Nu firar killarna i det vinnande laget. Jag hör musiken in i mediacentret, det är bra tryck.
Själv blir jag nu utkastad, eftersom jag är sist igen. Men jag hann lämna texterna.
Tack för den här gången.

(Nu drar vaktarena ur sladd,a…NEJöxs
xs
xs
vvvvvvvv

Båda lagen har haft presskonferens. USA först, Europa därefter.
Det var slående att det amerikanska laget var rejält knäckt, inte minst med tanke på svidande förluster i just singelspelet. De hyllade varandra för heoiska insatser, stort ledarskap och stor känsla av revansch och alltihop var rikttigt beklämmande.
Jag önskar verkligen att jänkare i såna här sammanhang kunde säga som det var. Här är det jag hade hoppats höra:
Phil Mickelson:
– Jag är tvåa i världen men bidrgot inte ett jävla dugg. Jag är tyvärr en dålig lagspelare och spelade nog minst en match för mycket.
Tiger Woods:
– Jag gillar faktiskt vanlig slaggolf bättre, för över fyra dagar slår jag nästan vem som helst. matchspel är för chansartat. Nu vann jag bara tre av fem och det är inte godkänt. Jag är etta och borde ha visat större ansvar. Jag är så jävla sur nu…
Chris DiMarco:
– Jag gjorde ju inte heller någonting, trots att jag vet att alla väntade sig att jag skulle fajtas. och när allt var över så ville jag fan inte ge upp, trots att allt var över, men jag borde nog ha klivit av efter 17, istället för att pumpa med näven och förlänga lidandet. Då hade jag ju också sluppit två besök i vattnet på sista hålet. Fan, det var jävligt förnedrande faktiskt.
Jim Furyk:
– Jag var den ende som levererade i parspelet, men tyvärr gick det åt helvete i singel. Paul Casey hade ett otroligt flyt. Jag är skitförbannad på att vi spelade så kasst.

Men, nej, det där hörde vi ju inte.

Det europeiska laget var positivare, av naturliga skäl. Och lätt berusade. Vad de säger kvittar, det var mest skratt och sång och det räcker ju långt.

Henrik Stenson rullade i den avgörande putten och Sportbladet var på plats vid hål 15 när det hände.
Sekunderna före satte Luke Donald segerputten i sin match, för att säkra 14 poäng för att ha delat totalpoängen – och sen rullade Stenson i putten för övertaget, 15 poäng på tavlan.
I historieböckerna är det Henrik Stenson som står som matchvinnare. Just nu står han på klubbhusets terass och har grön peruk på huvudet – och halsar champagne med Robert Karlsson och de andra vinnarna.

Mycket sång nu, festen har redan börjat. Fler och fler blå poäng nu.
Dags att gå ut och delta.
Stenson har fortfarande en har chans att bli historisk med avgörande putten – den roll Niclas Fasth var så nära att få på Belfry för fyra år sedan.

Det spelas drömgolf nu och händer mycket på varje hål.
Men Robert Karlsson har haft två bollar i vatten och förlorade just mot Tiger Woods. Inte mycket att säga om. Bra fajt, det var matchens sista två hålen som avgjorde.

Henrik Stenson imponerar och river ner appåder. Lär vinna sin match mot Vaughn Taylor, för sin första seger i Ryder Cup. Det är stort.

Colin Montgomerie har levererat den första blå poängen, och visat vägen. Han var aldrig i underläge och har visat vägen med blått på ledartavlan hela dagen.

Mitt tips nu: Westwood i den näst sista bollen kan avgöra. Han leder efter fem birdies första nio och är fem up.

Svenskarna spelar bra. Robert Karlsson är bara ett upp mot världsettan Tiger Woods, som dessutom spelar bra i dag. Henrik Stenson leder i skrivande stund sin match mot Vaughn Taylor – och det kan faktiskt bli just Stenson som får rulla i den avgörande putten för totalseger, som det ser ut just nu.
Det bästa golfspelaran finns i USA, med det bästa laget finns i Europa. Men det som är anmärningsvärt är att  Europa krossar i singlarna. Ledning i åtta matcher just nu är sjukt bra. Det kommer som en chock för USA och kommer säkert betyda ett stålbad i någon form.
Det som pågår nu på K Club i Dublin är förnedring – trots att Stewart Cink just gav USA dagens första segerpoängen, efter grym puttning mot Sergio Garcia.

I väntan på avgörandet för Europa, om kanske 90 minuter; lite intressanta namn längs fairways:
Basketlegenden Michael Jordan har bra utsikt över allt.
Förre presidenten Bill Clinton följer Woods och Karlsson.
Ronan Keating har ett vackert hus vid korta hål 14 (och är garanterat på terassen).

Det callas lite slarvigt för ”The intimidating Tiger Factor”.
När Tiger Woods möter spelare som har ett mentalt underläge brukar han röra sig runt greenerna på ett sätt att motståndaren inte kan undgå honom i ögonvrån.
Jag följde Tiger Woods och Robert Karlsson första fem hålen och det var tydligt hur Tiger lite då och då gick fram och provputtade lite, trots att det var Robban som förberedde sig. Men jag tror inte svensken brydde sig, faktiskt.
Karlsson fick en drömstart, inför otroliga åskådare, men efter en birdei och 1 up har han tappat och ligger under. Han har haft chanser, men inte tagit dem.

Även Henrik Stenson är ute på banan, mot Vayghn Taylor, och ligger under efter att ha förlorat första hålet.

Men det är långt kvar. Mycket långt kvar.

En efter en kommer spelarna nu ut på rangen, intill klubbhuset. Temperaturen stiger.
Jag var där när Colin Montgomerie som allra förste spelare klev ut och han fick lika mycket jubel som om han haft klivit ut på ett fullsatt Anfield Road klädd i en Liverpool-tröja.
När det gäller tröja, förresten. Europas lag har varit stöddiga redan på hotellet och bär rött under regnjackorna, alltså den färg amerikanarna (och inte minst Tiger Woods) brukar bära på söndagar.

Det har regnat under morgonen, så banan spelas långsamt helt utan rull. Och det lär bli mer regn.

Snart är det dags, snart skickas spelarna ut som piloter, man-mot-man, och de kommer inte tillbaka till klubbhuset förrän Ryder Cup är över.

Räkna med en hel del blogggande. Precis som vanligt är Sportbladet den enda svenska kvällstidningen på plats, när golfens största kolliderar.

Ännu en lång dag när det gäller texter och brist på mat.
Nåväl.
Nu ser vi fram mot singlarna och det känns ju löjligt att tro att USA ska kunna ta hem 8,5 poäng. Men den som är pessimist minns säkert att de vände ett liknande underläge i Boston, 1999.
Jag tror ändå Europa tar hem det, ganska enkelt. De har ett bättre lag – och är i zonen.

Ska packa ihop mina prylar nu – och upptäcker att JAG ÄR SIST i mediacentret. Vi är 2000 ackrediterade och JAG ÄR SIST. Till och med arrangörerna har brutit upp. Det är bara jag, fotografen Christer Höglund och ett gäng Securitas-vakter som är kvar. Känns tomt i jättetältet.

Någon har serverat mig en Guninness, dessutom. Den har jag inte ens hunnit röra. Jag låter den stå så.

                                                                           
Foto: CHRISTER HÖGLUND.

Amerikanarna är stukade, inte bara ute på golfbanan. Här får ni en kort dialog vid pissoaren, där många av de 2000 ackrediterade mediautsända uträttar sina behov efter pints med fri Guinness:

Amerikan i keps: Joe, god damn. This is september 11 all over.
Annan amerikan i keps: Yeah, John, what tha f**k is going on.
Första amerikanen i keps: I’m f’*****g never doing this kind a trip again, never ever!
Engelsman utan keps, strax intill: Yank, go home then. We don’t care.

Bör tilläggas att jag och engelsmannen tvättade händerna. Det gjorde inte jänkarna. Hur ni nu tolkar det.