ST ANNES. Och så var det över för den här gången. Och sällan har vi sett en mer välförtjänt segrare.

Där många andra sköt bort sig sträcktw Catriona Matthew på ryggen och räddade par eller gjorde birdie.

Hon är den första skotskan någonsin att vinna British Open, och man kan ju bara tänka sig hur det kändes att vandra upp mot artonde green… Nej fan, hur kan man det? Du, jag och alla andra dödliga har inte en förbannad aning. Men skönt måste det varit, helt klart.

Och det är många som är glada här för att det blev en brittiska som vann. Förstås. Konstigt vore det annars, men det var ett tag sedan sist. Närmare fem år (Karen Stupples vann på Sunningdale 2004).

Nu lär det bli fest Matthews kvarter i Edinburgh, det lär nog rinna några pints ur pumparna. Och konstigt vore väl annars.

Eftersom den här halvan av bloggen haft blicken på hela andra saker så får man lite så här i efterhand skjuta in ett grattis till Oskar Henningsson, något kollega Strömberg redan så föredömligt gjort.
Henningsson är en riktigt skön lirare som förtjänade en stor framgång. Nu kom den, och plötsligt var kortet säkrat ett tag framöver.

Så kan det gå.

Stort, stort grattis, Oskar.

/Johan Linderstam