Spektakulär men inte lika utslagsgivande som de hårdaste bergsetapperna, trodde jag på förhand om den sjunde etappen upp till Montalcino.

Så fel man kan ha, den blev mycket mer utslagsgivande än så. Kan inte påminna mig någon bergsetapp som slagit klungan så i spillror som den här på grusvägarna gjorde.

Michele Bartoli anade nog inte hur rätt han hade när han varnade för att det kunde bli en obehaglig överraskning för många cyklister.

När Cadel Evans tog hand om ledartröjan på den andra etappen skrev jag att han skulle komma att låna ut den under loppets gång.

Nu när han återtagit den är frågan om han inte behåller den för gott.

Säga vad man vill om Alexandre Vinokurov, men hans närvaro adderar ju till ökat engagemang och spänning. Man vill ju så gärna att Evans (och de andra, rena cyklisterna) ska spöa honom.

Nej, det här var snudd på den perfekta etappen. Det enda som saknades var att Damiano Cunego inte förmådde att spurta till seger – det hade varit ett snyggt tips.

Bästa cyklisten vann dock, så idag står vi upp och applåderar för Cadel Evans.