FARMINGDALE, NEW YORK. Tiger Woods sänkte en grym birdieputt, han ställde upp sig en meter till vänster om hål, på trean, och av bara farten hade han en eagleputt knappt i hålkant på fyran.

Två under på två hål en score på +1 nu. Har han en chans? Absolut, men den är förbannat jävla liten. Men den blir så klart större för varje birdie, och det som talar för honom är att det är otroligt tajt från tvåan och neråt, och att mannen i toppen, i de här sammanhangen, får personifiera novisen. Ni har väl hört talas om majorfrossa?

Det som nyss var sex slags ledning är nu fyra, och folk har tappat trygga försprång förr. Minns bara Greg Norman i The Masters 1996, då han gick ut med sex (!) slags ledning på fjärde dagen, och några timmar senare var slagen med fem slag av Nick Faldo (Norman sköt en 78a och Faldo en 67a). Och här är vi inte ens inne på runda fyra. Det kan hända mycket än. En eller två birdies till på Woods och han kan få vittring på de som jagar Barnes, och får Barnes då gelé i lemmarna så kan det bli intressant snabbare än någon anar.
Och Tiger verkar på gång. Träffar plötsligt fairways, jagar pinnen och ger sig själv chanser.

Peter Hanson har lyckligtvis hållt ihop spelet, och har nu åtta raka par. Calle Pettersson (+5) och Johan Edfors (+4) har tappat något och Henrik Stenon blandar och ger. Efter två snabba birdies kom en bogey på monstret till hål fem och han är even för dagen (+3). Men det är många hål kvar att spela, som sagt.

Och Ricky Barnes är väldigt medveten om det.

/Linderstam