Det blev thé.
Bild togs. Oklart om jag kan använda den.
Möblerna i shejkens loge var inte köpta på Jysk eller Rusta.
Jag doppade inte de färska bären i den varma chokladsåsen. Ville inte droppa på den mycket äkta mattan under mina smutsiga gymnastikskor.

Presschefen på Dubai Ladies Masters heter Viren Varma. Han är inte släkt med Charlotte Kalla.

Andra rundan är igång och Annika Sörenstam går ut efter lunch. Det här är hennes show.

Vi mediasluskar inleder dagen med en sherry med golfministern, strax. Vi är speciellt inbjudna till shejkens egen loge där kristallkronorna kostar en miljon, sägs det. Vi har ivrigt uppmanats att inte tacka nej, det vore ofint. Så vi ställer upp. Dock oklart om det slinker ner sherry, jag hoppas det finns även annat att skåla med.
Bildrapport följer.

Rapport från mina närmaste; Höglund rensade som vanligt frukostbuffén och Jesus Andersson är klädd som Doktor Livingstone (khakikostym för ministerns skull, I presume). 

Snart midnatt i öknen.
Har ägnat några timmar åt att skriva ännu ett dokument i vår artikelserie om Annika Sörenstam. Tycker det har funkat ganska bra, trots att det är svårt att beskriva en människa och idrottskvinna i enstaka textdokument.
Mest imponerad är jag av redigeringen, där Gunnar Hellsing gjort en artists hantverk.
Eller vad sägs om den här, med Höglunds bild på Annika framför en vacker skyline här i Dubai?
van H är ett geni.

Frågan är om Annika vinner det här. Startfältet i Dubai Ladies Masters är svagt, tjejer som är top 100 i världen går nog att räkna på en hand (och de flesta är svenskor).
Men – är Sörenstam i form att klara förväntningarna på söndag?
Hon är ordentligt förkyld (smittad av fästmannen Mike).
Hon är dåligt förberedd eftersom hon inte tränat normalt under hösten. ”Jag checkade ut redan i somras” sa hon i tisdags.
Och jag är inte säker på att viljan finns där till hundra procent. Visst är vinnarskallen på under tävlingen (det var den inte vid inspelen), men hon vet att det snart är över och känner idag att annat än golf är roligare.

Allt annat än en plats bland de tio bästa på söndag är ett rejält misslyckande.
Jag tror Annika Sörenstam blir femma, ungefär, och det är helt okej.

Nu – sömn.

Å, just det, glömde skriva i tidigare inlägg att de serverar gåslever i presstältet. Nu saknar vi bara ett gott vin till köttet imorrn. Kanske kan Jesus Andersson fixa det från en vattenkran, vad vet jag.

Veckans märkligaste möte:
En tv-kille från Libanon gick omkring med en trendig kortärmad skjorta med KARLSTAD skrivet över hela ryggen.
Eftersom både jag och fotografen Höglund är från Karlstad gick Höglund fram och frågade lite om skjortan.
– Det där är ju min hemstad, sa Höglund och pekade.
Libanesen förstod ingenting. Han hade ingen aning om vad KARLSTAD betydde, han visste inte ens att det var en stad.
– Min fru köpte skjortan i Libanon, sa han och ryckte på axlarna.

Dagens mest oväntade utspel:
– Jag är Jesus, sa Svenska Dagbladets reporter.
Jesus Andersson går numera ÖVER vattenhindret på 18:e. Vi andra får gå runt.

Dagens tröttaste:
Ögonen på de små bläckfiskarna som låg i lunchsalladen.

Dagens godaste:
Maten från klubbhuset är overkligt god. Varm persikopaj med vaniljsås till efterrätt.

Dessutom kan jag berätta att vi diskuterat Björn Ranelid. Oklar varför.
 

Jag kan inte riktigt smälta att det är så korta avstånd till länder som Iran och Irak.
(Bara en tanke jag nyss hade, mitt i en välmående golfoas.)

Hej och välkomna till Dubai.
För att ni ska få en känsla av hur det är ska ni blunda (senare, inte nu) och tänka er följande:
Det är varmt.
Det som en gång var en grön fyrkant med golfhål mitt i en platt öken är idag en stadsbana i ett myller av futuristiska skyskrapor. För tre år sedan fanns bara Hard Rock Café, idag finns ett helt Manhattan bara ett par 5 bortanför stängslet.
Det är bra mat.
Det är dyrt.
Och Annika Sörenstam ställs mot ett ganska svagt startfält och har stora chanser att avsluta karriären som en vinnare. Det som däremot överraskar lite är att hon högt upp på ledartavlan just nu har sällskap av lillasyster Lotta, som bara är två slag efter.
Annika är i skrivande stund tvåa, minus fyra.
Lotta är sexa.
Och pappa Tom och mamma Gunilla vet väl knappt vart de ska ta vägen. För tyvärr spelar systrarna inte tillsammans, något de gärna hade gjort.

Nu ska jag genomföra det tuffa uppdraget att gå ut på banan. Promenera längs repen. Med solglasögon på näsan och vattenflaska i handen. Annars skulle det inte vara möjligt.