Jag har aldrig sett Tiger Woods så skakad som han var på sista tee, efter sitt utslag. Han hade inte långt till tårarna. Världsettan hade chansen men sumpade det, och han erkände själv att han ”gav bort” Masters.
Banan och en relativt okänd 31-åring från Iowa knäckte honom. Eller om han knäckte sig själv. jag vet inte, men jag minns att han knäckte en av sina klubbor och det var väl en sån dag. TV-bolaget CBS spekulerade i att Tiger mår fysiskt dåligt, att han ”är under vädret” som de sa, och kanske får vi veta om några dagar.

En intressant notering; Zach Johnson gick par 5-hålen på sammanlagt elva slag under par. Det var där han avgjorde – utan att gå för green på andraslaget en enda gång, han spelade safe och det gav birdies.
Ni som vill läsa hela presskonferensen med vinnaren gör det här.

Nu brytar jag och sätter punkt i bloggen. Jag hoppar över biran i pressbaren, måste ha mat istället.
Tack till de svenska kollegorna på plats, för all galenskap, och läsare som Bengt F, Kent J, Göran S (det var nog Hale Irwin och inte Tom Kite, och det var The Open 1983), Christian J, Olof E, Henning och många, många andra som mailat.

Solen har gått ner i Augusta och det är kallt i luften.
Nu tar vi oss hemåt i natten.

Nästa år vill jag se Fredrik Jacobson på Augusta.

Byebye.