Goddag.
Ni läser den nya golfbloggen på Sportbladets nya golfsatsning och jag, Martin Strömberg, ska dra mitt strå till den berömda stacken och tycka och tänka och såga och hylla så mycket jag orkar och kan.
Till att börja med vill jag baissa Tiger Woods lite grann. Okej, han vann på Bay Hill, jag är faktiskt djupt imponerad, trodde absolut inte att han skulle vinna så snart efter sitt skadeuppehåll. Dessutom såg han riktigt, riktigt vass ut.
Ändå tillhör jag inte den skaran som tror att Tiger blivit bättre efter skadan, nope!
Jag tror inte att han kommer att ha en susning i årets Masters trots att det är en av hans absoluta favvisbanor, jag tror inte ens att han blir topp tio.
Det blir en europé i år.
Jag har svårt att se Paul Casey vinna en major trots att han vann i Texas senast, tycker att han har vikt ner sig för ofta för att en seger ska ändra på det. Rent golfmässigt är han naturligtvis kapabel men…. ständigt dessa men 🙂
Det vore däremot ingen överraskning för mig om Ian Poulter eller Justin Rose vann. Båda har mognat med glöden i ögonen i behåll. I Poulters fall kan glöden ibland fälla honom då hans prestationsångest får honom att tappa fokus på golfen men Rose känns som en komplett spelare vars nästa naturliga steg vore en major.
Precis som Stenson och Karlsson. Nästa steg är en majorvinst eller en WGC-vinst i Karlssons fall. Båda har nog faktiskt psyke nog även om jag ibland har tvivlat. Stensons självfötroende har blivit stabilare och hans humör och temperament på banan är numera snarast en styrka.
Karlsson har blivit en mästare på att hantera tuffa tävlingar och är säker från tee till green.
Det enda man kan vara säker på är att den som vinner Masters kommer att ha chippat och puttat bra, så är det alltid.
Av amerikanerna tror jag mest På Hunter Mahan och Kenny Perry. kan inte motivera det med något annat än att jag gillar Mahan sedan Ryder Cup förra året och att Perry puttar som en Gud när han får in känslan.
Men Tiger?
Tyvärr, inte en chans i år.
Martin Strömberg