Av alla coola stigningar som finns är det frågan om inte den allra coolaste avhandlas idag – när klungan på den nittonde etappen ska ta sig an Passo del Mortirolo.

Mortirolo. Den är inte som andra klättringar. Den är tuffare än de flesta och layouten (om man nu kan säga så?) är annorlunda.

Bara att säga Mortirolo är kul. Mor-ti-ro-lo. Det rullar runt så härligt i munnen – fast Nina Persson, sångerskan i Cardigans hade nog valt ett annat uttryck…

Jag skulle vilja tippa den här etappen. Men inser att det kanske är bäst att avstå.

Hade etappen avslutats med en tuff stigning hade det varit lättare. Men den sista stigningen upp till Aprica är lite för lätt för att det ska ge utslag bland de bättre, alltså Basso och Evans.

Det är Evans som måste vara offensiv – eller litar han på att han kan köra in 42 sekunder på tempot? – men frågan är om han vågar attackera Basso redan upp för Mortirolo. Eller vice versa.

Det är långtifrån säkert och bäddar för att det kan gå iväg en utbrytning som håller.

Samtidigt måste Basso och Evans försöka köra ifrån David Arroyo.

Och hur gör Evans om Liquigas skulle bestämma sig för att skicka iväg Nibali i en offensiv? Det skiljer bara en 1.44 mellan dem i sammandraget.

Och Vinokurov… säger att benen känns pigga. Åh, fan, hur ska vi tolka det?

Många frågor som söker svar. Vi får nog några svar i dag. Men likt LOST är risken stor att varje svar åtföljs av en ny fråga.

Det här Girot kommer att leva hela vägen in. 

Det är det enda som känns säkert.