
Just nu tillexempel har jag pulsen i ena skinkan. Varför är det så?
Och vad är det som gör att pulsen flyttar omkring?
Jag har en deadline. Det är inget konstigt alls, jag har deadlines hela tiden. Jag vaknar med deadlines och somnar med deadlines.
Så är det förresten för alla i hela världen. Vakna med en deadline, leva med en deadline och somna med en deadline.
Man måste ju som bekant inte vara krönikör för att ha en.
Det brukar gå bra, jag skriver lite knappetiknapp och tar en kopp te och så närmar sig den där döda linjen och jag skriver KNAPPETI–KNAPP och pattsvetten sprutar del 3.
Men så har jag en liten jefeltext som inte har lust att skriva sig själv och den driver mig till vansinne.
Vad är det med dig, text-as?
Vad tror du att du sysslar med?
Varför kan du inte bara skärpa till dig och skriva dig själv? svettas jag rakt ut mot skärmen och låter ångestbröl.
För jag kan inte. Jag får inte till det.
Ni vet när man har ett viktigt telefonsamtal som man bara måste ringa. Man drar på det in i det sista, åh så jobbigt, tänk om man var ett barn på nytt och mamma kunde ringa istället. Man vet ju hur skönt det kommer kännas efteråt när det är gjort. Man vet ju att själva samtalet inte kommer vara hälften så hemskt som man föreställer sig. Men ändå våndas man och drar ut på det.
Så är det med min deadline.
Fast ändå inte.
Jag vet redan nu att skrivandet kommer vara DUBBELT så jobbigt som jag föreställer mig.
Och:
I samband med att jag går runt och mår dåligt av att jag måste skriva den så har jag redan räknat hem den i hjärnan. Jag har redan bockat av den på min mentala lista.
Så jag kommer inte känna ett uns tillfredsställelse när det hela är över.
Och jag kommer inte bli nöjd med mitt alster.
Och Joachim åker längdskidor med sin pappa i en Gunde Svan-mössa och Lasse vill ha ”datonen” och stora vill att vi ska spela ett spel i hennes Glittertidning.
Och just ingenting blir gjort.
Jag mailar Weckans WoW och Weckans Wärsta till min redaktör Pernilla.
Får tillbaka:
”Reinfeld är 47 och är alltså 49 2014”
Jag hade skrivit att han fyller 59 2014.
Jag svarar:
”Haha jag tänkte väl att det var lite märkligt att en sextiotalist kunde vara så gammal om bara två år.
Tack”
Sedan dröjer det tre sekunder och så får jag ett nytt mail:
”Och téet kostar 470000 kronor kilot”
Jag skrev att téet kostade 4,7 miljoner hektot.
Och jag tänker för mig själv: Haha nu ska hon FÅ, hon fattar ju ingenting, så rätt att jag får slam dunka henne. Nu jävlar ska hon få. Hon ska TIGGA om nåd.
Jag börjar skriva:
”Well well well undrar just vem det är som inte har koll idag. Jag ska be att få tala om att det går tio hekto per kilo vilket gör att..”
Och ungefär här ingriper den gudomliga guden. Jag inser att 470000 kronor kilot inte blir 4,7 miljoner hektot, det blir 47000 kronor.
Så jag mailar tillbaka:
”Men det är ju därför jag HATAR w&w, de stressar mig mer än texten! Tack igen”
Och så är hon bara tvungen att förnedra mig som om hon vore min morsa:
”Eller så dubbelkollar man”
Sabla tjat.
Ja här sitter Elin och jag och gör spännande saker på Arkitektkopia.
Liksom, ska man sitta på den eller ”sitta på den”?
När man smörjer in benen med den fetaste krämen för att skydda sig mot kylan.
Min syster Elin är väldigt speciell.
Hon är otroligt varmhjärtad, generös, snäll, omhändertagande, lojal, pålitlig samt jättevacker.
Men.
Det är något med hennes hjärna.
Jag skulle kunna skriva jättelångt och utförligt men jag tänker låta två bilder illustrera problemet.
Jag köper te i lösvikt från Gerdas. Jag köper alltid två hekto i två små påsar som viks ihop snyggt.
Sen kommer Elin.
Men om ljuset glappar så SKA man ju fylla ut med papper, eller?
Vi hälsade på mor och far i lördags. Pappa hade redan tänt elden nere vid bryggan och väntade otåligt på att barn och barnbarn skulle anlända. Om han fick bestämma så hade vi gått upp klockan 7:15 och varit på plats en halvtimme senare.
Klockan 11:49 anlände vi och pappa hittade genast något att peka på.
”Tetta in föugel” sa han och ingen tittade.
Dagens outfit:
Gammal skit från 1800-talet, sexig skäggväxt från vecka fem.
Dagens accessoar:
Eldstad som man byggt själv.
Ni gillar ju pappa och så men allvarligt talat, om ni hade mött detta mitt i natten och det bara lät öu söu böu döu så hade ni kissat på er och dött.
