Tom Watson är en kung med vind i seglen, men frågan är hur det går för svenskarna. Kollega Strömberg tangerade ämnet precis här under, men här är några rader till. Vi har regerat på de brittiska öarna genom åren, tagit oss friheter, men klockan kanske måste skrivas tillbaka några hundra år, typ 800-900, för att finna blågula fragment av domination (om vi bortser från en viss H. Larsson), och eftersom Parnevik tappade kronan på sista hålet under sista dagen här på Turnberry för 15 år sedan så låg den ledig att plockas upp av en sydafrikan vid namn Nick Price. Vi skulle kunna raljera om hans dyrbara namn, men i stället brottar vi tag i den svenska insatsen.

Så.

Det är faktiskt svårt att dra några myndiga slutsatser om den hittills efter att halva första dagen är passé. Det man kan konstatera är att det är svårt att konstatera något.

Henrik Stenson öppnade tungt, fortsatte än tyngre men avslutade lätt och är faktiskt med i matchen efter ett över par på rundan efter birdies på 16-17.

Peter Hanson gav oss dystra miner, sedan ett leende, sedan mungipor neråt, sedan ett leende, sedan… ja, ni hajar. Med birdies på 16 och 17 knöt man näven och tänkte ’jafan, nu är han med. Ge oss tre raka röda siffror’, men så kliver han av 18 med en bogey i ryggen och är… med, han också. På par.

Johan Edfors agerar parmaskin, men smäller då och då till med antingen en bogey eller birdie, som sedan direkt efteråt följs upp med en birdie eller bogey. Han är alltså med, han också. Typ så.

Men toppen seglar i väg några slag framför, det gör den. Tur då att det trots allt är ganska vindstilla på Turnberry i dag, så Watson och anhang seglar förhoppningsvis inte alltför långt.

Revidering: Edfors är inte bara parmaskin, han vet hur man gör en dubbel också. Tyvärr. Nu ligger han plötsligt två över. Nu vet ni det.

/Johan Linderstam