Guinness, anyone?
avDet är mörkt och kallt på de leriga ängarna utanför K Club, när vi nu tar oss hemåt.
Det har varit en bra dag för många.
I morse hade jag gåshud ner på fötterna, när hemmaspelarna möttes av jubel som dånade som åska på första tee.
Mediacentret töms nu på folk. Jag kan avslöja att de flesta passerar förbi pressbaren här intill, där det serverats fri Guinness hela veckan.
Skulle iväg och se ”Commitments”, från Alan Parkers underbara film ni vet. Delar av originalbandet spelar just nu på en klubb inte långt från vårat boende. Men jag orkar inte stressa dit – trots att vi faktiskt är i Dublin, av alla ställen. Lång dag och många texter är lämnade och nu ska jag ha en huvudvärkstablett.
I morgon tror jag Europa och USA delar ganska lika, så singlarna på söndag avgör – och Europa tar hem det.
Sista ordet från redaktionen i Stockholm, innan jag nyss bröt var:
– Kolla numret på huset du kliver in i…
Ni som hängt med i bloggen vet att det var en seriös uppmaning.
Jag ska tänka mig för, I promise.