Om ni tittar noga så ser ni att Henrik Stenson har ett grönt band fäst i kepsen. Anledningen är att han vill visa sitt stöd för kampen för mänskliga rättigheter i Iran. Han har en god vän som kommer från Iran och vill ge honom sitt stöd på ett sätt som han kan.

Nu slår han snart ut på tredje varvet och kan bli farlig idag i snålblåsten.

Tiger sänkte precis en sexmetersbirdie på 16:e och är sex över par. Gör han birdie på korta par-femman 17:e så har han en vettig chans att slinka med till helgen. Fem spelare till behöver tappa till fem över så kommer både Tiger och vår egen solstråle, Peter Hedblom, med till helgen.

PÅ ett sätt vore det kul även om det nyhetsmässigt naturligtvis är mer sensationellt om Mr Woods missar. Han har bara missat två kvalgränser i majors i karriären, Masters 1996 och US Open 2006.

För tävlingens skull hoppas jag ändå att han grejar det. Han är den som människor vill se.

Att döma av hans reaktioner när frågan kom upp efter varvet idag.

”Jag ska träna”, sa Fidde och vände på klacken.

Tråkigt, eftersom det är en skön profil som är i form.

Tiger slog just en drive höger på tian och den såg ut att försvinna i de täta törnbuskarna som omger många av hålen. De ligger inte jättetajt inpå men slår du riktigt snett så är dom där.

Nu spelar han sin provisoriska boll och slår ett skitslag till, han är inte i balans och detta kan kosta honom kvalgränsen. Gör han up and down för en dubbel är han fyra över och just där känns det som att strecket kommer att dras, men det kan lika gärna bli en trippel för Tiger nu.

Det är svarta himlar över Turnberry och regnet kommer och går. Samtidigt blir det tryckande och varmt så fort solen kommer fram. Vinden har mojnat lite och det gör att kvalgränsen stått still ett tag på tre över. Men den kommer att gå åtminstone till fyra över, lita på det.

Kanske till och med att Peter Hedblom kan slinnka med på sina fem över men det är mycket tveksamt just nu.

Svårare förutsättningar i dag som vi tidigare varit inne på, och dagens leaderboard är en spegel av det.
Fyra (!) spelare har vandrat 18 hål och gått under par på andra rundan, än så länge, och det syns i cutten.

Just nu ligger den på +3, och två svenskar är tyvärr borta (även om Hedblom faktiskt har en chans om alla klappar ihop):

Peter Hedblom, +5
Carl Pettersson, +11

Sedan har vi ett gäng som dansar på linan, men det ser nog ut som att några till kommer att missa.

Peter Hanson har gått +3 i dag och är än så länge på rätt sida, men någon bogey till och det blir flygplatsen, och SAS Masters, nästa.
Johan Edfors ligger +2 totalt, men har 14 hål kvar att spela. Kan gå, kan även skita sig.
Henrik Stenson har sju hål kvar att vandra, även han två över, och han tror jag kommer bita ihop och ta sig vidare. Men vad vet jag? Sällan mycket, ofta lite.

Sedan har vi tre gubbar som, om inte himlen faller ner eller ALLA de återstående spelarna på banan börjar spela drömgolf, kommer få spela fram till söndag på Turnberry. Och de har ganska liknande resultat att visa upp.

Fredrik Andersson Hed, 71-70, 1+
Fredrik Jacobson, 70-72, 2+
Richard S Johnson, 70-72, 2+

Har vi tur får vi se sex svenskar som klarar cutten, men jag tror inte det. Max fem, antagligen fyra, men nu mojnar vinden och det kan göra banan snäll igen.

Om några timmar vet vi.

/Johan Linderstam

Har just varit ute på en lång, stärkande promenad på banan tillsammans med DN:s Jens Littorin. Vi följde svenskarna ett tag och de hade det tufft precis som de flesta andra. Fredrik Andersson Hed spelade kanon och hade tre bra chanser när vi kollade men sedan tappade han lite direkt när vi stack.

Vi följde Fredrik Jacobson från 13:e och det var lite lustigt. De kom till tee fem, tio minuter efter att bollen framför försvunnit från fairway och bredvid mig stod bollens domare. Han talade tyst i sin komradio men jag hörde tydligt: ”I know, I know. The problem is that Jacobson is ridiculously slow.”

Han har aldrig varit någon raket men jag tyckte nog att Charley Hoffnman och James ingston också drog fötterna efter sig.

Bollen med Paul Goydos och Richard Sterne var inga muntergökar direkt. Richard Sterne missade green och skulle putta från foregreen när ett par stackars pensionärer rörde sig sisådär 50 meter bort  i förlängningen av hans linje. Det fick dom inte, serru. Hela bollen skrek och tjoade och skakade på huvudet som om någon stor katastrof hade hänt. Det där är för jäkla löjligt, de får fasen lära sig att hantera att människor rör sig och låter på banan. De har betalt dyra pengar för att de ska kunna spela golf om pengar.

I går gick gentlemannen Jimenez nästan på vatten, i dag lider han av att vatten verkar falla från skyn.

+4 efter 15 hål med sex bogeys och två birdies berättar att det inte är en lek där ute. Och det bekräftar också det vi pratade om i går – att det gäller att passa på att leverera låga scorer när vädret ler, inte slita för E-rundor.

När vinden tilltagit och regnet faller horisontellt över Skottlands västkust slipar Turnberry upp vassa tänder och då är den banan inget man tar med en klackspark. Snarare är det viktigt att ge fullständigt fan i ruffen. Ett dåligt slag kan kräva en sändarmärkt boll, skördetröska, skallgångskedja och en picknickkorg och kosta trippelbogeys,  kvadruppelbogeys och till och med… javafan säger man, kvintuppel? Pentuppel? Fullständig mental och fysisk härdsmälta? Fem över par på ett hål, alltså. Sådana man levererade när man höll i en klubba första gången och spelade på hcp 54, och en sådan Anthony Kim hann med att bjuda på i går. Men han är inte ensam, det är många som gjort ett snabbt misstag på ett hål och fått ett drygt och omfattande straff.

Sedan har vi en sån som Ian Poulter som just nu spelar med en sällsynt låg lägstanivå, och då blir det inga Claret Jugs på kontoret.
Eller vad sägs om följande?

Inget scorekort man använder som grund för raggning på krogen, direkt.

Men vad kallar man fem över par på ett hål? Maila om du vet.

/Johan Linderstam

Andra dagen har inletts och det är lite kallare och duggar småspik. Inte så mycket men över tid blir det jobbigt särskilt som vinden har kommit igång. Inte jättestark men den måste hanteras.

Det blev stressigt igår kväll med mycket spring och skrivande så jag försöker summera gårdagen för de svenska lite nu.

Peter Hanson (70) var lite missnöjd med sitt spel från tee, han hade slagit en del drivar vänster. Han kände sig ändå ganska nöjd och förväntansfull.

Richard S JOhnson (70) tyckte att han spelat bra sista nio och betonade vikten av att träffa fairways lite oftare. Han hade fått ett tjuvläge som kostade dubbel på åttan.

Fredrik Andersson Hed (71) tyckte att det gick halvknackigt med lite för många misstag och att han inte riktigt litade på svingen fullt ut.

Peter Hedblom (71) var länge två under men tre små misstag kostade tre bogeys på vägen in. Sedan missade han birdien på lätta 17 och han var lite besviken.

Henrik Stenson (71) inledde svagt och spelade enligt egen utsago ganska svagt första nio. Sista nio kom ha tillbaks och gick två under sista tre.

Fredrik Jacobson (70) var fyra under med tre hål kvar och var mycket besviken när han kom in. Han strulade på 16 och gjorde trippel, sedan missade han en kort birdieputt på 17 och avslutade med bogey.

Carl Pettersson (74) började bra men tappade på tolvan.

Johan Edfors (71) gjorde dubbel på svåra 16.

Idag så här långt har ”Fidde” plockat in ett slag medan Hedblom tappat två. Också Andersson-Hed är ett under för dagen men de har spelat få hål.

Vädret kommer som sagt in i spel på ett annat stt idag och scorerna kommer att bli ett par slag högre överlag.

Nja, nu finns det ju egentligen två kungar eftersom John Daly plötsligt plötsligt blivit en riktig moderäv (nåja). Åsikterna om den kedjebolmande amerikanen går nog isär, men jag ställer mig på hans sida åtta dagar i veckan. I jämförelse med trötta jänkare som Kenny Perry och Chad Campbell som föredrar trötta oversize-pikés och lufsiga brallor som får mig att fundera på att para ihop mitt pannben med betongstolpen några meter från mitt skrivbord så är synen av John Daly som att se på en cirkus när man var sju, som att leka bollen i burken när man var nio eller som att lyckas lira hem en vitgrå lögn för päronen i en knivigt utgångsläge när man var fjorton. Man blir liksom glad, lite lycklig. Men vi får nog återgå till ett Daly-kollage senare, kanske imon, och nu rikta blicken på killen som alltid levererat, hela sin karriär igenom, och som får ett pulserande gooner-hjärta att slå några slag extra.

Han heter Ian Poulter och är en skön lirare. Rätt speciell, men fortfarande skön. Folk som vandrar sina egna vägar är alltid det, folk som dricker mellanmjölk och kör Volvo får istället bekräfta sig med nån form av intyg.

2004 lirade Poulter The Open i Union Jack-brallor (den brittiska flaggan), i början av 2006 spelade han Abu Dhabi Championship i en Arsenal-piké riskerade böter (han klarade sig med en varning) eftersom loggan på bröstet var för stor och kommenterade händelsen med:
–Jag ville bara krydda tillställningen lite och skulle bli väldigt besviken om jag bötfälls. Men jag antar att om alla dök upp i det lags fotbollströja som de stöder, så skulle hela helvetet braka lös.

Till Champions League-finalen 2006, som som alltid spelades en onsdag kväll, tog han ett privatplan till Paris för att se finalen mellan Arsenal och Barcelona för att sedan vända tillbaka och spela tävling dagen efter. Kort och gott, en skön kille.

Och så här såg den här sköna killen ut i dag. Snyggt? Sådär, va. Skönt med någon som vågar? Kan ni fethaja?

Räck upp handen ni som gillar. Ni andra får räcka upp den ni också som straff för att ni borde veta bättre.

Foto: Getty

Reeee-spect, mon.

/Johan Linderstam

Tom Watson är en kung med vind i seglen, men frågan är hur det går för svenskarna. Kollega Strömberg tangerade ämnet precis här under, men här är några rader till. Vi har regerat på de brittiska öarna genom åren, tagit oss friheter, men klockan kanske måste skrivas tillbaka några hundra år, typ 800-900, för att finna blågula fragment av domination (om vi bortser från en viss H. Larsson), och eftersom Parnevik tappade kronan på sista hålet under sista dagen här på Turnberry för 15 år sedan så låg den ledig att plockas upp av en sydafrikan vid namn Nick Price. Vi skulle kunna raljera om hans dyrbara namn, men i stället brottar vi tag i den svenska insatsen.

Så.

Det är faktiskt svårt att dra några myndiga slutsatser om den hittills efter att halva första dagen är passé. Det man kan konstatera är att det är svårt att konstatera något.

Henrik Stenson öppnade tungt, fortsatte än tyngre men avslutade lätt och är faktiskt med i matchen efter ett över par på rundan efter birdies på 16-17.

Peter Hanson gav oss dystra miner, sedan ett leende, sedan mungipor neråt, sedan ett leende, sedan… ja, ni hajar. Med birdies på 16 och 17 knöt man näven och tänkte ’jafan, nu är han med. Ge oss tre raka röda siffror’, men så kliver han av 18 med en bogey i ryggen och är… med, han också. På par.

Johan Edfors agerar parmaskin, men smäller då och då till med antingen en bogey eller birdie, som sedan direkt efteråt följs upp med en birdie eller bogey. Han är alltså med, han också. Typ så.

Men toppen seglar i väg några slag framför, det gör den. Tur då att det trots allt är ganska vindstilla på Turnberry i dag, så Watson och anhang seglar förhoppningsvis inte alltför långt.

Revidering: Edfors är inte bara parmaskin, han vet hur man gör en dubbel också. Tyvärr. Nu ligger han plötsligt två över. Nu vet ni det.

/Johan Linderstam