Några reflektioner efter tredje dagen av The Players på Sawgrass.
Jag har aldrig sett Henrik Stenson svinga så här skönt och självsäkert, men…. att göra bogey på 16 och 17 med två kanonutslag är inte så förtroendeingivande.
Jag vet, det är inte lätt att stå på 16:e och pricka green med en järn-4, men när spärrarna slår till redan på slutet av tredje varvet så ringer lite varningsklockor. På 17:e är förstaputten alldeles för hård och det känns lite orutinerat, Stenson hade ju haft bra känsla på greenerna hela vägen och det kändes totalt onödigt att treputta där.
Okej, det är lätt att sitta framför teven och spela golf och Henrik ska göra jobbet i verkligheten och han gör det dessutom ruskigt bra. Han ser finfin ut och i ärlighetens namn ser jag ingen i fältet som slår honom från tee till green. Men den viktigaste frågan är om han vågar slå i puttarna när det kommer till kritan. Det är väldigt svårt att vinna en tävling om man fegar ut på enmetarna sista nio.
Jag hoppas att Henrik, eller Richard eller Daniel flukar lite under sista varvet, det krävs för seger.
Mina tummar är blå och jag tror mest på Henrik, trots avslutningen igår.