Australiensisk dominans i Girot – det är verkligen upp och nervända världen.

Efter nio etapper har en tredjedel hemförts av ”aussies”, och tre olika cyklister dessutom – i sanning imponerande.

Visserligen har de fler etappsegrar under ett Giro tidigare – 2005 vann australiensare fyra etapper, men då var det Robbie McEwen som dominerade med tre segrar, den fjärde togs av Brett Lancaster – som för övrigt tog hand om ledartröjan när den andra etappen av Tour of California avgjordes i går.

Det är som sagt australiensare man ska vara i cykelvärlden för tillfället.

Det är ett händelserikt Giro. Även de till synes lätta etapperna blir tuffa. I går var det vädret, när himlen öppnade sig, som gjorde det jobbigt för cyklisterna.

Vad händer i dag?

Etappen till Bitonto ser inte så jättesvår ut på papperet men är absolut inte lätt, med ett gäng små klättringar och en rätt så tuff avslutning kompletterat av längden på etappen: det här är årets näst längsta etapp. Spurtarna kan få svårt att göra sig gällande. De som vill vara med och kriga om etappsegern får i alla vara beredda på att ta en hel del ansvar själv, det skulle förvåna om något av lagen har så många cyklister med att de kan få till ett bra uppdrag.

Efter debaclet i söndags – min stenklara dubbel visade sig vara allt annat än just stenklar –  slickar jag såren, avvaktar med spelen, men återkommer på den punkten så fort jag har lite feeling.

Tills vidare njuter vi av sporten, i detta Giro där det mesta tycks kunna hända.