Sitter och följer den 17:e etappen, är  72,4 kilometer kvar och Roberto Vacchi har precis redogjort för profilen på de fyra avslutande etapperna.

Det är onekligen en intressant avslutning vi har framför oss.

Till signaturen Razor. Jag tror också, fortsatt, på Evans. 50 procent hjärna, 50 procent hjärta.

Det som oroar lite är att tempot på söndag kanske är aningen för kort, om vi utgår från att han kör jämnt med Basso i bergen på fredag och lördag.

Roade mig med att kolla upp hur det gått när de två kört tempo i stora etapplopp men det är sällan de har tävlat mot varandra.

I Touren 2005 var Basso den starkare på de två tempolopp som kördes då: 15 sekunder snabbare än Evans  på det första – 19 kilometer långa – tempoloppet, och 12 sekunder snabbare på det andra – 55 kilometer långa – tempot.

Men mycket har hänt sedan dess, Idag är Evans den klart starkare tempocyklisten. Men 42 sekunder snabbare över drygt 15 kilometer…? 

Ja, det ska bli ruskigt spännande att se.

Uppdraget att hitta andra tillfällen då Evans och Basso kört tempolopp mot varandra lägger jag ut på någon eventuellt flitig där ute.

För tyvärr är det så, för min del, att maj är en arbetsintensiv månad. Jag sitter och multitaskar just nu, vilket inte är så bra eftersom det sägs att man, när man multitaskar, är ungefär lika smart och med samma koncentrationsförmåga (bara att få det ordet rättstavat – och nu säger rättstavningsprogrammet att ordet rättstavat är felstavat, why?! – tog ungefär en och en halv minut)  som någon som just rökt på, vilket den här utläggningen tyder på.

Så därför börjar jag om. Maj är en intensiv månad, vilket gör att bloggen får bli lite lidande, tyvärr, jag hade ju högtflygande planer. Men om någon har lust får ni gärna delge vid vilka andra tillfällen Cadel Evans och Ivan Basso har kört tempolopp mot varandra, och hur det har gått då.

Pust, hoppas ni hängde med, jag är inte säker på att jag gjorde det själv.

Och nu återstår 44 kilometer av etappen för tätgruppen.