Båda lagen har haft presskonferens. USA först, Europa därefter.
Det var slående att det amerikanska laget var rejält knäckt, inte minst med tanke på svidande förluster i just singelspelet. De hyllade varandra för heoiska insatser, stort ledarskap och stor känsla av revansch och alltihop var rikttigt beklämmande.
Jag önskar verkligen att jänkare i såna här sammanhang kunde säga som det var. Här är det jag hade hoppats höra:
Phil Mickelson:
– Jag är tvåa i världen men bidrgot inte ett jävla dugg. Jag är tyvärr en dålig lagspelare och spelade nog minst en match för mycket.
Tiger Woods:
– Jag gillar faktiskt vanlig slaggolf bättre, för över fyra dagar slår jag nästan vem som helst. matchspel är för chansartat. Nu vann jag bara tre av fem och det är inte godkänt. Jag är etta och borde ha visat större ansvar. Jag är så jävla sur nu…
Chris DiMarco:
– Jag gjorde ju inte heller någonting, trots att jag vet att alla väntade sig att jag skulle fajtas. och när allt var över så ville jag fan inte ge upp, trots att allt var över, men jag borde nog ha klivit av efter 17, istället för att pumpa med näven och förlänga lidandet. Då hade jag ju också sluppit två besök i vattnet på sista hålet. Fan, det var jävligt förnedrande faktiskt.
Jim Furyk:
– Jag var den ende som levererade i parspelet, men tyvärr gick det åt helvete i singel. Paul Casey hade ett otroligt flyt. Jag är skitförbannad på att vi spelade så kasst.

Men, nej, det där hörde vi ju inte.

Det europeiska laget var positivare, av naturliga skäl. Och lätt berusade. Vad de säger kvittar, det var mest skratt och sång och det räcker ju långt.