Nu är jag tillbaka i Göteborg med min lilla älskling. Shit vad abstinensen kickade in där då vi inte sågs på två veckor. Det är kvalitétstid i högsta grad som gäller nu. Hennes närvaro ger mig även den där extra energi boosten som gör att jag under träning orkar kämpa tills jag i princip kollapsar.

Dagen startades som vanligt med en powerwalk i högt tempo till följd av krigar frukosten bestående av havregröt, protein, toppat med lite kanel. Ikväll är det dags för ett teknikpass. Nu börjar det kännas av att dagen med stort D är på ingång. Om bara 2,5 vecka står jag där öga mot öga med Prazak. Excited!!

Många frågar mig om hur jag tänker då jag går in i ringen. Typ vill du döda henne eller skapar du  något sorts hat för att bli sådär arg och aggressiv?
Mitt svar till det är NEJ! Jag har ett mer fokus på hur jag skall göra för att sätta stopp för personen framför mig och plocka fram mina ess i skjortärmen! Det här med att mörda o föreställa sig att motståndaren har slagit mina barn och vill skada mig och slår min familj, det där är helt borta för mig. Det handlar mer om det sportsliga i att nu jävlar vill jag visa publiken och hon i ringen att faan den där tjejen är inte att leka med, haha 😉 Aldrig att jag viker mig!

Frida Wallberg