Nu har jag hämtat mig från Söndagens raffel. Helt otroligt slut där jag räknade bort alla och var på väg att lägga mig innan Perry fick gummi arm! Sen räknade jag bort Cabrera när han var i skogen o röjde! Tänk att det kan svänga så fort i ett spel som är så långsamt!!

Den här veckan tycker jag verkligen att ni som har golfkanalen ska titta på tävlingen från Harbour Town Golf Links. En helt fantastisk bana av Pete Dye, jag tror att Nicklaus var med och hjälpte till på ett hörn. Den är inte så lång men väldigt väldigt smal, Boo Weekley har vunnit dom två senaste åren och älskar banan.

Det är 3 Svenskar i fältet.Chopra, Jacobsson och Pettersson. Sen har dom Els, Immelman, Leonard, Weekley, Baddeley + 134 man till naturligtvis. Gå gärna in på seapines.com och titta på banan så ser ni hur smalt det är, klicka på golf links.

Sen får ni jättegärna maila in frågor på kvällen när jag sitter och försöker tala er genom golfen. mailen är golf@viasat.se

Träffade Pete Dye s son Perry Dye i Turkiet i November och jag frågade just om Harbour Town och varför inte sådana banor byggs nuförtiden. Svaret kan jag inte ge er här men om ni tittar på Golfkanalen torsdag 21.00 så får ni veta mera.

Anmälde mig förresten till min 1 a proffs tävling på 3-4 år igår! Börjar suga lite i golftarmen. Det sominte är så kul är att jag antagligen är 25 år äldre än snittet på fältet i Fjällbacka Open! Får lov att börja träna lite så man inte gör bort sig totalt.

Tack för mig, hej

Johan

Jag är helt slut fortfarande efter nattens golf! Var helt säker på att Kenny Perry skulle få sätta på sig den gröna kavajen. Han hade gjort 4 bogeys på 70 hål!! Sen kom den berömda andnöden som jag skrev om igår. Svårt att förklara känslan men vidrig är den i vilket fall. Tyckte synd om Chad Campbell, han spelade bäst golf av alla 3 när det drog i hop sig. Cabrera är skön att titta på, snabbt går det när han spelar. Han kan till och med prata och smila samtidigt( inte många golfare kan det verkar det som).

Vet inte om ni tänkte på det men det blev ett helt annat spel EFTER det att Tiger och Phil spelat klart och satt scoren. Då verkade det som att dom andra började fokusera på sitt spel och att vinna tävlingen. Särspelet blev lika nervöst som vanligt i en Major, visst är det kul att se spelare vara så nervösa att dom enklaste slag blir amatör liknande. Både Perry och Campell slog perfekta drivar och sedan vek ner sig totalt. Vi har sett massor av exempel på just 2 a slag på 18 e som dom gärna ville slå om.

Colin Montgomery på US Open

Greg Norman på Masters några gånger  och det är är inte sista gången. Majors betyder så mycket för spelarna.

Svenskarna då, jag håller med mina blogg polare när dom skriver att det inte är något fiasko. Men jag är lite trött på att media hela tiden skriver upp dom och nästan gör dom till favoriter! Både Stenson och Karlsson är otroligt bra golfare och är med på top 10 på world ranking. Men det är ingen garanti för att vinna en Major eller vara med och hugga på slutet.

Stenson har ett fantastiskt långt spel, jag har spelat med honom några ggr och det har naturligtvis bara blivit bättre. Det enda jag saknar hos honom är bra puttning. Vi ser varje vecka att närspelet är det som avgör tävlingarna. Annars hade Sergio Garcia vunnit varenda tävling han ställer upp i. Klart att Stenson puttar bra vissa veckor men är tyvärr kommer dålig puttning när den som bäst behövs. Skulle vilja se att han går till någon för att få det att se lite mindre robotaktigt ut. Få ut känslan i stroket.

Karlsson tycker jag har hela paketet men kanske saknar det här jävlar anamma som man riktigt ser i dom allra bästa. Karlsson s attityd att glömma missarna är beundransvärd men ibland måste man kunna bli förbannad och knyta nävarna och säga till sig själv , nu jävlar!

Den svensk som har puttningen är Fredrik Jacobsson men han har tyvärr inte det långa spelet.

Det här kan ha varit det mest spännande Masters jag har sett.

Tack för mig, hej

Johan

Vaknade med Viasat Golfs pausbild i natt och missade all dramatik. Det sista jag såg var  Kenny Perrys som försökte gnugga liv i sitt bleka ansikte och jag minns att jag tänkte: han kommer inte att palla pressen på slutet.
Nu gjorde han ju nästan det men detta nästan är ett ganska stort nästan. Det är skillnaden mellan att vinna och att bli en hedersam tvåa.
Angel Cabrera såg mer avslappnad ut trots att han nästan hela varvet låg några slag bakom. Han var enda icke-amerikan på leaderboarden och det här måste ha svidit i de nationalistiska amerikanska golfhjärtan som kantade Augusta.
Cabrera har visat att han är en spelare som klarar av att hantera majorpress, han avfärdade Tiger, Furyk och i viss mån Fasth på Oakmont och att dessutom vinna på Augusta smäller högt. Den ojämne argentinaren har en högstanivå som få andra och han kan spela under press.
I Perrys fall var det en klassisk kollaps. Det syntes redan på 13:e att han inte vågade slå till birdieputten och sedan fortsatte det och det slutar alltid på samma sätt. Fråga Scott Hoch, Len Mattiece eller för all del Greg Norman hur det känns. Chad Campbell kunde mycket väl ha vunnit, han spelade okej hela varvet och satte en hel del puttar under press. men Cabrera är en roligare vinnare i mina ögon, golfen behöver spelare som kör järnet i alla lägen och Cabrera ler ju också emellanåt.
Svenskarna hade ingen stor tävling och det är lätt att skrika fiasko men det tänker inte jag göra. Både Stenson och Karlsson sköt hyfsade siffror och jag kan inte analysera deras tävling eftersom jag inte såg mycket av deras spel.
Förmodligen satte de alldeles för få puttar från medeldistans och missade förmodligen också en del från korta avstånd. Då är man väck direkt i den här tävlingen.

Packar ihop mina prylar i mediacentret och noterar i mina anteckningar att:

* Angel Cabrera är en enkel man med en snygg kavaj. Kommer från fattiga förhållanden och har gått den långa vägen för att bli mästare på Augusta National.
Sådana vinnare, som tagit skitåren för att bli något, bara måste vi älska.

* Spelarna från Europa var chanslösa. Visst brukar det vara någon med och utmana söndag kväll – men ledartavlen är ledsamt ren från namn som Henrik Stenson, Padraig Harrington, Sergio García och Casey är rankade bland de tio i världen men lämnade klubbhuset när mycket golf återstod.
Trist.

* De amerikanska journalisterna surar förstås. De hade förstås helst sett Kenny Perry som mästare. Han hade ena ramen i kavajen men avslutade darrigt.
Angel Cabrera behövde tolk när han gav sitt segertal och träffade media. Att segraren inte ens kan engelska tycker jänkarna är hemskt, det är väl ändå det minsta man kan begära om en utlänning ska hit och vinna, tycker de.
Jag tycker det är coolt.
Det visar att golfen och Masters är större än amerikanarnas ego.

* Seve Ballesteros fortfarande har en huvudroll. Kampen mot cancer uppmärksammas stort här i USA. Seve kommer för alltid att vara älskad

* Vi trodde att den nya generationen spelare skulle ta över. Det finns många tonåringar som vi lär få se mycket av. Men till sist var det farbröderna som höll i bäst. Det var nära att Kenny Perry blev tidernas äldste segare i en major, 48 år gammal. Om 17 månader kan han spela på veterantouren, då fyller han ett halvsekel.

* Henrik Stensons bästa förklaring av the National lät så här:
”Den här golfbanan vill ju locka dig att lämna spelplanen om du har missat ett slag eller två. Men det är mycket svårare än man tror där ute.”
Ser enkelt ut. Är det inte.

* Hål 17 och 18 är egentligen inga märkvärdiga golfhål. Ändå knäcker de de flesta, även de största. Spelarna är slitna, gör misstag och får betala. Fråga Robert Karlsson. Han tappade fyra slag på 18 de första två dagarna. Sen fick han inte spela mer.

* Angel Cabrera kallas ”El Pato”, ankan, eftersom han gick som en vaggande anka då han var ung.
Smeknamn är vanliga i Argentina.

* Nu är det över. Mitt sjunde Masters. Och jag satt längst fram, längst ner till vänster i mediacentret. Man börjar oftast i en plats längat bak och jobbar sig nedåt, år för år. Nu satt jag med AP och Reuters och de tunga elefanterna, på första raden. Eller de satt med mig.
Vi fanns längst ner till vänster.
Lite som i mediacentrets eget ”Amen Corner”.
”Tynander Corner”, säger kollegorna.
Jag säger förstås inte emot. Här skrevs….ja, inte golfhistoria, men…det var ändå trevligt att ni gjorde mig sällskap i bloggen.
På återseende.

Kenny Perry lämnade Masters via skogen på det andra särspelshålet.
Kvar stod Angel Cabrera, 39, som vann Argentinas första gröna kavaj från Augusta.

Särspelet blir en klassiker.
 

Chad Campbell hade den bästa möjligheten på 18, eftersom de andra två missat green.
Men han var först att lämna. Putten för fortsatt spel slickade hålkanten.

Nu är Perry och Cabrera på hål 10.
Perry är i skogen, trots fantastiska inspel hela veckan.
Cabrera på green.
Fördel Argentina.

Det har aldrig behövts mer än två hål för särspel på Augusta. Blir det ett tredje hål går de tillbaka till hål 18.

Efter 23 raka hål utan bogey drabbades Kenny Perry av nerver – och gjorde bogeys på 17 och 18. Hans putt för seger på sista

Nu har vi ett särspel med tre spelare; Kenny Perry, Angel Cabrera och Chad Campbell. De går ut på 18, strax. Sedan spelar de 10.

Det är Masters första särspel sedan 1987, då Greg Norman, Seve Ballesteros och Larry Mize.
Mize vann med en grym chip.
Det har varit sju playoff sammanlagt.

Jösses, vilket drama. Och ingen av de tre har någon grön kavaj sedan tidigare.
Det blir intressant att se hur aggressiva de vågar vara.
Cabrera har ju bara femmans växel. Vore häftigt om det lönade sig. Han är ju lagom galen att vinna det här.
Men Kenny Pery kan bli tidernas äldste major-vinnare.
Och Campbell, ja, kanske tidernas tråkigaste Masters-vinnare…

Slarv från Mickelson och Woods. De hinner inte i fatt.
Nu talar allt för att Kenny Perry, veteranen, vinner sin första gröna kavaj.
Synd, jag hade älskat ett playoff mellan Mickelson och Woods.

Att golfens två giganter slarvar enormt de sista två hålen är märkligt. Men Tiger har haft bogeys på exempelvis 17:e i fem av sina åtta senaste turneringar, enligt bordskollegan Tom Spousta som skriver för Masters hemsida.
Och Mickelson…tar felbeslut. Juniormisstag sista fyra hålen. Och har slarvat på greenerna.
Det var en grym show av de två – men den slutade som en grekisk tragedi.
Mickelson är klar, nio under par.
Woods slutar på åtta under.
Båda lär sura i klubbhuset, när de får följa på en tv hur turneringen avslutas.

Ni som har koll på sändningen kan bra hålla med Johan här i bloggen – det här blir en rysare.
Det finns två turneringar, eller tillfällen, där man ofta ser killar spela över sin förmåga. Det är Ryder Cup och Masters en söndag.
Tiger Woods och Phil Mickelson är som två gladiatorer som stångar sig upp för ledartavlan. Mickelson är tvåa nu, ett slag efter, trots en del slarv på greenerna. Tiger…makalöse Tiger Woods…har just producerat veckans största vrål – en birdieputt på 16 som tog honom upp till delad andra.
Vad tror ni Kenny Perry tänker nu? Han hör vrålen och ser på tavlorna att etan och tvåan i världen ätar upp allt försprång.
Perry och de andra har en del kvar att spela, men det kan inte bara betyda möjligheter, de har även möjligheter att bli osäkra och tappa slag.

Avgörandet kan bli klassiskt.
Kan bli årtiondetrs bästa Masters-söndag..,

Masters 09 kommer nog att bli en rysare som vanligt. Visst är det häftigt att banan tillåter birdies i massor men också bogeys.

Phil och Tiger i samma boll, undrar hur det vad som sades mellen Phil och Tigers Caddie Steve Williams. Williams utalade sig i vintras om Phil och det var väl inte dom snällaste eller vänskapligaste orden han valde. Tiger fick ringa upp Phil och be om ursäkt.

Spela golf kan han i alla fall göra Phil. Makalösa 30 på första nio! Visst ser ledargruppen lite nervösa ut, allt som var så lätt igår är helt plötsligt lite svårare.

Nu börjar det bästa av allt, sista nio!

Tack för mig, hej

Johan