ST ANNES. Nej, ska vi vara lite ärliga?
Det här gick fullständigt åt helvete.

Sophie Gustafson heter svenskan som gick ut i vinnarläge och som kom tillbaka i en brygga som.. ja fan, som hade brutits på mitten. Hon var knäckt, och kroppshållningen sista hålen skvallrade om det. 
Det var uppgivet, tappad inspiration, ett spel som liknade mitt efter en dyngblöt natt på krogen utan sömn efteråt med lånade vänsterklubbor i juniorlängd på Bro Hofs svarta tee på över 7300 meter.

En överdrift? Bara lätt, men efterdrifter och svordomar är vår möjlighet att göra en poäng ibland.

Före tredje dagen: ett över och vinnarläge.

Efter tredje dagen: elva över och lingonserien.

Go’natt.

Hon var så lack efteråt att hon vägrade snacka om det, hon sade att ”allt gått dåligt”, sedan vek hon av. Man får tycka vad man vill om det, men det här inte en utfyllnadstävling på SAS Masters tour i oktober. Det här augusti och fucking British Open.

Då vill folk veta mer. Inte bara jag, ni också. Hoppas jag.

Men men. Det lilla halmstrå som finns kvar stavas Mimmi Hjorth. Hon gick ett över i dag och ligger totalt fem över och kan jaga en topp tio-placering. Och det ska absolut inte underskattas.

Men man vill ha mer. Inte bara jag, ni också. Hoppas jag.

Sophie Gustafson är tjejen med vit keps ute i spenaten. Innan låg hon på fairway 60 meter längre bak. Det är en bild som säger mer än 1000 ord.

Royal Lytham & St. Annes 18:e. Ett fantastiskt golfhål med ett lätt surrealistiskt klubbhus i bakgrunden. Jag vet inte om det framgår här, men det ser ut som ett pepparkakshus. Tur man käkade en stabil lunch. Sedan finns det en del bunkrar också. Jag och TT:s Henrik Skiöld fick det först till elva småjävliga pottbunkrar från där vi stod, men efter lite forskning visade det sig vara sexton stycken. På ett hål. Då förstår ni.

Sophie Gustafson fick avsluta med ett bunkerbesök, uppgrävning till fairway, kanoninspel (ser ni här) och sedan räddad parputt. Kul med en ’fin’ avslutning, tråkigt med en skitrunda.

/Johan Linderstam