Uppe tidigt i Augusta.
Vaknade av de förbannade monstertågen som alltid lägger sig på en fet tuta då de passerar förbi på sin väg från (oftast) New York till Florida.
Och så fåglarna, förstås. De som gör en Kjell Lönnå på stuprännan utanför mitt fönster, enligt en gammal tradition.
Nu åker vi till banan.

Ser att Martin sänker mitt tips i papperstidningen om Tiger Woods.
Visst vore det skoj med en europé som vinnare i Masters, på söndag. Det är tio år sedan, José Maria Olabazal vann 1999.
Jag ser helst irländaren Padraig Harrington som vinnare men alla finger är riktade mot Woods och det finns goda skäl.
Det viktigaste för Masters är att det blir en spelare med stor stjärnstatus, inte en Trevor Immelman (2008) eller Zach Johnson (2007). Först då kan vi få uppleva de enorma prublikvrålen på söndag, sista nio, som vi saknat på senare år.

Martin svamlar, det förstår ni väl.
Hunter Mahan eller Kenny Perry? Varför inte tippa Linda Rosing eller ”Achmed the Dead Terrorist”?
Nänä. Vinnaren finns bland de tio bästa på världsrankingen. Och Stenson är åtta, Karlsson nia, enligt den senaste listan (som kom igår), bara så ni vet.

I dag hoppas jag att väskan anländer.