Vilken otrolig uppvisning av Robert Karlsson! Att gå sju under sista dagen och vinna med tre på en tuff bana med världsspelare omkring sig är inget annat än världsklass.

Jag måste medge att jag tvivlat lite på om Robert Karlsson skulle orka komma tillbaks efter en så jobbig skada, inte minst mentalt jobbig, men nu visar han verkligen hur hårt jobb han har lagt ner. Det måste man för att ta sig tillbaks så förhållandevis snabbt som han gjort. Jag var lite inne på att han blev en aning mätt efter att ha vunnit Harry Vardon och tre segrar under 2008 men jag hade fel, fel, fel.

Stort grattis till Robert och god fortsättning på säsongen.

Golf är ett märkligt spel. Förra veckan vann Martin Kaymer i Abu Dhabi och imponerade stort. Idag såg han ut som en nervös 16-åring och kunde knappt få iväg bollen (lätt överdrivet).

Men så där är det också för världseliten, inte bara för oss dödliga, de kan också ha dagar då kroppen känns utomjordiskt märkligt tung och klubban lätt som en fjäder som flyger och far åt alla håll.

Kul att så många svenskar spelar bra i Qatar i varje fall. Synd på Stenson som jobbade sig tillbaks in i varvet och fick en dubbel i nyllet på 15:e efter en missad kort parputt strax innan. Man ska träffa fairway på 15:e eller ha väldig tur med läget, det hade inte Stenson.

Robert Karlsson gillar när det är lite vindbyigt och tufft, han kan nog knipa en bra placering den här veckan. Att Norén och Hanson spelar bra ser jag som en självklarhet nuförtiden och Niclas Fasth såg laddad och fin ut, han kan gå mot ett fint år, tror jag.

Man kan inte låta bli att imponeras av Martin Kaymer. Otroligt starkt par på 17:e följt av en säker birdie på sista och allt ser så enkelt ut. Han har vunnit så pass mycket nu att han inte verkar bli ett skit nervös i slutfasen av tävlingar, snarare laddad.

Jag höll lite på Ian Poulter, för dagen oklanderligt klädd, men han förlorarade på att han blev lite defensiv med puttningen i slutet. Annars hade han satt någon av sina chanser sista sju.

Peter Hanson, då?

Jag gillar hans spel skarpt men med ett sistavarv på par vinner man inte den här typen av tävling. Han fick inte upp bollarna alls lika nära som Kaymer/Poulter/McIlroy och det är inte så jäkla mycket att säga om. Vissa varv vill det sig inte och det får man leva med, men det kändes som att han inte var bekväm sista dagen utan gick och skakade på huvudet ganska tidigt. Han har gjort några sunkiga avslutningar och han skulle behöva vinna en tävling och skjuta riktigt lågt sista varvet så skulle mycket släppa, tror jag.

Inte så att han är nervös, jag tror att han känner sig laddad, men det undermedvetna är starka krafter i golfens värld.

Henrik Stenson avslutade starkt och han kommer att bli stekhet i Qatar. Han har bytt klubbor, spelar numera med en Taylormade-driver och bag, Srixon-järn och Titleist-bollar, det kan ta ett litet tag att vänja sig.

Robert Karlsson lär ha gått fram ett snäpp också och sedan kan väl vilken av svenskarna som helst gärna skrälla till. Det är väl dags för Johan Edfors att komma in i ett vinnarstim igen snart.

De flesta skulle tappa sugen efter att ha börjat med en fyrpel-bogey. Fredrik Jacobson skiter i det och gör åtta birdies på de 17 hål han har kvar istället. Nu är ju inte La Quinta världens tuffaste bana men ändå imponerande moral av Fidde. Han har bra häng på en topplacering om han fortsätter i morgon där han slutade tredje ronden.

Carl Pettersson satte andraslaget på femte hålet som visseligen är en kort par femma, men ändå. Grattis Carl, det är en dröm som förmodligen aldrig kommer att gå i uppfyllelse att få göra en själv.

Ian Poulter tror jag stenhårt på som golfspelare. Men hans kläder är inte snygga.

Alltså, de sitter bra och så, han är ju dessutom hyfsat vältränad för att vara britt, men färgvalen? Han försöker att matcha men lyckas alltid få färgerna att precis gå i olika nyanser så att det skär sig och blir pannkaka. Igår var det två lila färger som inte synkade och idag var det två blå och en grön.

Det är egentligen skitsamma för mig, jag gillar honom kanske just för det, till och med, men jag bara undrar om han själv tycker att det är snyggt? Hoppas det, det ser ut så.

Poulter har ofta franställts som kaxig och dryg men jag fick några minuter med honom efter andra dagen av Ryder Cup på Valhalla senast och blev väldigt förtjust. Han var ödmjuk och uppriktig och mycket sympatisk.

Har pratat med peter Hanson många gånger och måste säga att han är en av de mest ödmjuka och lättpratade golfspelare jag vet. Ofta glider samtalet över på familjesnack och väder och vind och allt möjligt. Han bryr sig.

Men… han har samtidigt alltid varit en spelare som inte fått särskilt mycket uppmärksamhet, det beror naturligtvis delvis på att han inte vunnit särskilt ofta. Han vann i särspel mot Peter Gustafson på San Roque för några år sedan och han vann på Arlandastad för ett par år sedan. För en spelare av hans kaliber är det naturligtvis lite för få segrar och det känner han såklart själv.

Jag tycker att den senaste tiden har visat en ny Peter Hanson. Han har blivit lite tydligare och lite mer självsäker i tonen på ett positivt sätt. Kanske att han är på väg att ta ett kliv i karriären och det vore kul för då är han mitt i världseliten på riktigt.

Han leder just nu i Abu Dhabi och vinner han där så är han i princip klar för Masters i april och han får en smakstart på Ryder Cup-resan.

det är han verkligen värd.

Precis som i Ryder Cup för tre år sedan satte Henrik Stenson den avgörande putten. Om han missat på K-club så hade Europa ändå vunnit men idag på Royal Trophy hade det blivit särspel.

Visserligen känns Royal Trophy som en pseudohändelse i förhållande tlii Ryder men det var ändå ganska fina insatser av svenskarna. Norén och Karlsson imponerade tillsammans medan Hanson och Stensonm spelade bra sista dagen. Eller de gjorde i varje fall vad de skulle.

Stenson är lite speciell i psyket. Nuförtiden krävs det nästan press, hård prestige eller att han trivs jäkligt bra för att han ska prestera på max och det händer ju inte så ofta. Det positiva med det är att jag tror att han kommer att bli riktigt giftig i årets majors.

Det finns ingen som brinner så för att vinna Sveriges första herrmajor som Stenson.

Jättesynd med Pelle Edbergs avslutning. Nu hade han ju inte vunnit även om han gjort birdie på sista hålet men ett hederligt par hade gett honom i runda slängar 400 000 kronor mer och en riktig skjuts på listorna.

Bra insats överlag av svenskarna i Sydafrika men det saknas lite spets i slutskedet även om de gjorde bra söndagsvarv nästan allihop.

Nu reser de vidare till Joburg och vi hoppas på seger där istället.

Idag var det japanska jättelöftet Ryo Ishikawas tur att bli överkörd av det svenska loket. Tillsammans med landsmannen Koumei Oda hade han inte en chans i bästbollen. Slutsiffrorna blev 6/4 och var inte Montgomerie imponerad innan så lär han väl ha blivit det nu.

Kul att Robert Karlsson är tillbaks och jag hoppas att han får vara frisk den här säsongen, det ska bli intressant att se honom starta upp igen ungefär där han slutade efter 2008.

Alex är ju bara grym som går in och spelar så här bra första gången i lagsammanhang. Tror att han faktiskt lyfter sitt spel när han lirar i lag.

Stenson lär också vinna sin match tillsammans med Pablo Martin. De är dormy med två att gå och det kan som sämst bli delning.

Talade precis med Patrik Sjöland som har bra slagläge i Sydafrika. En riktigt skön kille som haft sina motgångar i livet. Dessutom är han från mina trakter och det är alltid ett plus.

Jag har för mig att han kraschade med bilen för länge sedan i de småländska skogarna och flög rakt in i skogen. Han överlevde halvt mirakulöst och tror banne mig att det var strax efteråt som han slog igenom ordentligt. Men jag kan ha fel.

Han har alltid levt högt på bra precision från tee och en underbar känsla runt och på green. Det är ett recept som kan bära långt. Han och Pierre Fulke påminner lite om varandra i spelstil och båda har ju haft hyggliga karriärer på banan, åtminstone om man jämför med mig 🙂

Har spelat med båda två och var imponerad redan då (för typ 20 år sedan).

Jag minns när Sjöland vann i Italien 1998 i en förkortad tävling på grund av regn har jag för mig. Han var superstabil och vann några slag före Jocke Haeggman.

Två år senare var det en annan svensk som fick se sig slagen på Ballybunion. Fidde Jacobson kom tvåa bakom Sjöland som i den vevan var en av de absolut bästa svenskarna.

Tror att han var femma, sexa på order of merit något år och uppe topp 50 på världsrankingen.

Han har spelet och jag är övertygad om att han fortfarande är en vinnare. Jag hoppas verkligen att han och de andra svenskarna hänger i och får en kanonstart på 2010.