Efter att ha varit helt bortkopplad i två dagar hann jag hem i god tid för den spektaulära etappen upp till Monte Zoncolan – vilken djävulsk klättring!

Ivan Basso imponerade men jag kan inte skaka av mig den olustiga känslan jag får när en före detta avstängd kör sig i form så till den grad som Basso tycks ha gjort. Har tyvärr sett för många (läs: Vinokurov, Landis, Ricco) göra ”omöjliga” insatser på tuffa etapper. Det här var kanske inte i paritet med det men imponerande nog för att man, tyvärr, ska börja undra.

Hoppas nu att Cadel Evans kan göra ett bra bergstempo på tisdag, när Girot fortsätter efter morgondagens vilodag. För efter dagens etapp känns det som om det står mellan honom och Basso beträffande slutsegern.

Cadel Evans förresten… Hur många liter svettades han bort i dag? Vid målgången såg han mer svettig ut än alla andra tillsammans. Damiano Cunego var nog rätt trött han också… även om det inte såg så ut när han elegant skar mållinjen 39 sekunder bakom Evans och 1,58 bakom etappvinnande Basso.

Monte Zoncolan… är det någon därute som har erfarenhet av att cykla uppför det berget? Klarar en motionär det? Funderar inför cykelsemester i Italien om Monte Zoncolan överhuvudtaget kan vara något att lägga in på resrutten?