Senaste dygnet har varit kaotiskt. Det är över när jag nu rundar av från mitt arbetsrum hemma på västkusten.
Annika Sörenstam slutade som sagt sjua men det vi minns är en lyckad birdieputt som final – och alla tårarna.
Flera timmar senare skålade Annika med sina närmaste (fästmannen Mike, caddien Terry, mamma Gunilla, pappa Tom, lillasyster Lotta (som också slutar nu!!!), svärfar Jerry, svärmor Jill, och IMG-knutten Rob Alter). De stod på stranden och såg ut över Persiska Viken. De ville vara för sig själva, så vi i media höll oss undan förstås.

Jag sov två timmar inatt, sedan blev det flyg hem.

Hur mediabevakningen sköttes den här veckan får andra ha synpunkter på – men jag tycker det var bra att Sportbladet satsade utrymme på en bra bit över 20 sidor. Och det blev jävligt snyggt paketerat, både dokument och nyhetstexter. Tack, chefer och redigerare!!
Och Höglund visade att han fortfarande är en jävligt duktig golffotograf, trots grå tinningar och en helt annan vardag hemma i Kallstá.

Nu blir det jobb på Sportmagasinet igen.

God Jul, framöver.

Det var ett nöje att sitta här och skriva.

Annika Sörenstam gnisslar tänder. Spelet stämmer inte alls.
I skrivande stund är hon sju slag från ledning, på 16:e plats, på hål 8.
Långt kvar och chans att tokspela, men också många hål där raset kan fortsätta.
Svackan är en trist syn för oss som sett henne spela damgolfens bästa spel, i mycket tuffare sammanhang.
Bara att hoppas hon kan förtränga det, senare. Det är ju bara en golftävling, kommer hon att säga. Och det är det ju.

Söndag och avgörande.
Annika Sörenstam gör sin sista runda och oavsett vad man tycker om golf eller Annika eller turneringar på Europatouren eller Barry Obama eller ozonlagret eller vad som helst – så är det en svensk världsettas sista föreställning.
Sörenstam laddade med stor familjemiddag i går kväll, på en fin resaurang när sitt lyxhotell vid Juremiah.

Vi svenska journalister, fem av oss, laddade också med middag. En av de bästa jag ätit. Vid en kuliss som jag antar att Steven Spielberg ordnat fram, kanske till nån av Indiana Jones-filmerna. Men det fanns inte lokalt öl på krogen. Hm.

Nu – ut på banan. Jag räknar med att följa det mesta av Sörenstams runda, så det kan bli sparsamt med rapporter här. But please stay tuned, people. Eller; ”Stann kvar”, som Höglund skulle ha sagt.

Det finns få idrottsstjärnor som kan visa upp ett så negativt kroppsspråk som Annika Sörenstam. Alla rycker i henne efter en svag runda och hon ser ut att helst vilja be alla försvinna. Och det är förstås helt naturligt.
I eftermiddag var hon tydligt besviken – men ställde ändå upp för alla.

Om det hade varit världsettan Annika Sörenstam på plats hade hon gått från banan direkt till rangen för att träna ett par timmar på det som inte fungerade.
Men eftersom hon redan ”checkat ut”, som hon sa i tisdags, fick caddien Terry McNamara åka hem till hotellet och Annika försvann ut i vimlet tillsammans med fästmannen Mike.

Det är känt i kretsen kring Sörenstams närmaste att hon är bra på att inte ta med sig jobbet hem, hon släpper golfen så snart hon lämnar grindarna. Det är bara att hoppas hon lyckas även ikväll, för det vore intressant om hon fick en bra start imorgon och avslutade karriären med att spela om ett mästerskap. Och både hon och andra tjejer har visat att det går att spela låg rundor på den här golfbanan.
Blir det seger får vi se ett helt annat kroppsspråk, som vi också lärt oss att läsa så väl genom åren. Räkna med tårar, om det blir en sådan lyckad söndag.

Andra svenska tjejer som spelade bra idag, av de tio som är kvar i turneringen, är Sophie Gustafson (minus sex för dagen och delad fjärdeplats!), Nina Reis (en trippelbogey förstörde en superrunda) och Emma Zackrisson (grattis, VK).

Annika Sörenstam är på väg att avsluta sin näst sista runda som tourproffs och tidigare världsetta.
Rundan är en enda lång ökenvanding av problem och, faktiskt, otur.
Hon missar fairways, missar greener, och missar puttar (knuffar dem höger). Varvat med riktigt bra spel emellanåt. Det enda som varit bestånde den här tredje dagen av Ladies Dubai Masters har varit att Sörenstam inte alls haft någon medgång, inte den minste ”lucky break”.
Hon kommer att vara ordentligt besviken om det nu blir en runda på 75 slag, eftersom hon i skrivande stund är +3 för dagen. Annika inledde med en tidig birdie men har sedan (sedan jag gick ut) haft fyra bogeys.
75 slag. Sörenstam har bara haft två sämre helgrundor i en stor turnering på hela säsongen (en 76:a lördagen i Candian Open, och en 78:a söndagen i US Open).
I skrivande stund är den tidigare världsetta tre slag från ledning, på sjunde plats, och nu blir det knappast spel i ledarbollen imorgon, den sista dagen av tävlingskarriären.

Svensk media är förstås väl representerad i tältet.
Hetast i öknen är Västerbottens-Kurirens Peter Hegethorn och fotografen Per Landfors. De punktmarkerar Emma Zackrisson, från Umeå.
Men de har förstås hängt på Sörenstam också.
Den här bilden av Höglund är ju underbar.

VK är förresten de enda som har hyrbil. Rookie-misstag om man jobbar i den här delen av världen. Men de ser ju glada ut ändå, eller hur?

Sörenstam delar förresten ledningen nu. Det rör på sig under det som på golfspråk kallas ”moving day”.

Ny dag, nya plågor. I solen, eller skuggan av palmerna.
Annika Sörenstam gjorde en birdie på andra hålet och har nu utökat sin ledning till två slag.
Hetast på banan just nu är Sophie Gustafson, som är minus sex för dagen med bara tre hål kvar att spela. Ligger delad fyra i skrivande stund. Det går alltså att ordna låga rundor där ute…

I morse slogs två taxikillar om mig. Båda sladdade in samtidigt vid hotellentrén och tyckte de skulle göra upp om åkningen med armbågar och knuffar. Men de ville behålla sin värdighet, och skjortorna såg nystrukna ut, så de slogs med stil – båda hade ögonkontakt med mig hela tiden, som om den andra inte fanns.
Jag tog bussen.

En notering; Höglund har nu tagit reda på vad de små pilarna uppe i ena hörnen av alla hotellrum betyder. De är riktade mot Mecka.

Kom just tillbaka efter ännu en promenad i solen, i sällskap med Sörenstam och medspelare, caddies, åskådare, domare, tv-folk, fotografer, en brännande sol, palmer som skrek efter lite vind och jag undrar om jag inte såg Andreas Jämtin, men jag kan ha tagit fel.

Annika gjorde ett bra varv i dag, sex slag under par (66). Hon spelade enormt bra golf och hade minst fyra birdieputtar som slickafde hålkanterna.
Plötsligt ser det ut som ingen ska kunna stoppa henne.
Men vi är bara halvvägs i turneringen.
Sörenstam leder med ett slag, inför helgen.

Johanna Head har vaknat till liv och har gjort två birdies, på andra halvan.
Annika Sörenstam följer med, efter ännu en birdie. Inga bogeys än. Hon är ett slag efter.

Det var en märklig känsla att mitten av första halvan gå med Sörenstam och på det tredje hålet se henne spela – till sällskap av böneutroparna i de minareter som ligger alldeles intill banan.
Men det blev faktiskt birdie, så kanske var det en högre makt som blandade sig i. Och då menar jag ingen kollega från en svensk morgontidning.

Snacket i kretsen kring Annika Sörenstam i förmiddags var att hon var ”extremt laddad”. Svackorna i går störde henne, eftersom största delen av spelet fungerar mycket bra.

Jag gick med Sörenstam första nio hålen i dag och spelet påminner om det vi såg när hon dominerade för ett par tre år sedan. Hon träfar nästan alla greener och rullar i puttarna bra. Det är ingen slump att hon gick första halvan på fem slag under par. Fortsätter det så här kanske banrekordet på 64 slag är hotat?
I skrivande stund är Annika två, ett slag efter Johanna Head, England. Nyss delade de ledningen.

Det intressanta med Sörenstams fina runda i dag, så här långt, är att hon spelar med en svår förkylning. Hon har hostat och snörvlat i snart en vecka. För bara några dagar sedan var hin uppe nästan en hel natt utan att kunna sova. Bättre förutsättningar finns, inför en turnering som hela golfvärlden har ett öga på.