BARSEBÄCK. När man inte vågar hoppas på Stenson och Hanson vet man att man alltid kan hoppas på någon annan.

När den svenska ”superbollen” haft klippkort på grymma saves och up & downs på banan så handlar det om snarare om att klara cutten än att konkurrera på toppen, men det finns det andra blågula representanter som gör.

I sammanhanhet lite av svenska doldisar.

Martin Erlandsson har varit med länge, men är enligt honom själv fortfarande på väg mot toppen av karriären.
Senaste segern kom dock på Challengetouren i Spanien för sex år sedan, och även om han flera gånger nosat på en Europatourseger (senast förra året) så har han aldrig vunnit. Just nu ligger han tvåa och trivs med läget.

Anders Sjöstrand är en jätte på SAS Masters Tour där han vunnit en gång i år och klarat cutten i samtliga tävlingar, men i det här sammanhanget är han en novis. Just nu är han femma.

Oskar Henningsson fullkomligt massakrerade Europatourkvalet förra året då han vann det första steget, kom tvåa i det andra och vann det tredje och spelade hem ett fin ET-kort. Men sedan dess har det mest blivit missade kval och besvikelser. Han har läge att ändra på det nu, med några hål spelade av andra rundan och en sjätteplats.

Och ytterligare några platser länger ner finner vi Joel Sjöholm. Han gjorde tyvärr en dubbel på det näst sista hålet, men räddade upp med en birdie på det sista, och är med i matchen på ett under par.
Joel är en golfare som inte ser ut som en golfare men som har otroligt mycket känsla i handlederna och som älskar att lattja golf.
Vi behöver fler av den typen.

Till sist: fömiddagen, och gårdagkvällen, i två snabba bilder.

Barsebäck by night.

Närheten till havet på nian. Stenson drar ett ögonblick senare en treäfemma till två meter från pinn, men missade tyvärr eagleputten. En avslutande birdie, dock.

/Johan Linderstam

BARSEBÄCK. Vi är många, inklusive bloggen, som gärna målar upp Alexander Norén som nästa stora svenska stjärna.
Han har det breda spelet i sig, kan styra bollen både höger och vänster, och har framförallt en jäkla vilja och tiden på sin sida.
Men nu kan 27-åringen ha skitit i det blå skåpet.

Efter grymt stabil spela under stora delen av gårdagen så låg han delad tvåa med fyra hål kvar att spela. Men några tappade slag, och måhända felbeslut kostade två bogeys (15 & 17) och i klubbhuset låg han två under.
Fortfarande med, fortfarande i slagläge.

Man då kan man inte fortsätta som i dag.

Fyra bogeys, en dubbel och två sporadiska birdies senare är Norén plötsligt på randen till att missa cutten.
65 spelare, och delningar, går nämligen vidare.

Men Norén är inte ensam.

Den regerande mästaren Peter Hanson är just nu också ute ur SAS Masters.

/Johan Linderstam

BARSEBÄCK. Det är ganska tajt i fältet, och cutten kommer nog landa på 1-2 över par nånstans beroende på hur vinden ligger under dagen.

Det gör att vi har två svenska superfavoriter som balanserar lite väl den den sköra lina som kallas kvalgräns, men förhoppningsvis biter båda ihop, levererar några birdies och gör eftermiddagen till en avslappnande väntan och inte ett frosseri i nagelbitning.

Henrik Stenson och Peter Hanson gick ut tidigt i morse, och kommer vara klara en stund efter lunch, och trillar det inte i några puttar under sista nio kommer det bli en oviss väntan som nästa anhalt på schemat.

Men det tar inte bort det faktum att det är intressant.
Precis som det ska vara, alltså.

/Johan Linderstam

BARSEBÄCK. Henrik Stenson och Peter Hanson bullade upp dagens största publikboll, slog ut – och hamnade i klister direkt.

Stenson tryckte utslaget på ettan ut till vänster, fick knacka ut mellan träden på fairway och räddade sedan vackert med inspel + enputt.

På hålet efter gav han sig ännu mindre möjligheter när han efter ett okej utslag drog inspelet kort höger och bekantade sig med bunkern. De blev nog inte alltför väna eftersom bunkerslaget gick kort i greenruffen, men sedan plockade han fram mästartakterna. Chippen från tjockgräset från åtta-nio meter gick rätt i kopp och ännu ett räddat par.

Men tro inte att Peter Hanson ville vara sämre.
På tvåan tappade han till vänster från tee, rätt ut i smeten mellan träden, men det finns anledningar som gör att de här gubbarna spelar på lägre än scratch medan du (?) och jag inte gör det.
Hanson vandrade ett otal gånger fram mellan träden, bytte några ord med caddien Woody innan han plockade fram ett lågt järn och ställde upp sig.

Sedan tryckte han ut en låg draw – högervänster-skruv – blint mellan träden och rullade in den på green. Ett onekligen fantastiskt golfslag som fick de applåder det förtjänade.

Hålet efter orkade dock inte Hanson hålla i och tappade ett slag, och på fyrans korthål brände Stenson av en bogey medan Hanson gjorde dubbel, men fråga mig inte hur det gick till. Jag stod nämligen och såg Alexander Norén göra birdie på femman och ge sig själv häng på täten med två under och en delad åttondeplats.

Och där nånstans är vi nu.

/Johan Linderstam

BARSEBÄCK. Lee Slattery håller i i täten, men bakom är kön tajt.
Christian Nilsson gjorde en eagle på 16e och flög förbi en stor del av startfältet till delad andra plats, där Oskar Henningsson och Johan Edfors också återfinns.
Niclas Fasth har dock tappat ett slag.

Men men. Det intressanta just nu, om vi ska vara riktigt ärliga, är inte vad som sker på banan. Det är vad som är på G att ske på första tee om en liten liten stund.

På grund av avbrottet tidigare är eftermiddagens ronder försenade med 45 minuter, vilket gör att Alexander Norén – The Next One? – går ut i detta nu. Och i bollen efter honom så är det stjärnspäckat. Då ska Peter Hanson försöka ta en skånsk nacksving på Henrik Stenson och försvara titeln, medan Stenson antagligen kommer replikera listigt. På vilket sätt återstår att se.

Med det sagt lämnar bloggen kaffemuggen och tangentbordet och vänder stegen mot första tee. Fast först, glöm vad jag skrev i första stycket. Det händer saker fort här just nu, och ställningen är som följer, från första til delad 19e plats:

Men när ni läser det här har det säkert svängt igen.
Det är smällar man får ta.

Nu: första tee. Ses på ett tag.

/Johan Linderstam

BARSEBÄCK. Lee Slattery och Jesus, där har ni männen som går på vatten.

I morgonregnet på Barsebäck springer britten ut och dunkar in sex under på nio hål, bland annat fyra birdies på de fyra första hålen.
Det är en inledning som han knappast vill ha ogjord. Sedan kom ett avbrott, åskan låg i luften, och när spelet återupptogs blev Lee människa igen. Men man kan ju ogärna begära att grabben ska hantera konsten att gå på moln också, det är liksom inget superhjälte-tema över årets SAS Masters, men både en stabil inledning och ledning har han (tre slag), trots bogey på tolfte. Och 30 slag på första nios par 36 är ju onekligen taget sju dagar i veckan.

Bakom honom? Spridda skurar.
Niclas Fasth och Oskar Henningsson, som defilerade hem Europatourkvalet i höstas, skuggar Slattery på en delad andra plats på två under. Sedan en myriad av lirare inom några slags räckhåll.

Slutsats? Att vi får avvakta med slutsatserna.
Under tiden kan vi ju alltid hoppas på solen, men det kanske är att hoppas på för mycket.

/Johan Linderstam

BARSEBÄCK. Det regnar över Barsebäck, och med det sagt kan man dra några slutsatser.
Fortsätter det ösa kommer det här bli en lång tävling, till och med mycket lång.

Banan har förlängts inför årets SAS Masters och mäter nu precis över 7 000 meter, och med våta fairways får man inte mycket studs på köpet. Det är lite som att springa åt fel håll i en rulltrappa – ner eller upp kommer man alltid, men man får jävlarimig slita för resultatet.
Och spelarna kommer få slita hårt här. Spotta i näven, gräva i bagen, kämpa för resultat.

Och flera spelare är redan nu lite lätt brydda över det faktum att de på många par fyra-hål har drive-järntre in.
De är inte vana vid det.
Så det här kan bli intressant.

Avslutningsvis, för den som inte har koll på Barsebäcks närhet till havet är här en liten hint. Från klubbhusets terass, som självklart har pool, är vyn ganska vacker. Synd bara att solen rymt, men det kanske är den eleke jäveln till golfbana som skräms.

/Johan Linderstam

BARSEBÄCK. Ibland måste man ta tuffa beslut.
Bloggen är egentligen hungrig nog för att beställa in en helgrillad gris till förrätt, men ibland måste man vika sig.

När trycket på dagens buffé i lunchrestaurangen börjar närma sig rent abnorma proportioner är det inte tid för en rövare. En misslyckad sådan och bloggen skulle doppas i tjära, rullas i fjädrar och ställas ut nånstans runt 18:e green som avskräckande exempel.
Tro mig, bilden ovan är bedräglig, det är snäll yta som döljer kollektiv fanskap.

Här tränger man sig inte. Här väntar man snällt på sin tur och en misslyckad pick’n’run skulle skicka ut bloggen på en golgata-vandring från hell.
Och den är vi inte mogen för.

I stället vänder vi snällt stegen tillbaka mot presstältet, ännu en kopp svart kaffe och skiter ur oss några rader från förmiddagen. Stenson har vittjat vit soffa i pk-rummet, pratat om viljan att vinna. Hanson har pratat om viljan att slå Stenson och behålla titeln, Parnevik har pratat om Watson, höfter och framtiden och Robert Karlsson har pratat om sitt öga. Logiskt sett så kretsade varje fråga kring problemen han haft. Han spelade proam i förmiddags, hans andra 18-hålsrunda på ett bra tag, och han skrattade mest uppgivet när vi undrade hur det gick.
I morgon åker han tillbaka till Monaco, på fredag ska han återigen undersökas av specialister och sedan få svaret vi alla hoppas på: du är på väg att bli bra, PGA-mästerskapen kan gå vägen.
Men ska vi vara ärliga mot varandra så ser det nog ganska mörkt ut och Karlsson sitter med ryggen rak och är medveten om det.
– Jag skulle helst av allt vilja spela World Cup till hösten, säger han, och det säger en hel del. Han har inga förväntningar om den här säsongen, bara förhoppningar, men kommer överleva om de inte går i lås.

Han är en bra kille, Karlsson. Hoppas han reder sig snart.

/Johan Linderstam

BARSEBÄCK. Det svänger fort ibland.

För två kvällar sedan såg vi Tom Watson snubbla framför idrottshistorian som just skulle skrivas – nu rör sig bloggen i ett helt annat forum där historia med garanti kommer författas, men av en helt annan grad.

I år är det sista gången SAS Masters kommer spelas på Barsebäck för en ganska lång tid framöver, kanske någonsin. Nästa år tar Bro Hof över stafettpinnen som fast värd i åtta år framöver, och vad dom händer sedan vet ingen.
Blir det jubel och klangföreställningar utmed Mälaren, toppspelare på schemat och en formidabel succé kan nog tävlingen checkat in i Bro för att stanna, och blir det så står vi framför ett kärt avsked.

Alla som spelat Barsebäck vet vilken pärla det är som vilar utmed kusten, och med solen på himlen och havet mot horisonten så är det en helhetsupplevelse som man gärna vill ha en date med. Och i år känns banan bättre än kanske någonsin, även om en blå himmel och ljummen vind bidrar med förförelsen. Man nonchalerar liksom en del eventuella sköhetsfläckar.

Men men. Några förändringar står hur som helst på schemat för att göra Barsebäck 2009 vassare, och några exempel har ni här.

Tre hål (13, 15, 17) har förlängts, bunkrarna byggts om på nästan hela nian ut, plus hål tio och elva, och dessutom spelas elvan nu som ett par fyra i stället för par tre.
Det ger oss en par 73-upplevelse mot Turnberrys par 70, och Barsebäck spelas nu över 7 000 meter lång… och det är långt. Vilka det gynnar? Fan vet, men kanske Stensons spoon kan regera över vidderna.

Han har inte varit någon vän av sin driver, men han kan Barsebäcks alla skrymslen, snår och vinklar och kommer så klart ge allt för att vinna inför hemmapubliken.
Men det vore kul om någon som är lite mer okänd för den stora publiken klev fram och gav de stora en match.

Jag hoppas på Joel Sjöholm. Det är en artist som förtjänar en sådan här scen, helt klart.

/Johan Linderstam

Stewart Cink har slagit spiken i kistan och kastat nyckeln. Old Toms utslag till höger och Cink mitt i gatan på sista och detta är klart.

Det är omöjligt att inte säga att det känns som ett gigantiskt antiklimax men Stewart Cink och Old Tom får välförtjänta applåder när de vandra in mot artondes green.

Grattis Stewart Cink och grattis Tom Watson, du har vunnit allas hjärtan trots att magin inte räckte hela vägen den här gången.

en fantastisk tävling är slut. Nu väntar diverse presskonferenser och skrivande av texter.

Tack till er som hängt med och jag ska försöka avsluta och sammanfatta lite senare.