BARSEBÄCK. Det svänger fort ibland.

För två kvällar sedan såg vi Tom Watson snubbla framför idrottshistorian som just skulle skrivas – nu rör sig bloggen i ett helt annat forum där historia med garanti kommer författas, men av en helt annan grad.

I år är det sista gången SAS Masters kommer spelas på Barsebäck för en ganska lång tid framöver, kanske någonsin. Nästa år tar Bro Hof över stafettpinnen som fast värd i åtta år framöver, och vad dom händer sedan vet ingen.
Blir det jubel och klangföreställningar utmed Mälaren, toppspelare på schemat och en formidabel succé kan nog tävlingen checkat in i Bro för att stanna, och blir det så står vi framför ett kärt avsked.

Alla som spelat Barsebäck vet vilken pärla det är som vilar utmed kusten, och med solen på himlen och havet mot horisonten så är det en helhetsupplevelse som man gärna vill ha en date med. Och i år känns banan bättre än kanske någonsin, även om en blå himmel och ljummen vind bidrar med förförelsen. Man nonchalerar liksom en del eventuella sköhetsfläckar.

Men men. Några förändringar står hur som helst på schemat för att göra Barsebäck 2009 vassare, och några exempel har ni här.

Tre hål (13, 15, 17) har förlängts, bunkrarna byggts om på nästan hela nian ut, plus hål tio och elva, och dessutom spelas elvan nu som ett par fyra i stället för par tre.
Det ger oss en par 73-upplevelse mot Turnberrys par 70, och Barsebäck spelas nu över 7 000 meter lång… och det är långt. Vilka det gynnar? Fan vet, men kanske Stensons spoon kan regera över vidderna.

Han har inte varit någon vän av sin driver, men han kan Barsebäcks alla skrymslen, snår och vinklar och kommer så klart ge allt för att vinna inför hemmapubliken.
Men det vore kul om någon som är lite mer okänd för den stora publiken klev fram och gav de stora en match.

Jag hoppas på Joel Sjöholm. Det är en artist som förtjänar en sådan här scen, helt klart.

/Johan Linderstam