Tiger vann som väntat och jag har aldrig sett honom så känslomässig. Att första vinsten efter pappans död är en major var säkert speciellt.
Jag pratade lite med Elin också och hon var nästan lika nöjd. Och hade syrran med sig.
Snart firar de med champagne ur The Claret Jug.
Inte första gången.
Men säkert trevligt.

Nu ska det skrivas texter.
Och det är en av de stressigaste kvällarna på året, som vanligt.

Royal Liverpool ligger gulbrun och öde utanför presstältet. 50 000 har tagit sig hemåt och det är bara vi från media kvar.
Jag tror int ens Tiger är kvar i England. Han brukar lyfta snabbt, tillsammans med sina närmaste.

Calle Pettersson var sist av svenskarna att gå av – men inte heller han är kvar i landet. Calle har också rest vidare med familjen. Men han flög reguljärt, inte privat.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Rubber soul”.

Det heter amarillo på spanska.
Gult, alltså.
Sergio Garcia valde gult i dag och de spanska reportrarna i mediatältet är som tokiga. Gult betyder otur i Spanien, i alla fall vid stora uppträdanden.
Klädd i helgult har Sergio nu sjunkit djupt på ledartavlan. I skrivande stund ligger han dessutom i en djup torvbunker.
Calle Pettersson kan bli bäste svensk. Han är sjua, just nu. Det är bra.

Nu får vi väl dessutom börja snegla mot USA och BC Open, där Gabbe Hjerstedt leder inför sista rundan i natt. Det är ingen stor turnering – men det är skapliga pengar och en titel i meritlistan, om han vinner.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Revolver”.

Nork TV har gjort en intervju där Tiger Woods lagom luddigt säger att spel i Scandinavian Masters är tänkbart.
NRK frågade världsettan ”om det kan bli spel i Masters någon gång” och svaret blev:
– Förhoppningsvis.
Men har du planerat det?
– Ja.
Sedan fick inget mer veta, tyvärr.
Vore ju kul om det blev verklighet – men så där brukar det låta, utan konkreta svar, bara antydningar.
TT har talat med Staffan Östlund, vd för Scandinavian Masters, som säger:
– Vi har haft det här spåret öppet ett par år och för samtal med hans agent som varit försiktigt positiv. Och Woods kommentarer i media har ständigt blivit positivare.
Positiva?
För exakt ett år sedan sa Tiger Woods till Helsingborgs Dagblad:
– Jag har övervägt spel i Sverige, inget snack om det, men jag har aldrig funderat på att spela en turnering.
– Men jag kanske åker dit på semester och spelar golf med vänner, med det är i så fall allt.
Det är det mest konkreta svar vi fått i ämnet. Och knappast positivt.
Jag tror på Tiger Woods i Scandinavian Masters när han står på första tee. Inte en dag tidigare. Det vi hör i dag har vi hört förut, lika snyggt inlindat – men utan konkreta fakta. Jag har själv frågat tidigare och det brukar bli ett leende och ett ”vi får väl se, inte omöjligt” som svar.
 
Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”The White Album”.

Funderar på hur Phil Mickelson har det. Tiger Woods har precis anlänt till Royal Liverpool (går ut halv fyra svensk tid) och Mickelson är redan ute på andra halvan av sitt slutvarv.
Mickelson är den kille som förberedde sig bäst. Ingen hade ju sett golfbanan ens på video, så han flög in med sitt privatjet en vecka före turneringen, och spelade så mycket träningsvarv att han lärde känna alla lokala funktionärer.
– Vi spelare är olika. Jag gillar att förbereda mig väl, sa han före The Open.
Mickelson är en märklig kille. Han är en av få i den nya amerikanska generationen spelare födda på 1970-talet som skiter i det där med gym. Han älskar en bra burgare och en chipskväll med döttrarna.
Genomklappningen i US Open, på det allra sista hålet, var en påminnelse om att han även får frispel rent mentalt. Eller som Rick Reilly skriver i Sports Illustrated: ”Att heja på Phil är som att studera ett fyllo som jagar en ballong på kanten till ett stup”.
Inte illa av en kille som är rankad tvåa i världen – och är allt annat än en kopia av Tiger Woods.

Henrik Stenson är i mål, på par för turneringen. Har han tur blir det en plats bland de 50 bästa.
Och snart är det Ryder Cup…

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”A Hard Days Night”.

Räkna med 50 000 åskådare längs repen på Royal Liverpool i dag.
De har inte spelat The Open är sedan 1967 och brist på utrymme var det främsta skälet till lång väntan. Nu har de löst det genom att låna och köpa mark intill, för bland annat tv-byn och VIP-område, men längs hålen är det fortfarande trångt.

235 000 människor har passerat förbi här när de stänger i natt. 1967 var siffran den totala 35 000, om jag minns rätt.
Bara läktarna runt green på hål 18 rymmet 9 000 åskådare.

Veckans publiksiffror:

Inspelningsvarven: 51 000.
Torsdag: 38 500.
Fredag: 50 000.
Lördag: 45 500.
Söndag: Troligen 50 000.

Det är närmare tio tusen åskådare fler än i fjol.

BBC uppskattar att en miljard tv-tittare följt produktionen, i mer än 150 länder.
Är du inte en av dem bör du ge det ett försök. Slå på Viasat senast vid sju, så får du se upplösningen. Jag tror det kan bli dramatiskt.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Help!”

Avgörandet i British Open handlar knappast om de tre, fyra bästa på ledartavlan inför sista rundan.
14 spelare är inom fem slag från ledning.
Jag har sett blåbär vinna den här fina turneringen förut, så jag skulle inte trilla av min lilla pinnstol i mediatältet om segraren finns inom gruppen av namn som Jim Furyk, Hideto Tanihara, Mark Calcaveccia(!!), Andres Romano eller Jerry Kelly.
Gemensamt för nämnda spelare är att jag hellre gräver ner mig i en pottbunker än skriver om deras triumf. But that’s just me.

Bunker, förresten. Henrik Stensson drömmer säkert om sand i natt. Han sumpade en kanonrunda i bunkrarna sista nio. Tänk om…han hade nog varit där uppe och huggit annars.

Nu är det dags att runda av.
En lång vecka lider mot sitt avgörande och förhoppningsvis dramatiska slut.

Jag vänder mig om och ser att jag nästan är sist i tältet (som är större än en fotbollsplan). Ungefär 200 fotografer och 400 reportrar har gjort sitt för idag.
Jag får väl stänga dörren när jag går. Så jag inte släpper ut den svala luften.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”A Hard Days Night”.

Känns som om Tiger la sig i lördagsskuggan och slickade tassarna, i väntan på Det Stora Avgörandet. Eller om han bet på puttern, vad vet jag (men något skönt spel på greenerna blev det i alla fall inte).
Tiger piggnar väl till imorrn, när det är dags. Jag tror fortfarande att han vinner.

Sympatiske Sergio Garcia jagar, kanske kan det bli en bra match sent söndag eftermiddag.
Det finns en liten detalj som alltid kommer att vara en snackis i grabbiga omklädningsrum på touren – en historia som innehåller just Garcia och Woods.
Det är fem år sedan Tiger träffade sin Elin på British Open 2001. Hon jobbade som barnflicka hos Jesper Parnevik, tillsammans med sin tvillingsyster.
Samma vecka presenterades systern för Sergio Garcia – som lär ha fallit lika platt som Tiger gjort inför Elin. Men skillnaden mellan de två golfstjärnorna var att Tiger fick sin prinsessa, Sergio hade inte samma utdelning.
Men jag tvivlar på att de snackar om tjejerna, när dom går ut i ledarbollen och British Open skall avgöras.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Magical Mystery Tour”.

I väntan på nästa möte med Tiger Woods måste Ni läsa avslutningen på gårdagens presskonferens. Lite touch of Sweden, om man säger. Både Björn Borg och frugan Elin fick lite utrymme.
Och med lite eftertanke är det stort att Tiger tokhyllar Björn Borg!

Och håll med om att den liilla frågan från reportern är underbar!

Q. I come from another country and I come from another sport. I come from Italy, and I come from tennis, and a few minutes ago Nick Faldo talked about yourself and Bjorn Borg. He said you are able to control your emotions in many situations like Bjorn Borg. What do you know about Bjorn Borg? What do you know about tennis? And what do you know about Italy, if you can?

TIGER WOODS: Where do I start with this one?
Tennis, I’m an avid tennis fan. I watch tennis all the time. I was a huge Sampras fan and now obviously I’m a huge Federer fan, just love watching them play. And anytime I get a chance to watch them play, I do.
I do follow tennis quite a bit, but as far as any comparison to Bjorn Borg, he’s one of the greatest ever to play the sport. I guess any comparison with somebody that’s played their sport and been considered one of the greatest of all times is awfully flattering because he did it on different surfaces and he was able to control his emotions and played in different generations. What he was able to do has been truly remarkable, especially going from obviously from the French to Wimbledon and making that transition, not everybody can do that.
Italy, lots of garlic. I’ve never been to Italy. I’ve always wanted to go, I just haven’t gotten a chance. My wife has been there a bunch of times and she loves it there and I just wish I could get there and hopefully someday I will.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Let It Be”.

Tigern är utsläppt.
Sergio Garcia, som en gång sågs som den stora utmanaren, hänger på – men är ju ett halvt varv före och kommer förmodlingen att upprepa gårdagens avslutning och rasa.
Henrik Stenson hade ett lysande varv på gång, och publiken längs repen älskade honom, men lika snabbt som det går att trycka i sig en fish and chips, lika snabbt tappade han allt och kom på plus två för dagen. Nio slag på hål 16 var något av ett rekord i svenskt elände, den här veckan. Stackars, stackars Stensson – och snart är det Ryder Cup.

Men Calle P är med i matchen.

Ägnade en bra förmiddag på stora Beatles-muséet i Albert Docks. Skaplig utställning. Men den vita flygeln och ”Imagine” i högtalarna tog mig hårt, jag har alltid varit en John Lennon-mjukis.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Love Me Do” och skrevs redan när John och Paul var ”The Quarrymen” 1958.

Tre svenskar vidare till helgens spel på Royal Liverpool. Det är godkänt.
Men ingen har med toppen att göra.
Det är samma visa varje år, att jag aldrig lär mig att sänka förväntningarna. Men det är svårt, speciellt ett år som detta då fem av de sex svenskarna (alla utom Peter Hedblom) faktiskt vunnit på Europatouren eller i USA (Calle P).
Svenskar vinner, i bland till och med stort. Och ganska ofta.
Men ALDRIG en major.
Det är väl själva fan.

Än är det förstås inte kört. Men det spel vi sett av svenskarna så här långt slår inga gnistor. Stundtals bra, men inte över 18 hål, av någon.

Nu hoppas jag stort på Mikko Ilonen. Trevligare kille var det länge sedan jag träffade. Förstår att Mikko får bo i ”svenskhuset”. Han var med på bilden av det svenska ”kollektivet” häromdagen, men skars bort i produktionen (av utrymmesskäl) och det skäms jag för i dag.

Tiger Woods vinner.
Han är laddad.

Nu ska jag skriva papperstexter.
Solen går ner över det enorma presstältet (som ser ut som en hangar) och kvällsvindarna är ljumma.

Imorrn förmiddag blir det ett besök på Beatles-muséet.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”The White Album”.